Tillbaka efter helgens utflykt

I dag är jag tillbaka på kontoret efter en helgutflykt till Skåne. Jag var först i Åhus för att leda ELU-styrelsens första sammanträde efter sommaren (fritidsuppdrag), och sedan i Åstorp för att predika i missionshuset där. Det är roligt att komma ner till Skåne då och då, och se ELM’s arbete i syd. Av förklarliga skäl har det blivit mindre av det sedan jag flyttade till Stockholm men jag kan sakna närheten till missionsföreningarna, ungdomsarbetet och missionsvännerna.

Jag brukar passa på att predika när jag ändå är i Skåne för sammanträde, och i helgen var jag alltså i Åstorp. Det var faktiskt där jag hade min första predikan sedan jag hade blivit kallad till predikant i ELM, och det är alltid trevligt att komma tillbaka. Det är en trogen gemenskap på ett 30-tal personer, de flesta är 60+, men det går inte att ta miste på att Jesus har deras kärlek.

Jag predikade över Jeremia 38: 7 – 12, och förundrades över hur dagsaktuella bibeltexterna är. Jag skrev om det i ett tidigare blogginlägg, men det tål att upprepas. I texten kan vi läsa om hur en främling blev Jeremias medmänniska och hjälpare, och Gud kallar oss att vara en medmänniska för vår nästa – oavsett vem den människan är. Det var dessutom särdeles intressant att läsa bibeltexten och upptäcka att den bl.a. handlar om kaldéer och assyrier. Det är just dessa människor som idag förföljs och slaktas av IS, och som – till vår skam – Migrationsverket ser ut att skicka tillbaka från Sverige och rakt i händerna på sina förföljare.

Jag råkade få med mig en förkylning hem från Skåne, men den ska väl snart gå över. Nu är det en ny arbetsvecka och jag ser fram mot VARDag ikväll. Det kommer att handla om hopp för framtiden.

Taggar: , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

”Religion i det 21:a århundradet”

Jag brukar säga till mina vänner att Axess magasin är bland det bästa som har hänt svensk kultur- och samhällsjournalistik sedan jag blev vuxen och intresserad av sådana saker. I veckan blev jag återigen påmind om varför jag säger så. Det senaste numret har som tema ”Religion i det 21:a århundradet” och innehåller flera temaartiklar som ser ut att vara riktigt intressanta. De handlar bl.a. om påven som en viktig världsledare, islamistiska förgreningar, och religionens återkomst. Jag har inte hunnit läsa någon artikel ännu men ser fram mot att göra det.

Taggar: , , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Läst och reflekterat

Ett profetiskt sammanträffande?

Jag sitter och förbereder söndagens predikan i Åstorp och börjar undra om inte Guds precisa timing visar sig i text, tema och helg.  Läs mer ›

Taggar: , , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Kallad till frihet

I söndags var det familjegudstjänst och jag predikade över Galaterbrevet 4:31 – 5:6. Det var en spännande utmaning att försöka göra den svåra texten begriplig och vardagsnära både för mig själv och för barnen. Jag valde att gå åt den genom att tala om olika gäng och om man får vara med i ett gäng. När Paulus skrev fanns det ”Släktgänget”, ”Både-och gänget” och ”Jesusgänget”. Det första gänget var dåtidens judar som menade att bara den tillhör det sanna gudsfolket som har Abraham till stamfar och är omskuren. Det andra gänget var de som menade att det behövdes något mer än bara tron på Jesus. Läs mer ›

Taggar: , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Personligt

Välkommen i gänget

Jag sitter och förbereder söndagens predikan, innan helgen börjar. På söndag är det familjegudstjänst, och då måste jag försöka lära mig vad Karlfeldts Fridolin kunde:  Läs mer ›

Taggar: , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

”Att leva som kristen i den moderna världen”

Ja, hur ser egentligen ett svar ut på rubriken till mitt blogginlägg? Jag sitter just nu med förberedelserna till uppstarten av vår lärjungaskola VARDag ikväll. Med start i kväll och en bit in på vårterminen kommer vi att gå igenom Första Petrusbrevet, och jag blir så inspirerad när jag förbereder! Jag ska inte gå undervisningen i förväg, men nedan följer liksom kärnan i relevansen för Petrus brev till oss: Läs mer ›

