Välkommen till vår blogg!

Här kan du följa vårt arbete och delta i ett pågående teologiskt och pastoralt reflekterande utifrån saker vi läser, pratar om och arbetar med. Välkommen att kommentera och tycka till!

Vad det är att fasta

Idag är det fettisdagen, den sista dagen före fastan. En dag för semlor och annan fet mat innan fastetidens enkelhet. Semlan är inte bara något av det bästa man kan göra med en vetedeg, utan också en väg in i att förstå meningen med att fasta.

En välgjord semla är söt och len och i mitt fall kommer en semla sällan ensam. Men har du tänkt på hur du mår sådär 45 minuter post-semla? Sockerkicken är över och dåsigheten har satt in. Sinne och tanke blir oskarpa. Detta är en bild av hur ”för mycket av det goda” fungerar. Idel njutning avtrubbar. Den ekonomiska ”lagen om avtagande avkastning” gäller också för njutning: den andra eller tredje semlan är inte lika god som den första. Mättnad utan en upplevelse av hunger är varken nyttig eller njutbar.

Fasta är därför en andlig övning som hela människan mår bra av, både kroppen och själen. Det är en motkulturell handling i en kultur av ”mer” och ”nu.” Att avstå något man har möjlighet att gripa, något i sig gott kommer inte naturligt och känns inte (bara) bra. Men fastans avståndstagande skärper sinnet och tanken. Det är ett slags gym för själen, ett hjälpmedel mot slapphet. Genom att uppmärksamma vår saknad, hunger och längtan efter det vi avstår, lär vi oss både att bättre uppskatta det goda vi har, samtidigt som vi påminns om att söka Gud som ger oss allt det goda. Den som ger en gåva är alltid större än gåvan själv; så är också Gud godare och mer värd än mat, dryck och allt annat som våra kroppar och hjärtan njuter av. ”Smaka och se att Herren är god!” (Ps 34:9)

Fasta är alltså att frivilligt avstå från något gott, för att skapa utrymme för något ännu bättre. Allt Gud har skapat är gott, men vi har en inneboende tendens att upphöja goda saker så att de i själva verket får ett osunt grepp om oss. Mat och dryck är Guds goda gåvor för vår hunger och törst, men vi blir lätt beroende av dem på ett sätt som inte möter våra behov utan ska försöka tillfredsställa våra begär. När det händer äter vi för mycket, dricker vi för mycket. På samma sätt kan prylar, media-konsumtion och mycket annat få en oproportionerlig plats i våra hjärtan, så att vi tror att vi inte kan leva utan dem. I fastan får vi chansen att inse att det kan vi visst.

Fasta är inte fråga om lag utan en frivillig övning. Man fastar inte för att imponera på Gud eller människor, utan för att skapa utrymme i hjärtat och dygnet för reflektion, bön, bibelläsning och annat som erkänner att vårt behov av Gud är viktigare än våra andra behov. I fastan möter vi Jesus själv, som fastade och sedan besegrade djävulens frestelser (Luk 4), och vars hela liv på jorden kännetecknas av ett självuppoffrande avståndstagande. Han avstod himlens härlighet för att gå i döden för oss (Fil 2:5-11). Fastan är därför också en övning i förmågan att älska, eftersom all kärlek innebär självuppoffring.

Man kan fasta på olika sätt: äta enklare eller avstå en viss måltid varje dag. Kanske avstå från alkohol eller sötsaker, att köpa saker eller att titta på tv-serier eller sociala medier. Matfastan har en särskild ställning av tradition och i kraft av att mat är ett grundläggande fysiskt behov. Men för vissa kan även andra saker vara en stor och lämplig utmaning att avstå ifrån.

Man kan fasta i olika längd. Den första kristna fastan omfattade troligtvis början av påskveckan (”stilla veckan”). Det bibliska talet 40, efter längden på Moses och Jesu fasta kom så småningom att bli tradition. Ett annat alternativ är en viss dag varje vecka, eller endast askonsdagen (fastans första dag, direkt efter fettisdagen). Gemensamt för alla kristna traditioner är att söndagen är undantagen; söndagen firar vi Jesu uppståndelse, det är en festdag, inte en fastedag!

