Vår historia säger något om vilka vi är och vill vara. Idag ligger kyrkan i hjärtat av centrala Stockholm, mitt ibland restauranger och butiker, men så har det inte alltid varit.
ELM och Rosenius – vad betyder det?
Namnet ”Rosenius” är hämtat från lekmannapredikanten Carl-Olof Rosenius. Han kom från Nysätra i Västerbotten, men flyttade till Stockholm i 20-årsåldern. Rosenius var en produktiv man och var med om att starta en tidning, Pietisten, ett missionssällskap, EFS (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen), samt Stockholms Stadsmission. Dessutom var Rosenius en god själavårdare som kunde ge tröst till människor som brottades med sin tro. Allt detta påminns vi om när vi talar om Roseniuskyrkan.
Roseniuskyrkan är en del av Evangelisk Luthersk Mission (ELM), som fram till 2005 hetter Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner (BV). BV bildades 1909 av en grupp som inte var överens med ledningen i EFS om bl.a. synen på Bibeln. 1911 hade konflikten blivit så djup att det blev en brytning mellan EFS och BV, och Missionssällskapet var självständigt. Sedan dess har man arbetat i Sverige och i utlandet med mission, predikan, samt barn- och ungdomsverksamhet. Lekmannaskapet, d.v.s. att man inte måste vara teologiskt utbildad för att kunna tjäna i Guds rike, har alltid varit starkt och BV/ELM har präglats av Jesusglädje, Bibeltillit och Missionsiver.
Startskottet
Det var redan i början på 1870-talet som några kvinnor startade en syförening, Bethesdamissionen, för att skaffa pengar till en predikolokal vid det s.k. ”Träsket”. d.v.s. området kring dåvarande Roslagstorg. Syföreningen bedrev även social mission samt söndagsskola. I denna medverkade f.ö. en ung man vid namn Fredrik Engelke, sedermera känd sångförfattare och sångboksutgivare. Föreningen antog så småningom namnet Bethesdamissionen.
Man ville gärna bygga en kyrka och till slut fick man en tomt av fru Elisabeth Nordström, i hörnet av Smala Gränd och dåvarande Bödelsbacken (nuvarande Snickarbacken). Där började man bygga en fastighet med samlingslokal och lägenheter, år 1877, och Första Advent året därpå invigdes Bethesdakyrkan.
Missionsarbete i Stockholm
Det sociala arbetet fortsatte och utvidgades. Man anordnade s.k. ”fattigbjudningar” för att ”till kropp och själ bespisa traktens i synden långt bortlupna söner och döttrar”. Denna verksamhet fungerade som en räddningsmission av banbrytande karaktär. Man hade söndagsskola med ca 300 barn, fördelade på 23 klasser, och föreningens ekonomi tillät även underhåll av barn på ett missionsfält i Östafrika. Medlemsantalet år 1882 var 240. Emellertid kom verksamheten att mot slutet av seklet att ändra karaktär. Från att ha varit en fri, utåtriktad räddningsmission ombildades föreningen till en församling, vilket hade till följd att medlemsantalet reducerades till mindre än hälften. Församlingen kom att föra en tynande tillvaro.
År 1909, donerade grosshandlare Wallin en kyrka med bostadshus vid Floragatan till Bethesdaförsamlingen, som samma år flyttade dit. Kyrkolokalen vid Smala Gränd stod sedan oanvänd till 1911, då Bibeltrogna Vänner, som bildats ur EFS, fick hyra lokalen.
Roseniusföreningen bildas
Roseniusföreningen blev namnet på Bibeltrogna Vänners lokala vängrupp i Stockholm, och nu, över 100 år senare, finns vi fortfarande kvar på Smala Gränd.
Den 21 maj 1911 invigdes den nyrenoverade lokalen, som fått namnet Roseniuskyrkan. Föreningen som i början hyrde av Bethesdaförsamlingen, fick år 1919 ekonomiska möjligheter att köpa fastigheten där kyrkan är inrymd, och som ägare genomförde man omfattande renoveringsarbeten år 1924 under ledning av byggmästare Alfred Willgren.
Trots ett antal renoveringar är Roseniuskyrkan fortfarande såväl exteriört som interiört ganska lik den kyrka som invigdes 1878, och hela fastigheten har klassats som kulturhus. Kyrksalen är belägen en trappa upp och går genom två våningar. På sidväggarna finns tre höga bågfönster, som är väl synliga från både gatu- och gårdssidan. Dessa bågfönster är, jämte ingångsportalen med namnet Roseniuskyrkan, det enda som avslöjar att det finns en kyrka i fastigheten, belägen på en idag ganska undanskymd plats vid Smala Gränd. På senare tid har dock en belyst skylt monterats upp, väl synlig från Birger Jarlsgatan.
