I helgen läste vi om ett nytt våldsdåd mot judar i vår närhet, den här gången i Köpenhamn. Tidigare har vi kunnat läsa om att Malmö är en av Europas mest osäkra platser att leva i för en jude. Det är inte för mycket sagt att påstå att världen är alldeles skruvad.
Jude eller muslim. Kristen eller buddhist. Ateist eller agnostiker. Scientist eller kommunist. Det spelar ingen roll. Människan är skapad fri och förnuftig, till Guds avbild, och det finns ingenting i hela världen som kan rättfärdiga våld mot en människa på grund av hennes tro eller etnicitet.
Det är en skam för vårt land och vår kontinent att vi, så kort tid efter Förintelsen, återigen ser judar förföljas och hotas till livet enbart på grund av att de är judar. Det spelar ingen roll varifrån hotet kommer. Det enda som spelar roll är att judiska ledare och synagogor behöver polisbeskydd. Det enda som spelar någon roll är att föräldrar inte vågar sända sina barn till judisk skola av rädsla för barnens liv. Niklas Orrenius text i tisdagens DN (17/2, 2015) är hjärtskärande.
Debatter måste få föras vitt och brett, och vi måste få lov att kritisera varandras tro och livsåskådningar. Ingen åsikt ska få undgå kritik med hänvisning till att det är kränkande. Vi är förnuftiga varelser och har således en skyldighet att söka det som är sant. På väg dit är skarp och kritisk diskussion av nöden tvunget. Vi måste ha rätt att kritisera såväl judendom, islam och kristendom, som ateism eller någon politisk ideologi. En mogen och vuxen människa klarar av att ta kritik, ja, klarar till och med av att ta emot hån och förlöjliganden utan att tillgripa våld. Endast den rädde och osäkre måste tillgripa våld. I all sin enkelhet ligger det någonting i Tomas Tranströmers ord:
Den störste fanatikern är den störste tvivlaren.
Han vet det inte.
Han är en pakt mellan två
där den ene skall vara synlig till hundra
procent och den
andre osynlig.
Vad jag avskyr uttrycket ”till hundra procent”!De som inte kan vistas någonannanstans
än på sin framsida
de som aldrig är tankspridda
de som aldrig öppnar fel dörr och får
se en skymt av Den
Oidentifierade –
gå förbi dem! (”Guldstekel”)
Det är vår plikt att på olika sätt visa solidaritet med judarna, och att i vår egen person, vara fredsstiftare. Inte så mycket för att de är judar, som för att de är människor och över allt där mänskligt liv och värde hotas behöver kyrkan inta rollen av en röst som ropar i öknen: ”Bana väg för Herren! Gör stigarna raka för Gud.” Allt detta måste vi kunna göra, samtidigt som kyrkan frimodigt förkunnar evangelium om Jesus Kristus som oskyldig har låtit all världens våld och dom drabba sig själv, för att den som sätter sitt hopp till honom ska kunna gå fri i Guds dom.
Kommentera