Också Fastan som helhet leder till festen. Påskens fest som består i att Jesus besegrat synden och döden genom sin död och uppståndelse. Och här uttrycker kyrkoåret Guds nåd: oavsett hur mycket eller väl du fastar, får du vara med på festen!

Taggar: , , , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Liturgi som undervisande och formande vana

Tack till er som var med på tema-eftermiddagen om liturgi i söndags! Det var roligt att få studera, ordna mina tankar och tala med er om betydelsen av liturgi och vår gudstjänstordnings rötter. Det finns mycket mer man kunde ha sagt, och jag vill gärna höra mer reaktioner och reflektioner från er om hur ni upplever vår nuvarande liturgi. Tiden blev lite knapp i söndags, så låt oss fortsätta samtalet!

För er som missade föredraget – och jag vet att flera av er som efterfrågat ett sån här föredrag fick förhinder – ni kan nu ladda ner och lyssna på det i efterhand.

Några av sakerna jag ville lyfta fram var dessa:

Liturgi som strukturerande handlingsmönster. Liturgier existerar både i och utanför kyrkan. Julfirande, födelsedag, till och med vårt shoppingbeteende går att förstå som liturgiska handlingar – handlingsmönster vi utför tillsammans och som både väcker och formar våra känslor och attityder, till och med vår förståelse av oss själva.

Liturgi är en form av pedagogik. Jämför med en föreläsning aktiverar en högmässa fler sinnen, har en större delaktighet och ömsesidighet, bjuder på större skönhet och ett högstämt tonläge som ger utlopp för livsviktiga attityder som vördnad och förundran.

Liturgi kräver övning. Två liknelse jag gjorde var mellan liturgi och dans, samt liturgi och språk. När man först övar på att dansa vals kräver det ansträngning för att sätta fötterna på rätt ställe i rätt takt, och allt fokus är på att fatta den yttre formen. Men efter viss övning kan även en klumpig brudgrum nå en sådan vana att han kan fokusera på sin brud och njuta av hennes närvaro på ett sätt som förstärks av det inövade mönstret i en bröllopsvals. En liturgi kan till en början kännas ovan och man fokuserar då lätt på det yttre. Ju mer man blir hemma i den, desto mer kan den förmedla Guds närvaro genom sin innebörd och sin form.

Vår liturgi manifesterar enhet över tid och rum.
– ”Upplyft era hjärtan till Gud.
– Vi har upplyft dem till Herren.
– Lås oss tacka Herren.
– Det är tillbörligt och rätt.”

Dessa ord förekommer i öppningen till vår nattvardsliturgi. Men i den här formen är de hämtade från Hippolytos Apostoliska tradition från början av 200-talet. Läs den meningen en gång till. Vi firar gudstjänst med ord och mönster hämtade som är snart två millennia gamla! Hippolytus betraktade detta som tradition redan i sin tid, dvs. orden går längre tillbaka, troligen in i 100-talet. Vår liturgi visar därför en enhet som sträcker sig över både rum (geografiskt), olika kyrkofamiljer och tid. Samma evangelium, samme Kristus. Världen som tittar på kyrkans gudstjänstfirande kan efterhand förstå att vi inte hittat på vår tro själva, utan tagit emot den och dess mönster från de vittnen som gått före, ytterst från de som själva levde nära Jesus.

Vår liturgi återberättar evangeliet. Sist ett citat. ”Kristen liturgi har ett evangeliskt mönster, inte för att det står någon regelbok, utan för att troende uttrycker sin kärlek till Gud genom sitt gensvar på det sätt han uttryckt sin kärlek till dem.” (Bryan Chappell, i Christ-Centered Worship) Rörelsen från Gudsmöte till bekännelse, förlåtelse, uttryckande av vårt behov av Gud, instruktion från hans ord och utsändande i världen i Herrens kraft och välsignelse är ett sätt att återberätta Guds frälsningshistoria och forma oss till dem som lever i den.

