Vad är egentligen ”livet”?

I söndags var temat ”Vägen till livet”. Man kan undra vad det ska betyda – vi lever ju redan, så varför skulle vi behöva ”en väg till” livet? Samtidigt ligger det ju någonting lockande i rubriken om man tänker litet djupare på saken: alla längtar väl efter att leva fullt, äkta, djupt. Är det inte en av anledningarna till att vi är så besatta av instagramflöden …? Men också vår upptagenhet vid kroppen, träning, andlighet, med mera. Allting handlar om att leva livet ”på riktigt”.

I söndagens evangelium (Johannes 14, vers 1–14) talade Jesus om hur han är ”vägen, sanningen och livet”. Han menar att han är människans enda möjlighet att återfå kontakten med Gud. Många människor söker en andlig verklighet i tillvaron, eftersom man bär på övertygelsen att en andlighet hjälper oss att leva djupare liv. Givetvis delar inte alla människor den övertygelsen, men den ligger ändå djupt rotad i många av oss. Det gick upp för mig, under mina förberedelser, vilka märkvärdiga anspråk det är Jesus, och den kristna tron, gör.

Vad menar Jesus när han säger att han är människans enda möjlighet att få kontakt med Gud?

Jo, när vi läser närmare i Bibeln inser vi att Jesus menar att han är vår enda möjlighet till kontakt med Gud eftersom han själv är Gud. Många söker andlighet i tillvaron genom att resa till speciella platser, besöka medier, gå på yoga, eller annat. Bibeln hävdar att det finns en unik mötespunkt mellan Gud och mänskligheten och att den mötespunkten är Jesus Kristus – han som är både Gud och människa. Jesus säger: ”Den som har sett mig har sett Fadern. … Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig?” (vers 9-10)

När jag ser människan Jesus Kristus ser jag alltså världens skapare. Det är häpnadsväckande. Och denne Jesus lever för alltid och vill föra varje människa in i en hel och god relation till Gud.

Dessutom: det liv som Bibeln talar om är inte ett ”andligt” i den bemärkelsen att det nedvärderar det jordiska och det kroppsliga. Bibeln är kroppens och jordens skapare. Gud vill inte befria oss från det jordiska utan från det onda som förstör det jordiska. Är inte detta ett liv värt att utforska?

– – –

För övrigt håller jag på att läsa om biskop Bo Giertz (1905-1998) roman Stengrunden. Det är en fantastisk bok, full av insikter om det kristna livet – inte minst ombrottningen med den egna synden och talet om Jesus som syndares frälsare. Läs den om du inte redan har gjort det!