På söndag, 17/9, är det kyrkoval. I morse (fredag 15/9) slog jag upp DN och såg en stor annons från Svenska kyrkan i tidningen: ”Vad vill du att Svenska kyrkan ska göra?” Sedan gick jag ner till kontoret och förberedde mig för söndagens predikan över 1 Korinthierbrevet 12:12-31, och läste hur Gud har utrustat varje församling med just de människor och gåvor som Gud anser att församlingen behöver för att bäst kunna vittna om Kristus.
Det fick mig att fundera lite över vilken förståelse av kyrkan som kommuniceras i annonsen. Svenska kyrkan är organiserad som en demokratisk förening där varje medlem har rösträtt. Det är ingenting konstigt med det – givetvis ska medlemmarna få lov att göra sina röster hörda – men det uppstår en viss disharmoni när man därifrån tar steget till att säga att det är medlemmen som bestämmer vad kyrkan ska göra.
Varför är det problematiskt? Jo, därför att det ger intrycket att den yttersta makten att bestämma över kyrkan ligger hos medlemmarna. Men om så vore fallet, vore kyrkan inte längre en religiös organisation utan en sekulär.
Kyrkan är inte en medlemsförening som Friskis & Svettis utan gör anspråk på att vara Jesu Kristi händer och fötter på jorden. Inte för att några män på 300-talet tyckte att det vore häftigt att kalla sig själva för Kristi kropp, utan för att det är så Bibeln själv vittnar om kyrkan:
- Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Psaltaren 23:1
- Jag [Gud] skall själv söka upp mina får och ta mig an dem. Liksom en herde tar sig an sin hjord när han är bland sina får, som varit skingrade, så skall också jag ta mig an mina får och rädda dem … Hesekiel 34:11-12
- Jag [Jesus] är den gode herden … Det skall bli en hjord och en herde. Johannes 10:11, 16.
- ”Saul! Saul! Varför förföljer du mig?” Då frågade han: ”Vem är du, Herre?” Rösten svarade: ”Jag är Jesus, den du förföljer. Apostlagärningarna 9:4-5.
- Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom brödet är ett, är vi som är många en enda kropp, för alla får vi del av ett och samma bröd. 1 Korinthierbrevet 10:16-17
- Och han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. Kolosserbrevet 1:18.
Och jag skulle kunna fortsätta. Vad jag vill peka på är alltså att Bibeln, såväl Gamla som nya testamentet, såväl profeterna och vishetslitteraturen, som evangelierna och breven, vittnar om samma sak: kyrkan är Kristi kropp och Jesus är den som bestämmer.
Frågan inför kyrkovalet borde alltså inte vara:
Vad vill du att Svenska kyrkan ska göra?
utan:
Vad vill Gud att Svenska kyrkan ska göra (och vilken nomineringsgrupp går Guds ärende)?
Vad Gud vill för sin kyrkan kan omöjligt reduceras till tal om kärlek eller diakoni eller kultur eller demokrati. Det kan innefatta allt det, men om inte svaret på frågan söks i Bibeln och i kyrkans tradition riskerar svaret att bli ingenting annat än människors vilja för Gud och inte Guds vilja för människor. (För stöd i Skriften se t.ex. Jesaja 55:10, 2 Timotheosbrevet 1:13, Hebréerbrevet 1:1-2, Judas brev vers 3, o.s.v.)
Vad Gud vill är uppenbart: ”Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. ” 1 Timotheosbrevet 2:3-4 (med parallell till Hesekiel 18:23 och 2 Petrusbrevet 3:9). Detta ska kyrkan göra genom att förkunna Guds ord (Romarbrevet 10:17) och genom att ge vidare Guds kärlek i goda gärningar (1 Johannesbrevet 3:18).
Det är inte ett ”konservativt” eller ”liberalt” svar. Det är inte ett svar från ”vänster” eller ”höger”. Guds evangelium bryter igenom alla sådana kategorier och kan både bejaka och utmana aspekter av varje ideologi eller mänskligt påfund. Guds evangelium är en radikal betoning på människans hjälplöshet gällande sin frälsning, och en radikal betoning på Guds gränsöverskridande kärlek till människan.
Bara i troheten till Guds evangelium finns en framkomlig väg för Svenska kyrkan. Rösta för det.
Amen!