Kristen tro erkänner att det inte är lätt att vara människa, men handlar framför allt om ett verkligt hopp för hela mänskligheten. I Jesus Kristus – hans död och uppståndelse finns den kristna trons centrum och din möjlighet till gemenskap med Gud.
Det grundläggande svaret på frågan ”Vad är kristen tro?” är inte ett sätt att leva eller en lista med saker att tro på. Kristen tro är en berättelse, vars centrum är goda nyheter om vad Gud gjort för dig och varje människa genom Jesus. Men låt oss ta det från början.
Guds existens – Varifrån kommer vi?
Alla människor tror på något. Vissa tror att Gud finns, andra att han inte finns. Många tror att frågan inte riktigt går att avgöra. Varför man tror som man gör går inte alltid att förklara. Det är sammanvävt med våra erfarenheter och vår livsberättelse.
Enligt kristen tro kan Guds existens uppfattas i det han har skapat. Att en intelligens skapat universum, tänker vi, är den rimligaste förklaringen till att universum uppkommit med exakt den precision och regelbundenhet som krävs för att liv ska kunna finnas och uppehållas. Universum är storslaget! Dess existens, skönhet och ordning låter oss ana att någon tänkt och velat det.
Också i människan uppfattar vi Guds bakomliggande verklighet. Människan är skapad till hans avbild med en personlighet som vi härleder till just hennes personliga ursprung. Hon kan reflektera över sin existens och ställa de stora frågorna om Gud, mening och mål med livet. Självmedvetande, språk, kreativitet och förmåga till avsiktligt handlande är avspeglingar av Gud själv. Han är den ”horisont” mot vilken en kristen uppfattar hela sin existens. Den osynlige Guden är förklaringen till den synliga skapelsen.
Gud är alltings skapare, evig, allsmäktig, allvetande och god. Till Guds väsen hör också hans treenighet. Gud är en form av social enhet. Som en avbild av honom är också människan en gemenskapsvarelse. Och just gemenskap, är vad kristen tro handlar om.
Sönderfallet – Hur blev det så här fel?
Gud är livets Gud. Bibeln inleds med att beskriva hur han skapar ett myller av varelser och hur människan lever i harmoni och glädje inför hans ansikte. Frestelsen uppkommer dock snart att själv inta tillvarons centralposition, och blir för stark för människan. Hon faller i synd och det skapas en spricka mellan henne och Gud.
Synden kommer alltså ur ett uppror i människan. Hon vill inte stå under Gud och vara hans avbild, utan vill bli jämställd med honom. Snarare än ledd och beroende av Gud vill hon vara den som bestämmer och kontrollerar hur livet ska bli. Denna grundsynd eller grundinriktning uppfattas i kristen tro som ett högmod ur vilket människans moraliska skuld växer.
Synden fungerar som ett egocentrerande gravitationsfält som drar vår uppmärksamhet in mot oss själva i stället för upp mot Gud och ut mot medmänniskan. Den får således snart återverkningar i människans relationer. Hon är inte längre hel, utan får kämpa med psykologiska och moraliska problem. I relationen till nästan uppstår sår och slitningar och i relation till skapelsen miljöproblem och naturkatastrofer. Syndafallet innebär ett sönderfall och en rubbning av hela tillvaron.
En central fråga för varje människa är därför: Hur kan min relation till Gud återupprättas? Hur kan jag bli fri från synden och syndens konsekvenser? Finns det något hopp för vår värld?
Räddningen – Vem kan ställa allt till rätta?
Alla människor känner av tillvarons spricka. Därför är det inte underligt att åtskilliga religioner och livsinriktningar uppstått som försök att hela denna spricka. Som kristna har vi dock ett större hopp. Människan kan inte rädda sig själv och ställa allt till rätta. De goda nyheterna, evangelium, är att Gud har gjort det!
Genom synden kom ondskan in i världen. Eftersom den kom genom människan själv kunde Gud inte utrota den med någon annan konsekvens än att han skulle ha behövt utrota människan också. I stället satte Gud en räddningsplan i verket. Han utvalde ett folk, Israel, som fick lära känna honom på ett alldeles speciellt sätt. Genom Israel fick också andra folk möjlighet att ta emot Gud och hans kärlek.
Slutligen steg så Gud själv ner hit till jorden. Han förblev Gud, men förenade sig med mänsklig natur och blev som en av oss. Tre år av sitt liv ägnade Jesus åt undervisning om Guds rike. Han gjorde också mycket gott – reste upp människor i nöd, stärkte de svaga och visade sig för de tvivlande. Många människor slöt upp kring honom och kom till tro på honom som Guds son.
