Det är ingalunda okänt att världen lider av många problem. Hjärtat skulle brista många gånger om dagen om jag tillät det känna med alla öden jag möter och läser om varje dag.
Jag kan inte ta in allt lidande och göra det till mitt. Det handlar inte om att stänga hjärtat utan om självbevarelse. Däremot kan jag vända lidandet i bön till Gud (om bönens väg och kraft kommer söndagens predikan att handla), och fundera över vad jag kan göra för att hjälpa till. Två bekymmer är det som jag skulle vilja lyfta fram idag.
Det ena gäller den ständigt pågående kampen i Syrien. Det är snart två år sedan jag hörde talas om IS för första gången, men nu är deras brutalitet och förföljelse av kristna kända över helavärlden. För några veckor sedan antog Europaparlamentet en resolution där man förklarade mördandet av kristna i Syrien för ett pågående folkmord, men när frågan diskuterades i riskdagens utrikesutskott igår (tors 28/4) avvisades frågan av alla partier utom KD, SD och L.
Partiernas företrädare menar därmed inte att frågan är oviktig utan har olika argument för sina ståndpunkter, och ändå är beslutet djupt olyckligt. Svenska Dagbladets ledarskribent Tove Lifvendahl skriver träffande om saken i dagens tidning. Det som gör den här händelsen så remarkabel är att den utspelar sig just nu. Just nu pågår en konflikt som Europaparlamentet, amerikanska kongressen samt Irland, Storbritannien och Litauens parlament, har erkänt som folkmord. Det kräver både våra böner och våra praktiska handlingar. Lifvendahl skriver uppfordrande:
Den här frågan bär både historiens vingslag och framtidens uppfordrande fråga: Vad gjorde ni medan folkmordet pågick? Det är bäst för oss att vi har ett bra svar, den dagen frågan kommer.
Det andra gäller naturens nyckfullhet och grymhet. Just nu plågas Etiopien av en svår torka som medför stor brist på mat och andra förnödenheter. Vår riksorganisation ELM, som har bedrivit mission i landet sedan många årtionden tillbaka, skriver på sin hemsida angående torkan:
Etiopiens folk har drabbats av en katastrofal torka som medför en enorm brist på vatten och mat. De som lider mest är barn, kvinnor, sjuka och äldre personer. I låglandet har det inte regnat på tre år och man har tvingats slakta eller sälja de djur som gett mjölk och dragit plogen. Förråden är tomma och näringsbristen uppenbar.
Det är svårt att påverka världspolitiken – jag tänker på katastrofen i Syrien – men vi har möjlighet att påverka våra trossyskons chanser till överlevnad i Etiopien. De behöver våra gåvor och våra böner. På ELM:s hemsida kan du läsa om hur de insamlade medlen används och hur du bidrar i insamlingen.
Aposteln Paulus påminner oss om välsignelsen i att hjälpa de troende:
Fullborda nu arbetet, så att ni som med god vilja tog beslutet också genomför det utifrån vad ni har. Finns den goda viljan är den välkommen med vad den har och bedöms inte efter vad den inte har. Vi vill inte att andra ska få det bättre och ni få det svårt, utan att alla ska ha det lika. Just nu ska ert överflöd avhjälpa deras brist, så att deras överflöd en annan gång kan avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, som det står skrivet: Den som samlat mycket hade ingenting över, och den som samlat lite saknade ingenting. (2 Korinthierbrevet 8:11-15.)
– – –
Låt oss arbeta för våra medmänniskors välgång, och aldrig sluta bönfalla Gud om skydd från det onda. Vår bön och vårt hopp är ju inte förgäves. Gud är god och den som en dag som ge rättvisa åt alla dem som lider. Låt oss vara redskap för den rättvisan, genom bön och arbete, redan här och nu.
Kommentera