För mig tog det tid att lära mig uppskatta vår liturgi i Roseniuskyrkan, så jag har full förståelse för att andra kan känna så. Den är heller inte oföränderlig, skriven i sten eller något slags uppenbarad perfektion. Liturgi hör till den kristna friheten, och vi kan både variera våra former och förändra dem. Men missa inte skönheten i och värdet av att fira gudstjänst på sätt som genom seklerna visat sig vara uthålliga och kraftfulla förmedlare av Guds närvaro.

Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Medarbetardag för ELM-anställda

Jag skriver från ett tåg mellan Halmstad och Göteborg, på väg hem från en lång och uppmuntrande medarbetardag för alla anställda i ELM-sfären.

Vi var ett 50-tal personer som strålade samman på Gullbrannagården utanför Halmstad. Det är verkligen roligt att se hur många och olika som arbetar i vår rörelse: missionssekreterare, ungdomssekreterare, missionsgårdsmedarbetare, barnledare och många andra typer av uppdrag. För att vara en liten rörelse är vi en ganska stor! Gud är god mot oss, och tycks vilja inkludera oss i sitt goda verk i världen, sin mission. Det är vi glada för! Läs mer ›

Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Vart tar jag vägen med mina tvivel?

Som de flesta av bloggens läsare nog känner till arbetar jag vid sidan om Roseniuskyrkan för Apologia – Centrum för kristen apologetik. Mitt främsta ansvar under hösten har varit att samordna och undervisa vid Apologias distanskurs ”Förklara och Försvara,” som är en introduktionskurs i apologetik, det vill säga en introduktion till skälen till att den kristna tron är sann.

Vi har studerat hur filosofiska argument, historiska fakta och naturvetenskapliga data inte står i motsats till kristen tro utan bidrar med bekräftelse till den kristna trons rimlighet och sanning. Det är alltid stimulerande, uppmuntrande och uppbyggande att arbeta med detta, även för mig som gjort det i många år. Jag kan därför utifrån både min egen livserfarenhet och nu med ytterligare nästan 40 studenters erfarenhet som grund rekommendera kursen till er i Roseniuskyrkan som vill lära er mer och få redskap för att både (be)hålla sin tro och dela den till andra med större övertygelse och trygghet. Haka gärna på under vårterminen 2019!

Men det här är inte en reklamtext. Efter att ha läst studenternas reflektioner kring förra veckans föreläsning om tvivel kände jag att jag ville lyfta ämnet här också. Läs mer ›

Taggar: , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Personligt

Vaccinerad mot gudstro

Ett av mina stora nöjen de senaste veckorna har varit att höra John Cleese läsa sin självbiografi So Anyway (2014, finns även på svenska som Men hur som helst, Forum 2014). I över 13 timmar har hans välbekanta röst talat om sin uppväxt, sin komplicerade relation till modern och hans väg via en juristexamen i Cambridge till manusförfattande och Monty Pythons epokgörande humorbravader.

Jag insåg längs vägen hur länge jag varit bekant med honom och de andra ”Pythons.” Från tidiga minnen av ”Pang i bygget,” via Michael Palins reseprogram till långfilmer och, när internet på allvar tog fart, oräkneliga klipp och sketcher från deras serie ”Monty Python’s Flying Circus”. Höjdpunkten i denna personliga relation till humorgruppen bestod i ett kort, ämnesöverskridande projektarbete på gymnasiet, som kulminerade i att jag och min kompis spelade upp The Argument Clinic på scen inför vår skola. Jag har sällan haft roligare! Läs mer ›

Taggar: , , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Läst och reflekterat

Langham, Roseniuskyrkan och jag

Förra veckan stod Roseniuskyrkan återigen värd till en konferens ordnad av nätverket Langham Sverige som jag är med och samordnar. Flera av er kom och hörde Mark Meynell predika från Psalm 121 på tisdagskvällen, men jag har förstått att många inte känner igen namnet ”Langham” eller känner till vår inblandning. Här kommer lite mer bakgrund! Läs mer ›

Taggar: , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

En professionell donut

 

Glänsande, färgglad, perfekt formad…och i mitten ett gapande hål.