Drygt 30 år gammal arresterades Jesus och dömdes till döden. Man ansåg att han utmanat makten och hädat Guds namn genom att ha gjort anspråk på gudomlig identitet. Bakom kulisserna, berättar Bibeln, pågick dock ett helt annat slag, nämligen det mellan Gud och ondskan (djävulen och synden).
Människan hade vänt sig bort från Gud. Endast människan själv kunde därför sona sin egen synd. Dock kunde ingen begränsad människa sona alla människors synder i världshistorien. Det kan endast den som är oändlig. En annan sak som måste få sin lösning var spänningen mellan Guds vrede och Guds kärlek. Då Gud är helt igenom god måste han reagera på ondskan. Guds vrede är hans rättfärdiga reaktion på den. Men då Gud samtidigt älskar människan vill han rädda henne.
I Jesus fick dessa problempar sin lösning. Jesus Kristus, människa och samtidigt oändlig Gud, dog för alla människors alla synder i alla tider. Guds vrede gick ut över honom samtidigt som han visade oss på Guds oändliga kärlek till människan.
Genom att tro på Jesus Kristus får vi del av den förlåtelse som han har vunnit åt oss. I Bibeln talar man om hur vi tillräknas Kristus rättfärdighet (Rom 4:24). Vår relation till Gud blir hel igen!
Att tro handlar alltså om att ta emot. Den som tror på Jesus Kristus tar emot hans förlåtelse och kärlek. Att tro är att lita på att han vill oss väl och att han är den som vi djupast längtar efter. Tron uttrycker sig i ett förtroende för att Guds vilja för våra liv är det bästa för oss.
En dag ska Jesus slutgiltigt kvittera ut sin seger över ondskan. Bibeln beskriver hur människan kan välja bort Gud för evigt och bli förkastad av honom. Det är från detta helvete som Jesus kommit för att befria oss. Han har gett oss hoppet om en ny skapelse – en befriad och upprättad värld där vi blir rättfärdiga i hela vårt tänkande och i allt vi är och gör. I himlen ska alla relationer helas igen, all ondska utrotas och alla sår läkas. Nu lever vi i tro. Då ska vi få se Gud.
Den kristna tron har ett ärende till dig och alla människor: gå inte miste om den förlåtelse, upprättelse och det hopp som unikt erbjuds i Jesus Kristus. Allt som behövs är att du i tro tar emot vad Gud vill ge dig.
Att leva som kristen
Att vara kristen är att leva i en personlig relation med Jesus Kristus. Han älskar oss och vill att vi söker honom och lär känna honom på djupet. Vi får be direkt till Gud och läsa Bibeln där han talar till oss.
Vid korset och den tomma graven börjar också det nya livet. Eftersom Gud har tagit upp kampen mot allt som är ont i tillvaron och besegrat det onda i grunden, finns det förutsättningar för en ny värld. I varje kristen människas liv ska Guds kärlek få breda ut sig och påverka världen genom att kärlek, rättvisa, omsorg och tillbedjan får plats. Gud vill göra detta i dig och han vill själv bo i dig och verka därifrån.
Gud ger oss den helige Ande och genom honom en nära gemenskap med Gud som inte utmärks av rädsla eller osäkerhet, utan av tillit och kärlek. Genom Jesus får vi lov att kallas ”Guds barn” och Gud vill att vi ska få lära känna honom allt bättre.
Vi har också fått Kyrkans gemenskap. Varje söndag får vi fira gudstjänst tillsammans med andra som delar samma tro. Jesus har uppstått och det är verkligen värt att fira! Vi får då också ta emot nattvarden där Jesus Kristus konkret ger av sig själv till oss. Också i veckorna får vi samlas för att få undervisning, be tillsammans och samtala om vår tro med varandra. Vi behöver Kyrkan, både för att få ta emot den hjälp som Gud vill ge oss, och för att få dela hans kärlek med andra. I Apostlagärningarna Apg 2:42 står det om de första kristna: ”De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.”
Den helige Ande leder oss också i vår vardag. Gud är intresserad av hela våra liv. Det andliga är inte åtskilt från vardagen, utan tron är något som bär och vägleder oss varje dag. Det vi går igenom i livet rymmer möjligheter till att komma närmare Gud. Genom det vill han forma våra relationer, vårt tänkande och våra prioriteringar. Han vill också ständigt dra oss tillbaka till sig för att förlåta och hela det som brister i våra liv. Slutligen vill han rusta oss för att ge vidare det som vi fått ta emot av honom och av andra människor. Han vill ge oss ”en tro som är verksam i kärlek” (Galaterbrevet 5:6).
