Välkommen till vår blogg!

Här kan du följa vårt arbete och delta i ett pågående teologiskt och pastoralt reflekterande utifrån saker vi läser, pratar om och arbetar med. Välkommen att kommentera och tycka till!

Johannes döparens dag Martin Helgesson

Taggar: ,
Publicerad i Personligt

7 år av VARDag

Den 4 september 2012 hade vi den första VARDagskvällen i Roseniuskyrkan. Vi åt kvällsmat tillsammans, hade bibelundervisning, sjöng och bad. Efter sju år, och ca 130 kvällar har VARDag nått vägs ände. Här vill jag beskriva och reflektera kring vad VARDag betytt och kan lära oss framöver. Jag ser fram emot era kommentarer nedan eller i samtal framöver.

Uppstart

Mina första år i Roseniuskyrkan, dvs. innan jag själv arbetade som predikant i kyrkan, präglades, vid sidan av gudstjänsten, av Forum Gränden och Ungdomsgruppen. Forum gränden var en serie föredrag som några kvällar per termin samlade människor till fördjupning och eftertanke kring ett aktuellt ämne. Ibland var det Roseniuskyrkans predikant eller en medlem som undervisade, men ofta en inbjuden gäst. Ungdomsgruppen som träffades på fredagskvällar tänjde gränsen för ordet ”ungdom” allt eftersom åren gick men var en härlig gemenskap av unga vuxna som umgicks, läste Bibeln och delade livet ihop.

När jag och Daniel började arbeta i Roseniuskyrkan ville vi vid sidan av söndagsgudstjänsten ha en verksamhet som fyllde behovet av kristen undervisning och gemenskap i vardagen, som kunde fördjupa ens tänkande och lärjungaskap på olika sätt och samtidigt vara gemenskapsbyggande.

Under vår studieresa till London våren 2012 kom vi i kontakt med Holy Trinity Brompton (mest känd som kyrkan där Alpha-kursen blev till), och hörde om deras ”Pastorates,” en ”mellanstor” grupp som fyllde en lucka mellan hemgruppen och gudstjänsten. Jämfört med gudstjänsten var den mellanstora gruppen mindre anonym, så att man faktiskt kunde lära känna folk – jämfört med hemgruppen var den mellanstora gruppen ett ”event” och inte en tight sammansvetsad grupp, och tid för mer förberedd undervisning och lovsång än vad de flesta hemgrupper orkar med.

Forum gränden, ungdomsgruppen och konceptet med en mellanstor grupp blev tillsammans VARDag. En ordlek kring ”vardag” – en avslappnad samling i enkelhet med relevans för vardagslivet och ”VARD” – eftersom vi alltid skulle börja kvällen med äta tillsammans. Jesus visste vad han gjorde när han ofta och gärna åt med de människor han ville möte, lära känna, undervisa och forma till sina lärjungar. VARDag – platsen där lärjungar formas och växer, var ett faktum. Tillsammans med hemgrupperna blev VARDag ett bra samspel mellan den lilla och den lite större gruppen med sina respektive fördelar och styrkor.

Livsnära lärjungaskap

”Lärjungaskap” var ett nyckelord för VARDag. Undervisningen skulle hjälpa oss att leva den kristna tron mitt i vår vardag. Bibelstudier blandades med föredrag med utgångspunkt i ett problem eller en vision som upplevdes angelägen för kristna i 2010-talets Stockholm.

Lärjungaskapet kom också till uttryck i möjligheten att få prova på att leda bibelstudium, hålla ett föredrag, dela sitt vittnesbörd eller leda lovsång. Inte minst fick många människor genom åren ta oss med på ”nedslag i vardagen,” där de delade något om hur de försökte leva ut sin tro i sitt konkreta arbete, intresse eller engagemang. Dessa kvällar var värdefulla både för den som fick chansen att gå på djupet i sina förberedelser och tankar om sin yrkesroll och tro, och för alla oss som nu har större insyn i vilka möjligheter och utmaningar som väntar en kristen jurist, sjuksköterska, politiker, socionom, hammarby-supporter, för att bara nämna några exempel.

Vi har haft serier om religioner och andlighet, församlingens innebörd, andens frukt och gått igenom ett antal kortare bibelböcker. Vi har ätit, skrattat, bett och sjungit och genom dessa kvällar formats av Guds ord och Ande. Jag är tacksam och glad för vad VARDag har betytt för mig och för oss som kyrka.

