Vi har nyligen firat pingst, som tillsammans med julen och påsken, är en av de riktigt stora högtidsdagarna i den kristna kyrkan. Den enkla förklaringen till varför vi firar pingstdagen är för att Gud tog plats i människan genom sin Ande.
Om du läser skildringarna av de här händelserna och vad de betyder i Bibeln, t.ex. Apostlagärningarna 2, så är det ganska spektakulärt: apostlarna började tala språk som de inte kunde, och de kunde göra sig förstådda av alla som lyssnade trots att det var en ordentligt mångkulturell samling i Jerusalem vid just den här tiden. När vi sedan fortsätter att läsa i Apostlagärningarna märker vi hur Anden verkar genom apostlarna så att de kan bota sjuka och göra många under.
Om du kommer till en gudstjänst i Roseniuskyrkan brukar du inte vara med om sådana märkvärdiga händelser. Det är klart att man kan undra varför inte, och varför vi inte pratar om undren så mycket. Man kan tänka: ”Jesus har ju sagt åt oss: ’Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål. De ska ta ormar med händerna, och dricker de något dödligt gift ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska.’ Ni gör inte detta – alltså tror ni inte …?” Det är allvarliga frågor som behöver tas på allvar. Här är ett kortfattat (ack, allt för kortfattat! Jag förstår att jag hade kunnat skriva flera böcker om det här ämnet … och jag ska försöka hålla mig till några hundra ord! ha tålamod) försök att ge några teologiska perspektiv på frågan.
Jag vill lyfta fram tre saker i min text: 1) Pingstens djupaste syfte, 2) Andens verksamhet, 3) Några slutsatser och tillämpningar.
För det första måste vi ta reda på vad pingsten djupast sett handlar om. Kanske känner du till den övergripande berättelsen som Bibeln berättar: den handlar om hur Gud skapar världen och allting i den och hur Gud ser att allt skapat är gott. Det råder frid och harmoni i Guds skapelse. Sedan gör synden sitt inträde genom människans olydnad och friden bryts. Människan fördrivs från Guds närhet och måste genomgå vissa ritualer för att rena sig från sin synd och vara i en passande ställning för att kunna möta Gud. Offren i Gamla Testamentet är ett exempel på sådana ritualer som tar bort synd och gör människan lämplig att vara i Guds närhet. Dessutom får människan en lag av Gud som förklarar vad det innebär att tillhöra Gud, och vilka förväntningar Gud har på de människor som vill kallas för hans folk.
Det är nationen Israel som får dessa bud och ritualer – de är Guds utvalda folk, som ska vara ett ljus för de omkringliggande folken och visa, genom sitt liv, att Gud finns och att Gud är god. Problemet är bara att Israel jämt och ständigt glömmer, eller helt enkelt struntar i, vilka förpliktelser de har åtagit sig, när de vid upprepade tillfällen har sagt att de vill lyda Gud. Det räcker alltså inte att de har uppfyllt yttre villkor och yttre regler – om människan återigen ska kunna komma tillbaka till Guds frid, och återigen bli en människa med invändig frid och frid med Gud, måste hjärtat förändras. Det är där problemet sitter. Gud lovar att detta en dag ska åtgärdas. Han ger löftet både genom profeten Jeremia och Hesekiel. Här Jeremia:
Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.
Det är detta Anden gör. Med Anden flyttar Guds lag in i hjärtat, och med Anden flyttar Gud själv – den ende som helt och fullt kan uppfylla sin lag – in i människan och gör henne till en fridens människa.
För det andra måste vi säga något om vad Anden djupast sett gör. ”Omskapar hjärtat.” Ja, absolut. Men varför? Jo, för att ära Jesus Kristus. Anden har inte kommit till människan för att ge henne en turbo så att hon plötsligt klarar av att hålla Guds lag på ett aldrig tidigare anat sätt. Nej, samtidigt som Anden omskapar hjärtat, gör oss Anden till ett med Jesus. Du kan tänka på det som att du blir adopterad in i en familj med obegränsade resurser. Dina skulder hos Kronofogden har du inte möjlighet att själv betala, men när du kommer in i den nya familjen märker du plötsligt hur dina skulder bara slukas upp av din nya familjs oerhörda rikedomar.
Jesus har uppfyllt Guds lag i vårt ställe. Jesus är det slutgiltiga offret, den sista ritualen, för alla människors synder och brott. När du görs till ett med Jesus – det sker i dopet och genom tron på Jesus – så blir du allt vad Jesus är. Det ges dig som en gåva, precis som en adoption ger dig ett nytt namn, nya tillgångar och en ny ställning. Det är inte din förtjänst utan en gåva. Anden vill göra detta med dig. Se efter i Johannesevangeliet kapitel 14-17, som är den längsta undervisningen av Jesus om Anden, och du ska se att Jesus bara talar om hur Anden ska hjälpa oss att tro och att göra Jesus stor, härlig och vacker:
Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske. Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att han ska ta av det som är mitt och förkunna för er.
Anden är alltså inte självförhärligande, utan Jesusförhärligande.
Nu kan jag, för det tredje, dra några slutsatser av vad jag har lyft fram ovan. Varför talar jag inte så mycket om under och tecken? (A) Därför att jag har svårt att se att de är Andens primära uppgift. Andens primära uppgift är att skapa lärjungar till Jesus, och att förhärliga Jesus som vår Frälsare. Det kan Anden göra på många olika sätt, och jag har svårt att utifrån Bibeln förstå att ett sätt är bättre än ett annat. (B) Därför att Jesus, samtidigt som han talar om under och tecken som naturliga följeslagare, också varnar för att stirra sig blind på det yttre. Samtidigt som Jesus botar sjuka vänder han fokus bort från undren och talar om behovet av att ha honom som sin Herre. Det var många som sökte sig till Jesus för att det verkade häftigt, men de lämnade Jesus när han inte fortsatta att möta deras förväntningar. ”Tro på Jesus” är någonting mer än att få sin sensationslystnad mättad. (C) Därför att det är så rasande lätt att manipulera människor genom att sätta fokus på andliga kraftuttryck. Vem vågar egentligen säga emot en människa som verkar med Guds hand och utför tecken och under?
– – – –
Till slut. Mina tre slutsatser ovan är inte avgörande argument. Jag är fullt medveten om att man inte måste hamna i de här fallgroparna, när man vill tala om Andens kraft och under, men Nya Testamentet ger oss gott om exempel på situationer där man har hamnat snett. Se inte minst Paulus vidräkning med församlingen i Korinth, där han tydligt undervisar dem om hur Guds Ande skapar ordning och framträder så att han blir till nytta för församlingen – inte för att skapa effekter.
Med det sagt vill jag samtidigt betona att jag inte tror att Gud är oförmögen att göra under idag. Dessutom utförde ju Jesus trots allt under även om de inte alltid ledde till tro. Så med Jesus och apostlarna, och kyrkans lärare i historien, som exempel, vill jag gärna be frimodigt om att Anden ska verka mäktigt också i Roseniuskyrkan. Jag vill be om att Anden ska förhärliga Jesus, mota bort den Onde, och skapa ett nytt folk åt sig som kan älska och lyda Gud. Om sedan Anden vill göra det genom yttre under och tecken, eller genom inre osynliga förvandlingar – eller både ock – överlåter jag åt Gud att bestämma.
Gott Daniel!