Välkommen till vår blogg!

Här kan du följa vårt arbete och delta i ett pågående teologiskt och pastoralt reflekterande utifrån saker vi läser, pratar om och arbetar med. Välkommen att kommentera och tycka till!

Predikantutbildning

Veckorna rusar på, och jag hinner sällan berätta och dela vad som händer i arbetet i den omfattning jag skulle vilja. Men förra helgen innehöll en riktig höjdpunkt som jag måste skriva ett par rader om.

Genom mitt engagemang i Langham Sverige har jag de senaste åren fått vara med och arrangera fortbildningskurser i predikan, närmare bestämt textutläggande predikan. Det är en form av predikan som koncentrera sig på en bibeltext och genom att närstudera den i dess ursprungliga sammanhang söker urskilja själva hjärtat i vad Gud ville säga till sitt folk då, för att också därigenom lyssna in vad Gud vill säga till oss idag, genom sitt ord.

Förra helgen fick jag, tillsammans med Daniel Ringdahl (som redan bloggat om det), själv hålla en sådan kurs med ett tiotal nykallade predikanter i ELM. Vi gick tillsammans igenom ett material som heter ”Från text till predikan,” arbetade i grupp med ett par texter ur Första Korinthierbrevet, samtalade och diskuterade och hann dessutom med en runda ”Bezzerwizzer” sent på kvällen.

Min erfarenhet av att predika och att sätta sig ner med en bibeltext i grupp, antingen det är med ett gäng predikanter eller nån annan, är att Guds ord är levande och rikt – det finns alltid något att upptäcka, och man upptäcker alltid mer tillsammans än man gör själv. Det gläder mig att ELM har en rejäl grupp engagerade och överlåtna predikanter och att vi samarbetar kring hur vår förkunnelse så bra som möjligt kan lägga fram Guds eget, levande ord för våra åhörare!

Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Barnläger, psalm 139 och Stockholms grymhet

För ett par veckor sedan hade vi barn- och ungdomsläger i Roseniuskyrkan. Det var en värdefull helg av gemenskapsbyggande och undervisning. Allt eftersom våra barn växer upp kommer det vara viktigt att de har kristna vänner. Skolan kan vara en ensam miljö för en kristen, och under de år barnen och ungdomarna i vår kyrka formas i sina värderingar och livsriktning behöver de både vuxna kristna i sina liv och jämnåriga som genom sin blotta existens påminner dem om att de inte är ensamma i att försöka följa Jesus.

Min enda egentliga uppgift under barnlägret var att studera Psalm 139 med ungdomsgruppen genom bibelspelet Ingångar som hjälper en att ställa frågor till bibeltexten.

Ganska snart såg vi ett tydligt mönster. När frågorna gällde något vi gillade, värdesatte och kunde tänka oss att dela med andra i Psalm 139, så centrerade svaren kring vers 5: ”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.” När frågorna gällde vad i psalmen som är svårt, skrämmande etc. landade vi nånstans runt vers 19: ”Gud, om du bara ville döda de gudlösa!” Jag vill dela något av det vi pratade om, något som också är högaktuellt i vår stad och tid.

(19) Gud, om du bara ville döda
de gudlösa!
Bort från mig, ni blodtörstiga!
(20) De talar om dig med svek i sinnet,
de har fört dina städer i fördärvet.
(21) Skulle jag inte hata dem
som hatar dig, Herre,
och avsky dem
som gör uppror mot dig?

Vad är det som händer här? Varför denna tvära vändning och hur kan David plötsligt låta så full av vrede och hat?
Vi kan förstå David om vi vågar titta uppriktigt på vad David skriver. Som hebreisk poesi funkar, så ska vi ta de båda raderna i vers 19 som ömsesidigt tolkande och kompletterande. De ”gudlösa” David skriver om framträder än tydligare när David kallar dem ”blodtörstiga.” På Davids tid fanns troligtvis inte en enda levande ateist. De ”gudlösa” handlar därför inte om vilken teoretiskt ståndpunkt man intar i fråga om Guds existens. David talar om en grupp som lever som att Gud inte är verklig och som därför agerar som att allt är tillåtet: ”De har fört dina städer i fördärvet” beskriver liksom benämningen ”blodtörstiga” en grupp som brukar våld för att skaffa sig makt och därmed är fiender både till Gud och till människor.

