Reflektioner inför helgen

”Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill, jorden vi ärvde och lunden den gröna.”

Strofen kommer från Evert Taubes kända visa Änglamarken. ”Jorden vi ärvde.” Det talar om att vi befolkar en plats som egentligen inte är vår utan som vi lämnar vidare till någon annan. Vilken passande visa inför söndagens gudstjänst som har till överskrift ”Goda förvaltare”. Det är snart dags att hålla helg, men innan dess  vill jag gärna skicka med dig en reflektion som du kan ta med in i helgen och fram till söndagens gudstjänst. 

Det är så lätt hänt att jag tänker att allting jag har är mitt. Det är givetvis sant i en bemärkelse (Lukas 10:7, 1 Timotheosbrevet 5:18), men det är också sant att allting jag är och äger är en gåva från Gud (5 Mosebok 8:17–18). Redan i Bibelns första kapitel står det att Gud gav skapelsen till människan – att vårda och bruka. Jag har faktiskt inte rätt att hantera jorden, och de som bebor den, hur som helst. Gud har överlämnat skapelsen i människans händer och kommer en dag att kräva räkenskap för hur vi har förvaltat uppdraget.

Nog ställer det höga krav på oss, och samtidigt: tänk vilken Guds godhet att han har gett oss så mycket gott! Det är en del av vårt förvaltarskap när vi går till skolan eller till arbetet; när vi tar hand om familjen, barnen och vänner; när vi sitter i styrelsen i bostadsföreningen eller missionsföreningen eller idrottsklubben; när vi engagerar oss politiskt, eller vad det nu kan vara.

Söndagens gammaltestamentliga text är hämtad från Amos 8, vers 4–7. Gud anklagar sitt folk för att helt ha glömt bort förvaltarperspektivet och i stället fokusera på hur de själva ska kunna få ut så mycket som möjligt. Folket är med i gudstjänsterna men längtar bara till arbetsveckan så att de kan fortsätta suga ut så mycket som möjligt av sina landsmän, och särskilt dem som har det svårt i livet. Gud dundrar mot sådan orättvisa.

Bibelns motto är inte: ”Mesta möjliga lycka till mig”. Gud har visat oss en helt annan livsstil när han valde att bli människa för vår skull. Utan att se till sin egen lycka valde han att lägga undan alla sina privilegier som Gud för att hjälpa oss upp ur våra hopplösa situation som syndare. (Läs gärna Filipperbrevet 2:5–11 och 2 Korintherbrevet 8:1–15.)

Låt oss gå in i helgen och reflektera över vad för gott Gud har gett oss, och hur vi kan ställa de gåvorna i hans tjänst.