There and back again – en lägesrapport

Det har varit (och är) en intensiv tid av stora förändringar för mig och familjen. Bland allt annat som startar upp igen efter USA-uppehållet är det nu hög tid att få lite fart på mitt skrivande här. Innan jag om några dagar kommer in på saker med lite mer substans tänkte jag ge en liten lägesrapport kring var vi har varit och vad som händer nu.

Vårterminen 2015 blev jag antagen till Master of Divinity-programmet på Covenant Seminary i St. Louis i USA. Vi beslöt oss som familj att våga åka och anlände jetlaggad och yra med en femveckors bebis i vårt hus på seminariets campus den 6 juli 2015.

Covenant Seminary – Huvudbyggnad. Men var är studenter och lärare?

Flera av er har frågat hur vi hade det i USA, och ni har nog alla fått ungefär samma korta svar. ”Otroligt bra.” Vi låter lite som typiska återvändande folkis-studenter, men det får vi bjuda på. Som vi hoppades var Covenant inte bara en akademiskt intressant upplevelse, utan en miljö som präglats av djup vänskap och närhet både mellan oss studenter och mellan studenter och lärare. Mina och våra förhoppningar om en miljö som kunde forma mig djupare och bredare än enbart på den abstrakta tankens plan infriades alltså. Jag upplever att jag inte bara lärt mig läsa Bibeln (och annan litteratur) bättre, utan att jag också känner mig själv och har ett större intresse av att lyssna och lära känna andras liv mer på djupet.

Programmet har bestått av exegetiska kurser (alltså kurser i bibeltolkning utifrån grundspråk, biblisk genre och historia), systematisk teologi (de mer filosofiska frågorna om vem Gud är), samt praktisk teologi med stort fokus på själavård i både teori och praktik. Den här bredden har varit väldigt rolig för mig som är intresserad av det mesta. En av de mest bärande idéerna i utbildningen har varit att förstå både Guds stora historia/berättelse i Bibeln och min egen livsberättelse så att de två kan sammanfogas. Min tro och min teologiska förståelse har fått en mer personlig karaktär, på ett antal sätt. Jag hoppas det ska märkas och bli till nytta när jag nu är tillbaka i Roseniuskyrkan.

Roseniuskyrkan, ja. Den 3 juni landade vi i Sverige och sedan den 19 juni arbetar jag vid Daniels sida i kyrkan. Att komma tillbaka till arbetet har kanske varit det enklaste med att landa i Sverige, trots att ni är så många i kyrkan som kommit medan jag var borta. (Ett antal gånger har jag hälsat någon, ”är du ny här?” – men slutsatsen har istället varit att det är jag som är ny.) Jag är så tacksam för kyrkan, för gemenskap och engagemang och för en kollega som både välkomnat mig hem och står ut med min tillvänjning.

Vid sidan av arbetet har vi flyttat inte bara till Sverige utan sedan en gång till inom stan. Vi bor numera i Västerort, i Vällingby / Vinsta. Hem och vardag är i vardande, kanske kan vi snart ha två likadana veckor efter varandra, när barnen nu börjar vara inskolade. Det tar på att starta upp och ställa om, och mitt i allt är saknaden också stor efter vänner, platser och upplevelser på Covenant och i St. Louis. De få gånger jag stannar upp för att känna efter är tårarna inte långt borta när jag tänker på alla och allt vi lämnat.

Husgrannar från 418 Covenant Lane.

Samtidigt har jag en tydlig bit av USA kvar. Master of Divinity är en 3-4 år utbildning, och trots mina bästa försök lyckades jag inte läsa in allt detta på två år. Därför kommer jag kämpa på med lite distanskurser 1-2 år till vid sidan av arbetet. I höst ägnar jag mig åt etik, vilket kommer bli ämnet för mina kommande blogginlägg. Så småningom kommer jag även gå in i arbete för Apologia, som är fortsättningen på CredoAkademin. Det kan jag berätta mer om längre fram.

Om du orkat läsa ända hit – tack för att du låtit migvara personlig och berätta vad jag står i!