Förändrade förutsättningar och förlorad energi

De senaste två åren har VARDag på ett påtagligt sätt drabbats av ett slags trötthet. Deltagarantalet har sjunkit gradvis från glansdagarna då 25 personer ofta trängdes och spillde soppa på varandra, till kvällar med endast 4-10 deltagare.

Arrangemang och planering har blivit svårare och mer oförutsägbart vilket i sin tur bidrar till förlorad entusiasm och engagemang. Sånt händer. Saker har sin tid. Många har gått in i nya faser i livet där nya jobb eller små barn tar mer kraft och komplicerar kvällsaktiviteterna. Det är förståeligt. När en verksamhet kommer till en punkt där det är läge att avsluta får man sörja förlusten, ta en titt på nuet med sina behov och möjligheter och efterhand prova ett nytt sätt att möta dessa. VARDag har haft sin tid, men nu är det (snart) dags för något nytt att komma.

Framtiden

Under hösten 2019 kommer alltså inga VARDagskvällar att arrangeras, och inte heller kommer någon direkt ersättning att planeras. Hemgrupperna fortsätter träffas (och kanske gör det oftare?), emellanåt har vi veckomässor och förhoppningsvis kan vi få till en alpha-kurs. För den som vill komma till kyrkan för att lyssna, lära och/eller tjäna praktiskt finns det fortfarande alla möjligheter.

På längre sikt kommer något nytt. Behovet av mer tid för undervisning än gudstjänsten erbjuder är otvivelaktigt. Vi behöver avsätta mer en enda veckans 168 timmar för att i gemenskap med kristna bröder och systrar väcka liv i och gå djupare i vår tro. Vi behöver höra Guds röst genom Guds ord och lära oss tillämpa det, annars kommer våra tankar, känslor och beslut formas av andra röster och agendor. Vi behöver också varandra. Vi behöver grupper som är mer personliga än söndagsgudstjänstens strukturerade vimmel, men också grupper som är större och öppnare än hemgruppen. Vi behöver något som tar vara på VARDags styrkor, men som på olika sätt kan tjäna kyrkan bättre.

Jag och programkommittén kommer därför att under sommaren och hösten tänka på och prata om detta. Hur kan vi med Guds hjälp bygga vidare på Roseniuskyrkan? Hur utvecklar vi och går framåt? Vad är de främsta behoven och de bästa tiderna, formaten och uppläggen för att möta dem?

Jag hoppas också på ett vidare samtal än bara inom kommittén. Skriv en rad till mig, eller prata med någon av de andra i programkommittén (Sigrid Eklund, Sonia Lunnergård, Rebecka Mikko Ssegujja, Markus Nilsson, Markus Preston och Daniel Ringdahl). Vi saknar inte idéer, men vill vara lyhörda för förslag och funderingar!

Ett STORT tack till alla er som genom åren lagat mat, undervisat eller delat något, spelat musik eller höjt er röst till bön eller på något annat sätt bidragit till att göra VARDag till vad det var: en plats där Gud formade oss till lärjungar till Jesus Kristus. VARDag är avslutat; att leva tron i vår vardag är det inte.

Taggar: , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Mastered by Divinity*

I juli 2015 landade jag och familjen i St. Louis, med anledning av att jag skulle börja min utbildning på Covenant Theological Seminary i USA. I fredags, den 17 maj 2019 fick jag äntligen ta examen. Läs mer ›

Taggar: ,
Publicerad i Personligt

Vad det är att fasta

Idag är det fettisdagen, den sista dagen före fastan. En dag för semlor och annan fet mat innan fastetidens enkelhet. Semlan är inte bara något av det bästa man kan göra med en vetedeg, utan också en väg in i att förstå meningen med att fasta. Läs mer ›

Taggar: , , , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Liturgi som undervisande och formande vana

Tack till er som var med på tema-eftermiddagen om liturgi i söndags! Det var roligt att få studera, ordna mina tankar och tala med er om betydelsen av liturgi och vår gudstjänstordnings rötter. Det finns mycket mer man kunde ha sagt, och jag vill gärna höra mer reaktioner och reflektioner från er om hur ni upplever vår nuvarande liturgi. Tiden blev lite knapp i söndags, så låt oss fortsätta samtalet! Läs mer ›

Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Medarbetardag för ELM-anställda

Jag skriver från ett tåg mellan Halmstad och Göteborg, på väg hem från en lång och uppmuntrande medarbetardag för alla anställda i ELM-sfären.