Taggar: , , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Spridda tankar en fredag vid eftermiddagstid, del 2

2) Det andra jag tänker på är flyktingar/invandrare. Flyktingmottagande har blivit en av de hetaste frågorna i valrörelsen, och jag funderar över vad Bibeln har att säga, till den enskilde kristne (inte staten), i frågan. Just om flyktingar kan jag inte se att Bibeln har jättemycket att säga, men om invandraren desto mer. Invandraren hör till den grupp människor som Gud allt som oftast uttrycker sin omsorg om.

En invandrare får du inte kränka eller förtrycka: ni var ju själva invandrare i Egypten. (2 Mosebok 22:21.)

Något annorlunda uttryckt:

Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten. (5 Mosebok 10:19.)

Israeliterna uppmanas att dela med sig till invandraren när de firar att de har kommit in i det nya landet:

Och över allt det goda som Herren, din Gud, har gett dig och din familj skall du sedan glädja dig tillsammans med de leviter och invandrare som du har hos dig. (5 Mosebok 26:11.)

Och Guds dom uttrycks regelbundet över Israel för att de inte behandlar de svaga i landet med respekt, däribland invandraren:

Åter kom Herrens ord till Sakarja: Så har Herren Sebaot sagt: ”Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.” Men de vägrade att lyssna. Sturskt vände de ryggen till och gjorde sig döva. Ja, de gjorde sina hjärtan hårda som diamant för att slippa höra den lag och de ord som Herren Sebaot hade sänt med sin ande genom de tidigare profeterna. Då drabbades de av Herren Sebaots mäktiga vrede. De ville inte höra då han ropade, och därför sade han: ”Då vill inte heller jag höra när de ropar. (Sakarja 7:8-13.)

I Nya Testamentet talas det inte lika mycket om invandraren. Faktum är att jag inte hittar en enda träff på ordet ”invandrare” när jag söker. Det betyder dock inte att Nya Testamentet är ointresserad av frågan. Det viktigaste exemplet är att Jesus själv var flykting i sin barndom. När vi läser Matteusevangeliet (2:13-15) ser vi att Maria och Josef flydde till Egypten för att komma undan Herodes policy att döda alla barn i Betlehem som var 2 år eller yngre. Gud har varit flykting. Nu är det människor, som sätter sin tro till denne Jesus, som flyr Irak och Syrien för att undkomma samma urskiljningslösa mördande.

Jag skulle kunna skriva en lång uppsats om båda mina funderingar, men det här får räcka för närvarande. Det är uppenbart utifrån Bibeln att människor är viktigare än pengar, och att vi har en skyldighet att hjälpa en människa i nöd. Det är ju vad den välkända berättelsen om den barmhärtige samariten går ut på! (Lukas 10:23-37.) Och mer än så: berättelsen går ut på att ”min nästa” inte är begränsad till etnicitet, social klass, utbildning, kön, religion, eller något annat. För allt i världen. Jesus säger ju åt oss att älska våra fiender. Nog innefattar det en uppmaning att älska och hjälpa en flykting som vi ännu inte har lärt känna?

Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt, som det står skrivet: Han med mycket fick inte för mycket, han med litet fick inte för litet. (2 Korinthierbrevet 8: 13-15.)

(Ja, det är sant att den texten handlar om hjälpen inom församlingen, men jag ser inte varför den inte skulle kunna användas också i det här syftet.)

Taggar: , , , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Spridda tankar en fredag vid lunchtid, del 1

Idag tänker jag på två saker. (Åtminstone.)

