I eftermiddags var jag och Daniel Karlsson Roseniuskyrkans Kyrkan på stan-team. Det var tredje gången sedan vi började regelbundet den 1:a advent, och vi kommer att fortsätta göra detta första söndagen i månaden t o m juni. Precis som i många andra sidor av kyrkans arbete är detta något där man ofta är osäker på resultatet av ens ansträngning. Här kommer en bön med anledning av just detta.
Herre, du är Stockholms Gud, inte bara Roseniuskyrkans. Skapare, frälsare och livgivare för allt som rör sig och andas i vår stad. Du delar våra skratt men gråter också över all förvirring och vilsenhet, allt missriktat sökande efter mening, identitet och hopp vid sidan av Dig.
Jag ber för dem vi mötte idag. För alla som stannade upp, såg varifrån vi kom. För mannen med en ölburk som blev glad över något varmt att dricka – att han ska stilla sin törst hos dig. Jag ber för alla som tog emot en kopp kaffe eller informationsblad från oss. Papperslappen i deras hand är också i din hand; låt vår enkla vara en inbjudan från dig som får svar.
Jag ber för alla som skyndade förbi. För henne som på flera meters avstånd spänt och halvhögt ropade ”Nej, tack!” och för dem som helst inte mötte vår blick. Visste de vad de sa nej till? Så många går förbi, men du är inte en Gud som går förbi. Förbarma dig.
Tack för du involverar oss i ditt stora verk på små och enkla sätt. Du behöver inte oss, men vi behöver dig. Vi behöver inte tala till massor men hela Stockholm därute behöver lyssna. Du som fortfarande vet var varje person vi sett idag är, led dem till gemenskap med dig och låt oss få vara ett redskap i dina händer. För Jesus skull.
Amen.
Kommentera