Det senaste året ungefär har jag slagits av allt grovt och dödligt våld som rapporteras i nyheterna. Sådana intryck är delvis subjektiva, såklart, men det är svårt att skaka av sig intrycket av att tungt kriminella dragit nya linjer i sanden och nu gör i dagsljus och bland ”vanligt folk” sådant som förut bara hände utom synhåll. Senast här om dagen sköts en ung kvinna ihjäl ett par kilometer från oss.

Är Davids upprördhet i Psalm 139 fortfarande obegriplig? Nej. Naturligtvis känner vi ilska och hat när blodtörstiga människor river sönder tillit och trygghet. Bibeln ger oss ett språk också för de känslor som inte är fina och tillrättalagda, låter oss klaga och sörja inför Gud när våld råder i världen och hjälper oss överlämna hämnden till Gud istället för att hämnas och inleda en våldsspiral.

Gud, förbarma dig över Stockholm och särskilt över alla som lever i otrygghet och rädsla för våldsamma och blodtörstiga människor. Ge vår stad trygghet och välfärd och ge rättvisa till både brottsoffer och förövare. Låt sanning och frid befästas genom kunskapen om dig och ditt ord som uppmanar oss att älska til och med vår fiende och besegra det onda med det goda.

Taggar: , , , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Läst och reflekterat

Johannes döparens dag Martin Helgesson

Taggar: ,
Publicerad i Personligt

7 år av VARDag

Den 4 september 2012 hade vi den första VARDagskvällen i Roseniuskyrkan. Vi åt kvällsmat tillsammans, hade bibelundervisning, sjöng och bad. Efter sju år, och ca 130 kvällar har VARDag nått vägs ände. Här vill jag beskriva och reflektera kring vad VARDag betytt och kan lära oss framöver. Jag ser fram emot era kommentarer nedan eller i samtal framöver.

Uppstart

Mina första år i Roseniuskyrkan, dvs. innan jag själv arbetade som predikant i kyrkan, präglades, vid sidan av gudstjänsten, av Forum Gränden och Ungdomsgruppen. Forum gränden var en serie föredrag som några kvällar per termin samlade människor till fördjupning och eftertanke kring ett aktuellt ämne. Ibland var det Roseniuskyrkans predikant eller en medlem som undervisade, men ofta en inbjuden gäst. Ungdomsgruppen som träffades på fredagskvällar tänjde gränsen för ordet ”ungdom” allt eftersom åren gick men var en härlig gemenskap av unga vuxna som umgicks, läste Bibeln och delade livet ihop.

När jag och Daniel började arbeta i Roseniuskyrkan ville vi vid sidan av söndagsgudstjänsten ha en verksamhet som fyllde behovet av kristen undervisning och gemenskap i vardagen, som kunde fördjupa ens tänkande och lärjungaskap på olika sätt och samtidigt vara gemenskapsbyggande.

Under vår studieresa till London våren 2012 kom vi i kontakt med Holy Trinity Brompton (mest känd som kyrkan där Alpha-kursen blev till), och hörde om deras ”Pastorates,” en ”mellanstor” grupp som fyllde en lucka mellan hemgruppen och gudstjänsten. Jämfört med gudstjänsten var den mellanstora gruppen mindre anonym, så att man faktiskt kunde lära känna folk – jämfört med hemgruppen var den mellanstora gruppen ett ”event” och inte en tight sammansvetsad grupp, och tid för mer förberedd undervisning och lovsång än vad de flesta hemgrupper orkar med.

Forum gränden, ungdomsgruppen och konceptet med en mellanstor grupp blev tillsammans VARDag. En ordlek kring ”vardag” – en avslappnad samling i enkelhet med relevans för vardagslivet och ”VARD” – eftersom vi alltid skulle börja kvällen med äta tillsammans. Jesus visste vad han gjorde när han ofta och gärna åt med de människor han ville möte, lära känna, undervisa och forma till sina lärjungar. VARDag – platsen där lärjungar formas och växer, var ett faktum. Tillsammans med hemgrupperna blev VARDag ett bra samspel mellan den lilla och den lite större gruppen med sina respektive fördelar och styrkor.