Kanske är det en donut täckt i hallonglasyr? Eller är det en människa som med ett professionellt och kompetent yttre sliter med ett värkande, tomt inre?

En av böckerna jag läser just nu är The Emotionally Healthy Leader av Peter Scazzero. Efter att ha varit en framgångsrik pastor med ett liv och äktenskap på väg mot kollaps har Scazzero blivit en talesperson och något av en expert på hur känslomässig och andlig mognad följs åt. Läs mer ›

Taggar: , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Läst och reflekterat, Personligt

”Synd är ett väldigt ålderdomligt uttryck”

I helgen uppmärksammade jag att Tidningen Dagen har publicerat en artikel om hur unga i kyrkan uppfattar begreppet synd, och en av de intervjuade svarade som det står i rubriken till mitt blogginlägg: ”Synd är ett väldigt ålderdomligt uttryck.”

Det här är inte platsen för att recensera artikeln, utan jag råder dig att läsa den själv, men jag skulle vilja dela några reflektioner över frågeställningen: är begreppet ”synd” något som hör till historien, eller som bara handlar om etik, eller något vi behöver släta över för att kunna attrahera moderna människor? Läs mer ›

Taggar: , ,
Publicerad i Hittat på internet

Hälsning från vardagen

Tiden går så vansinnigt fort! Jag skulle verkligen ha skrivit tidigare, men terminsstarten har tagit all uppmärksamhet. Nu är vi i varje fall igång och så är också Roseniuskyrkan. I mitten av augusti hade vi ett barn- och ungdomsläger och det var så roligt att träffa alla! Vi hade jättefina dagar och jag är så glad och stolt över all verksamhet som pågår för de små och unga i vår kyrka.

I går avslutade vi predikoserien ”Så ock på jorden” med anledning av valet 2018. Det har verkligen inte varit enkelt för vare sig mig eller Martin att försöka formulera bibliska visioner för de olika ämnena, men jag är glad för att vi har försökt. Jag minns inte vem det var, men någon påminde mig i förra veckan om Psaltaren 2 och den anger en sund ton så här dagen efter:

Varför är hednafolken i uppror? Varför tänker folken tomma tankar? […]
Han som tronar i himlen ler, Herren gör narr av dem. Så talar han till dem i sin vrede,slår dem med skräck
i sin glödande harm: ”Det är jag som har insatt min kung på Sion, mitt heliga berg.”

Min poäng här är inte att Gud skulle vara särskilt arg på Sverige för att vi har haft val, utan att vi har en tendens att förstora ett val och göra det så ödesdigert när det i själva verket bara finns en kung: Herren Jesus. Därför får vi som kyrka tryggt fortsätta göra Guds vilja på jorden oavsett vem det är som leder landet, och gärna be för våra ledare att de ska få vishet och förstånd att fatta kloka beslut.

Den här veckan händer det ett par roliga saker! Imorgon är det dags att samla alla hemgrupper i Roseniuskyrkan för samtal, gemenskap och bön, och på torsdag är det dags för terminens första kvällsmässa. Mässan börjar kl 19.

Det är några av de saker som rör sig i huvudet på mig en måndag eftermiddag!

Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

AI, sexrobotar och etik

Jag har redan tidigare skrivit om HBO-serien Westworld och för ett tag sedan kom den andra säsongen. Berättar- och tidsperspektivet är ganska avancerat, så jag måste erkänna att jag har lite svårt att hänga med, men de filosofiska frågorna som serien väcker är fortfarande intressanta.

I helgens SvD fanns en lång artikel om robotindustrin och hur man lyckas utveckla allt mer förfinade robotar med distinkt mänskligt utseende, och hur dessa kan använda som sexleksaker. Även om dessa robotar inte är tillnärmelsevis lika intelligenta och verklighetstrogna som robotarna i Westworld, är avståndet inte längre avgrundsdjupt mellan verklighet och fiktion. Vad skulle det egentligen innebära för vår mänsklighet om vi fick tillgång till sexrobotar? Läs mer ›

Taggar: , ,
Publicerad i Hittat på internet, Läst och reflekterat