1) Det ena handlar om svårigheten att ta till sig budskapet i en text som kom till i en helt annorlunda kultur. Tankarna triggas av att jag läser den här, makalöst spännande, boken, men tankarna kan göras mycket mer konkreta: ikväll träffar jag tonårsgruppen igen och då ska vi fortsätta prata om kvinnor i Bibeln. Det är dags för Ruts bok och berättelsen om Rut och hennes svärmor Noomi. Storyn är i korthet att Noomi har lämnat Israel med sin man och sina söner p.g.a. hungersnöd, och bosatt sig i Moabs land. Där gifter sig sönerna med moabitiska kvinnor, men efter en tid dör Noomis man, och senare hennes båda söner. Då vänder hon tillbaka till Israel, men när hon närmar sig landet säger hon åt sina svärdöttrar att vända tillbaka för att hitta män i sin egen familj. Här skulle man kunna börja ställa frågor: varför försöker Noomi skicka iväg sina svärdöttrar? Tycker hon inte om dem? Varför säger hon åt dem att gifta om sig? Varför säger hon en så konstig sak som:

Jag är för gammal att bli gift. Och även om jag skulle tänka att jag ännu har hopp, ja, om jag så redan i natt gav mig åt en man och rent av födde söner, skulle ni då vänta på dem tills de blev vuxna? Skulle ni stänga er inne utan man?

Inte förrän vi lär oss något om hur kvinnans juridiska ställning på den tiden, förstår vi att Noomi egentligen visar omsorg om sina svärdöttrar. Dessutom är det först mot den bakgrunden som Ruts svar blir heroiskt: hon vägrar. Hon älskar sin svärmor, och litar på hennes Gud, mer än hon tänker på sin egen framtid och säkerhet. Det är djup lojalitet och sann vänskap.

Det här problemet säger oss att vi måste närma oss Bibeln med respekt, liksom varje antik text. Det är så lätt att vi kommer till texten och läser den utifrån vår tid och våra värderingar, och så snart vi stöter på något som vi inte förstår förkastar vi den antika texten som korkad. Det är inte respektfullt eller intellektuellt hederligt. I stället bör vi försöka ta reda på mer om sammanhanget i vilken berättelsen tar plats. Det finns mycket och god litteratur att tillgå om man bara söker. Det studiet tar sin tid och kräver sin möda, men det lönar sig alltid. Din värld kommer att vidgas och du får större förståelse för hur vacker och spännande den mänskliga historien är. Och när du söker i den bibliska historien, kommer du att upptäcka hur god Gud är, och hur moraliskt vacker Bibeln är! Tro mig.

 

Taggar: , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Reflektioner efter helgen

I mitt förra blogginlägg skrev jag några reflektioner inför söndagens gudstjänst som hade till överskrift ”Goda förvaltare”. Den reflektionen utgick från att vi har fått i uppdrag att förvalta skapelsen och har ett ansvar för hur vi hanterar våra tillgångar, men när Kjell Petersson predikade i söndags så talade han dessutom om att kyrkan förvaltar Guds evangelium och den kristna tron. Det fick mig att tänka på verserna 3–4 i Judas brev:

Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.

Vår frimodiga tro är den att Gud är densamme i alla tider och att Gud inte tar tillbaka sina löften. Vårt problem har inte förändrats och det har inte heller Guds svar gjort. Därför är det av avgörande betydelse att vi som kyrka och som troende frimodigt står fast vid evangelium om ”syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och den tillkommande världens liv” (ur trosbekännelsen). Också det är att utöva ett gott förvaltarskap.

Att förvalta evangelium innebär givetvis inte att förvalta våra fäders kulturella uttryckssätt: det finns ingenting som säger att vi måste läsa en gammal översättning om det finns en nyare tillgänglig som är trogen den ursprungliga texten. Ett gott förvaltarskap innebär att tänka igenom hur vi ska förmedla Guds eviga sanningar på ett sätt som talar till våra grannar och arbetskamrater, men det skriver jag ingenting om idag. Läs gärna en bloggpost, som Martin skrev för en tid sedan, om just detta.

Taggar: , , , , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Reflektioner inför helgen

”Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill, jorden vi ärvde och lunden den gröna.”

Strofen kommer från Evert Taubes kända visa Änglamarken”Jorden vi ärvde.” Det talar om att vi befolkar en plats som egentligen inte är vår utan som vi lämnar vidare till någon annan. Vilken passande visa inför söndagens gudstjänst som har till överskrift ”Goda förvaltare”. Det är snart dags att hålla helg, men innan dess  vill jag gärna skicka med dig en reflektion som du kan ta med in i helgen och fram till söndagens gudstjänst.  Läs mer ›

Taggar: , , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Läst och reflekterat