I mitt förra blogginlägg skrev jag några reflektioner inför söndagens gudstjänst som hade till överskrift ”Goda förvaltare”. Den reflektionen utgick från att vi har fått i uppdrag att förvalta skapelsen och har ett ansvar för hur vi hanterar våra tillgångar, men när Kjell Petersson predikade i söndags så talade han dessutom om att kyrkan förvaltar Guds evangelium och den kristna tron. Det fick mig att tänka på verserna 3–4 i Judas brev:
Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.
Vår frimodiga tro är den att Gud är densamme i alla tider och att Gud inte tar tillbaka sina löften. Vårt problem har inte förändrats och det har inte heller Guds svar gjort. Därför är det av avgörande betydelse att vi som kyrka och som troende frimodigt står fast vid evangelium om ”syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och den tillkommande världens liv” (ur trosbekännelsen). Också det är att utöva ett gott förvaltarskap.
Att förvalta evangelium innebär givetvis inte att förvalta våra fäders kulturella uttryckssätt: det finns ingenting som säger att vi måste läsa en gammal översättning om det finns en nyare tillgänglig som är trogen den ursprungliga texten. Ett gott förvaltarskap innebär att tänka igenom hur vi ska förmedla Guds eviga sanningar på ett sätt som talar till våra grannar och arbetskamrater, men det skriver jag ingenting om idag. Läs gärna en bloggpost, som Martin skrev för en tid sedan, om just detta.
Kommentera