Livsnära lärjungaskap

”Lärjungaskap” var ett nyckelord för VARDag. Undervisningen skulle hjälpa oss att leva den kristna tron mitt i vår vardag. Bibelstudier blandades med föredrag med utgångspunkt i ett problem eller en vision som upplevdes angelägen för kristna i 2010-talets Stockholm.

Lärjungaskapet kom också till uttryck i möjligheten att få prova på att leda bibelstudium, hålla ett föredrag, dela sitt vittnesbörd eller leda lovsång. Inte minst fick många människor genom åren ta oss med på ”nedslag i vardagen,” där de delade något om hur de försökte leva ut sin tro i sitt konkreta arbete, intresse eller engagemang. Dessa kvällar var värdefulla både för den som fick chansen att gå på djupet i sina förberedelser och tankar om sin yrkesroll och tro, och för alla oss som nu har större insyn i vilka möjligheter och utmaningar som väntar en kristen jurist, sjuksköterska, politiker, socionom, hammarby-supporter, för att bara nämna några exempel.

Vi har haft serier om religioner och andlighet, församlingens innebörd, andens frukt och gått igenom ett antal kortare bibelböcker. Vi har ätit, skrattat, bett och sjungit och genom dessa kvällar formats av Guds ord och Ande. Jag är tacksam och glad för vad VARDag har betytt för mig och för oss som kyrka.

Förändrade förutsättningar och förlorad energi

De senaste två åren har VARDag på ett påtagligt sätt drabbats av ett slags trötthet. Deltagarantalet har sjunkit gradvis från glansdagarna då 25 personer ofta trängdes och spillde soppa på varandra, till kvällar med endast 4-10 deltagare.

Arrangemang och planering har blivit svårare och mer oförutsägbart vilket i sin tur bidrar till förlorad entusiasm och engagemang. Sånt händer. Saker har sin tid. Många har gått in i nya faser i livet där nya jobb eller små barn tar mer kraft och komplicerar kvällsaktiviteterna. Det är förståeligt. När en verksamhet kommer till en punkt där det är läge att avsluta får man sörja förlusten, ta en titt på nuet med sina behov och möjligheter och efterhand prova ett nytt sätt att möta dessa. VARDag har haft sin tid, men nu är det (snart) dags för något nytt att komma.

Framtiden

Under hösten 2019 kommer alltså inga VARDagskvällar att arrangeras, och inte heller kommer någon direkt ersättning att planeras. Hemgrupperna fortsätter träffas (och kanske gör det oftare?), emellanåt har vi veckomässor och förhoppningsvis kan vi få till en alpha-kurs. För den som vill komma till kyrkan för att lyssna, lära och/eller tjäna praktiskt finns det fortfarande alla möjligheter.

På längre sikt kommer något nytt. Behovet av mer tid för undervisning än gudstjänsten erbjuder är otvivelaktigt. Vi behöver avsätta mer en enda veckans 168 timmar för att i gemenskap med kristna bröder och systrar väcka liv i och gå djupare i vår tro. Vi behöver höra Guds röst genom Guds ord och lära oss tillämpa det, annars kommer våra tankar, känslor och beslut formas av andra röster och agendor. Vi behöver också varandra. Vi behöver grupper som är mer personliga än söndagsgudstjänstens strukturerade vimmel, men också grupper som är större och öppnare än hemgruppen. Vi behöver något som tar vara på VARDags styrkor, men som på olika sätt kan tjäna kyrkan bättre.

Jag och programkommittén kommer därför att under sommaren och hösten tänka på och prata om detta. Hur kan vi med Guds hjälp bygga vidare på Roseniuskyrkan? Hur utvecklar vi och går framåt? Vad är de främsta behoven och de bästa tiderna, formaten och uppläggen för att möta dem?

Jag hoppas också på ett vidare samtal än bara inom kommittén. Skriv en rad till mig, eller prata med någon av de andra i programkommittén (Sigrid Eklund, Sonia Lunnergård, Rebecka Mikko Ssegujja, Markus Nilsson, Markus Preston och Daniel Ringdahl). Vi saknar inte idéer, men vill vara lyhörda för förslag och funderingar!

Ett STORT tack till alla er som genom åren lagat mat, undervisat eller delat något, spelat musik eller höjt er röst till bön eller på något annat sätt bidragit till att göra VARDag till vad det var: en plats där Gud formade oss till lärjungar till Jesus Kristus. VARDag är avslutat; att leva tron i vår vardag är det inte.