Vi var ett 50-tal personer som strålade samman på Gullbrannagården utanför Halmstad. Det är verkligen roligt att se hur många och olika som arbetar i vår rörelse: missionssekreterare, ungdomssekreterare, missionsgårdsmedarbetare, barnledare och många andra typer av uppdrag. För att vara en liten rörelse är vi en ganska stor! Gud är god mot oss, och tycks vilja inkludera oss i sitt goda verk i världen, sin mission. Det är vi glada för! Läs mer ›

Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Vart tar jag vägen med mina tvivel?

Som de flesta av bloggens läsare nog känner till arbetar jag vid sidan om Roseniuskyrkan för Apologia – Centrum för kristen apologetik. Mitt främsta ansvar under hösten har varit att samordna och undervisa vid Apologias distanskurs ”Förklara och Försvara,” som är en introduktionskurs i apologetik, det vill säga en introduktion till skälen till att den kristna tron är sann.

Vi har studerat hur filosofiska argument, historiska fakta och naturvetenskapliga data inte står i motsats till kristen tro utan bidrar med bekräftelse till den kristna trons rimlighet och sanning. Det är alltid stimulerande, uppmuntrande och uppbyggande att arbeta med detta, även för mig som gjort det i många år. Jag kan därför utifrån både min egen livserfarenhet och nu med ytterligare nästan 40 studenters erfarenhet som grund rekommendera kursen till er i Roseniuskyrkan som vill lära er mer och få redskap för att både (be)hålla sin tro och dela den till andra med större övertygelse och trygghet. Haka gärna på under vårterminen 2019!

Men det här är inte en reklamtext. Efter att ha läst studenternas reflektioner kring förra veckans föreläsning om tvivel kände jag att jag ville lyfta ämnet här också. Läs mer ›

Taggar: , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Personligt

Vaccinerad mot gudstro

Ett av mina stora nöjen de senaste veckorna har varit att höra John Cleese läsa sin självbiografi So Anyway (2014, finns även på svenska som Men hur som helst, Forum 2014). I över 13 timmar har hans välbekanta röst talat om sin uppväxt, sin komplicerade relation till modern och hans väg via en juristexamen i Cambridge till manusförfattande och Monty Pythons epokgörande humorbravader.

Jag insåg längs vägen hur länge jag varit bekant med honom och de andra ”Pythons.” Från tidiga minnen av ”Pang i bygget,” via Michael Palins reseprogram till långfilmer och, när internet på allvar tog fart, oräkneliga klipp och sketcher från deras serie ”Monty Python’s Flying Circus”. Höjdpunkten i denna personliga relation till humorgruppen bestod i ett kort, ämnesöverskridande projektarbete på gymnasiet, som kulminerade i att jag och min kompis spelade upp The Argument Clinic på scen inför vår skola. Jag har sällan haft roligare! Läs mer ›

Taggar: , , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Läst och reflekterat

Langham, Roseniuskyrkan och jag

Förra veckan stod Roseniuskyrkan återigen värd till en konferens ordnad av nätverket Langham Sverige som jag är med och samordnar. Flera av er kom och hörde Mark Meynell predika från Psalm 121 på tisdagskvällen, men jag har förstått att många inte känner igen namnet ”Langham” eller känner till vår inblandning. Här kommer lite mer bakgrund! Läs mer ›

Taggar: , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

En professionell donut

 

Glänsande, färgglad, perfekt formad…och i mitten ett gapande hål.

Kanske är det en donut täckt i hallonglasyr? Eller är det en människa som med ett professionellt och kompetent yttre sliter med ett värkande, tomt inre?

En av böckerna jag läser just nu är The Emotionally Healthy Leader av Peter Scazzero. Efter att ha varit en framgångsrik pastor med ett liv och äktenskap på väg mot kollaps har Scazzero blivit en talesperson och något av en expert på hur känslomässig och andlig mognad följs åt. Läs mer ›

Taggar: , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Läst och reflekterat, Personligt