Idag har jag kommit tillbaka till arbetet efter sommarens ledighet. Som för alla dödliga är det givetvis lite motigt att gå ifrån sommarens kravlöshet för att börja arbeta igen, men jag är välsignad med ett roligt arbete. Dessutom får jag börja med att förbereda söndagens predikan, och det är inte så tokigt! Predikotexten kommer att bli Romarbrevet 12, vers 1-8, och det är en text som jag kan meditera länge över – särskilt i tider som dessa.

Jag vet inte hur det är för dig, som läser detta, men för egen del har jag en tendens att inte bara koppla bort arbete utan också rätt så mycket av nyhetsflödet under semestern. Morgonrutinen med dagstidningen tillsammans med frukosten försvinner i och med att jag mestadels är iväg och hälsar på familj och vänner, men vissa händelser har jag bara inte kunnat missa den här sommaren.

Några saker har särskilt fångat min uppmärksamhet: dödsskjutningarna i Orlando, lastbilsmassakern i Nice, statskuppen i Turkiet, avrättningen på prästen i Frankrike, sprängningen i Kabul, Brexit … och jag missar säkert flera viktiga händelser.

Det är oroliga tider och den globala samhällsgemenskapen är svårt utmanad. Det krävs så lite för att en gnista ska sätta fyr på en hel värld. Jag har under sommaren läst en bok om första världskrigets utbrott (The war that ended peace), och där beskrivs fängslande hur mordet på Franz Ferdinand i Sarajevo fick oproportionerligt allvarliga konsekvenser. Jag flaggar nu inte för ett nytt världskrig på grund av sommarens konflikter, men händelserna före första världskriget vittnar om hur lite som krävs för att sätta världen i brand, och oron som vi upplever idag är ingalunda obetydlig. Ett av de viktigaste skälen, som författaren anför, till första världskrigets utbrott var att många av de fredsstiftande europeiska ledarna hade dött eller försvunnit ur tjänst bara månader eller något år innan sommaren 1914 – en av dem var just den mördade kronprinsen från Österrike-Ungern. ”Vad hade hänt om de hade varit kvar?” frågar sig författaren. De händelserna ger skäl till allvarlig eftertanke för vår nutid: vad händer egentligen om fel ledare kommer till makten i nyckelländer, och propagerar för krig som lösningen på konflikter snarare än diplomati?

Vad gör jag egentligen som ett Guds barn i dessa oroliga tider? Jo, jag vänder mig i bön till Gud om hjälp och beskydd – för mig själv och mina älskade, och för världens ledare. Här är några bibelord som uppmanar oss till bön i oroliga tider och förtröstan på Gud:

Först av allt uppmanar jag till bön, åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på alla sätt gudfruktigt och värdigt. Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. (1 Tim. 2:1-4.)

Folken larmar, riken vacklar. Då hörs hans röst och jorden bävar. Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Psaltaren 46:7-8.)

Varför är folken i uppror, varför detta gagnlösa mummel? Jordens kungar reser sig och furstarna gaddar sig samman mot Herren och hans smorde. […] Han som tronar i himlen ler, Herren ser på dem med löje. (Psaltaren 2:1-2, 4)

Bibeln förklarar tydligt att Gud är den som håller allting i sin hand, och att vi får sätta vår tro och förtröstan till hans godhet. Jag vet om att det gör så fruktansvärt ont när människor vi älskar tas ifrån oss, men Bibeln lär oss att rättvisa en dag kommer att skipas. Det onda kommer inte att vara för alltid.

Just nu känner vi oss maktlösa mot enskilda människors illdåd, men Gud kommer en dag att återställa allt. Under tiden som vi väntar är det kyrkans uppgift att genom förbön och arbete bidra till att göra den här världen så trygg och bebolig som möjligt. Aldrig med vapen eller våld. Bara med uthållig bön.

Gud vet vad orättvisa och oskyldig död innebär. Han har själv utsatts för falska vittnesmål och blivit avrättad på rättsvidriga grunder, men han gav frivilligt sitt liv för mänskligheten för att rädda oss från hatet och våldet. I tron på Jesus finns – trots allt – kraften att svara med förlåtelse på hat, med kärlek på illvilja, med förtröstan på terror. Gud hjälpe oss alla därtill.