Taggar: , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Mastered by Divinity*

I juli 2015 landade jag och familjen i St. Louis, med anledning av att jag skulle börja min utbildning på Covenant Theological Seminary i USA. I fredags, den 17 maj 2019 fick jag äntligen ta examen. Läs mer ›

Taggar: ,
Publicerad i Personligt

Vad det är att fasta

Idag är det fettisdagen, den sista dagen före fastan. En dag för semlor och annan fet mat innan fastetidens enkelhet. Semlan är inte bara något av det bästa man kan göra med en vetedeg, utan också en väg in i att förstå meningen med att fasta. Läs mer ›

Taggar: , , , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Liturgi som undervisande och formande vana

Tack till er som var med på tema-eftermiddagen om liturgi i söndags! Det var roligt att få studera, ordna mina tankar och tala med er om betydelsen av liturgi och vår gudstjänstordnings rötter. Det finns mycket mer man kunde ha sagt, och jag vill gärna höra mer reaktioner och reflektioner från er om hur ni upplever vår nuvarande liturgi. Tiden blev lite knapp i söndags, så låt oss fortsätta samtalet! Läs mer ›

Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Medarbetardag för ELM-anställda

Jag skriver från ett tåg mellan Halmstad och Göteborg, på väg hem från en lång och uppmuntrande medarbetardag för alla anställda i ELM-sfären.

Vi var ett 50-tal personer som strålade samman på Gullbrannagården utanför Halmstad. Det är verkligen roligt att se hur många och olika som arbetar i vår rörelse: missionssekreterare, ungdomssekreterare, missionsgårdsmedarbetare, barnledare och många andra typer av uppdrag. För att vara en liten rörelse är vi en ganska stor! Gud är god mot oss, och tycks vilja inkludera oss i sitt goda verk i världen, sin mission. Det är vi glada för! Läs mer ›

Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Vart tar jag vägen med mina tvivel?

Som de flesta av bloggens läsare nog känner till arbetar jag vid sidan om Roseniuskyrkan för Apologia – Centrum för kristen apologetik. Mitt främsta ansvar under hösten har varit att samordna och undervisa vid Apologias distanskurs ”Förklara och Försvara,” som är en introduktionskurs i apologetik, det vill säga en introduktion till skälen till att den kristna tron är sann.

Vi har studerat hur filosofiska argument, historiska fakta och naturvetenskapliga data inte står i motsats till kristen tro utan bidrar med bekräftelse till den kristna trons rimlighet och sanning. Det är alltid stimulerande, uppmuntrande och uppbyggande att arbeta med detta, även för mig som gjort det i många år. Jag kan därför utifrån både min egen livserfarenhet och nu med ytterligare nästan 40 studenters erfarenhet som grund rekommendera kursen till er i Roseniuskyrkan som vill lära er mer och få redskap för att både (be)hålla sin tro och dela den till andra med större övertygelse och trygghet. Haka gärna på under vårterminen 2019!

Men det här är inte en reklamtext. Efter att ha läst studenternas reflektioner kring förra veckans föreläsning om tvivel kände jag att jag ville lyfta ämnet här också. Läs mer ›

Taggar: , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Personligt

Vaccinerad mot gudstro

Ett av mina stora nöjen de senaste veckorna har varit att höra John Cleese läsa sin självbiografi So Anyway (2014, finns även på svenska som Men hur som helst, Forum 2014). I över 13 timmar har hans välbekanta röst talat om sin uppväxt, sin komplicerade relation till modern och hans väg via en juristexamen i Cambridge till manusförfattande och Monty Pythons epokgörande humorbravader.

Jag insåg längs vägen hur länge jag varit bekant med honom och de andra ”Pythons.” Från tidiga minnen av ”Pang i bygget,” via Michael Palins reseprogram till långfilmer och, när internet på allvar tog fart, oräkneliga klipp och sketcher från deras serie ”Monty Python’s Flying Circus”. Höjdpunkten i denna personliga relation till humorgruppen bestod i ett kort, ämnesöverskridande projektarbete på gymnasiet, som kulminerade i att jag och min kompis spelade upp The Argument Clinic på scen inför vår skola. Jag har sällan haft roligare! Läs mer ›

Taggar: , , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Läst och reflekterat