Reflektioner över frågan om böneutrop

De senaste dagarna har jag noterat ett antal artiklar och inlägg på sociala medier som berör huruvida moskén i Växjö (och moskéer generellt) ska få lov att göra böneutrop eller inte. En debattartikel i Dagen i förra veckan förklarade vad böneutropet betyder för en muslim (”Böneutropet ska proklamera islam över en stad”) och skrevs som en reaktion på att biskop Fredrik Modéus hade uttryckt sig positiv till moskéns begäran. Idag (1/3 -18) läste jag etikern och teologen Ann Heberlein argumentera i Svenska Dagbladet för att ”böneutrop strider tydligt mot religionsfriheten”.

Det är inte enkelt att dra gränser för människors utövande av sina fri- och rättigheter, men både Samuel och Heberlein gör det alldeles för enkelt för sig när de hävdar att ”En av de enklaste rättigheterna är att ingen ska bli tvingad att lyssna på en trosbekännelse han inte tror på” (Samuel) och ”Den enes rätt att slippa oönskad religiös påverkan väger således tyngre än den andres rätt att utöva sin religion” (Heberlein).

Ett bombardemang av åsikter

Att leva i en pluralistisk demokrati innebär med nödvändighet att man utsätts för påverkan av budskap som man inte delar. På väg till tunnelbanan i Stockholm går jag förbi mängder av reklamskyltar som förklarar för mig vad som är det goda livet och hur jag ska nå det. När jag kommer upp från tunnelbanan vid Östermalmstorg och går ut på Birger Jarlsgatan finns det stora skärmar med rörlig bild och ljud som sprutar ur sig reklam, och vid Stureplan finns gigantiska skärmar som förvisso inte använder ljud men likväl bild för att nå tiotusentals människor varje dag med sin sälj-pitch av det goda livet. Missförstå mig inte, jag är en varm anhängare av en reglerad kapitalism men jag är inte särskilt sugen på att mötas av bilder och ljud i kommersiellt syfte i det offentliga rummet – särskilt inte när värderingarna går stick i stäv med mina egna. Men i en marknadsekonomi får jag väl stå ut med det.

När jag går över Sergels torg möter jag inte sällan manifestationer för någonting. Människor har mikrofoner och skanderar sina budskap. Ibland står där någon och sjunger och berättar om Jesus. I juni i år hade Roseniuskyrkan gudstjänst i Humlegården och många parkbesökare blev ofrivilliga gudstjänstdeltagare.

Min poäng är att det är en del av villkoret för livet i en fri demokrati att man blir utsatt för budskap som man inte delar. Vad är liksom alternativet? En ständig filterbubbla också i den offentliga miljön? För, den rimliga slutsatsen vore ju att om inte moskén kan få tillstånd att göra sina böneutrop, varför ska då Roseniuskyrkan få tillstånd att fira gudstjänst i Humlegården t.ex., eller Ja till livet få tillstånd att genomföra en manifestation, eller … o.s.v.?

Tar muslimerna över Sverige?

”Men inget av dina exempel handlar om att proklamera (religiöst) herravälde över en stad och ett land!” Njae, det är väl delvis sant … Samtidigt: det är väl klart att en kristen gudstjänst på offentlig plats har ett delvis missionerande syfte, och nog är reklamen ett uttryck för företagens önskan att inte bara dominera marknaden utan till och med hela våra liv! Vi måste få lov att göra dessa anspråk, så länge det stannar vid ord. Jag ska ha rätt att som kristen förkunna offentligt att alla knän en dag ska böjas för Jesus, eller som politisk grupp argumentera för att min grupp ska ta över regeringsmakten i landet. Vad jag däremot inte får lov att göra är att uppvigla till våld – vare sig det är politiskt eller religiöst eller något annat. Det gäller givetvis också för muslimerna.

”Men muslimerna hotar att ta över Sverige!” Det är möjligt … Det gör Sverigedemokraterna också. Och Socialdemokraterna. Och Apple. För att inte tala om Facebook och Google. Men om vi menar allvar med att stå upp för demokrati, yttrandefrihet och mötesfrihet, måste vi tillåta både muslimer, kommunister, kristdemokrater och näringslivet att tävla om vår uppmärksamhet och vårt gillande. Deras respektive visioner för livet och samhället måste upp till kritisk debatt så att vi öppet och gemensamt kan väga olika visioner och värderingar mot varandra och föra en saklig och kritisk diskussion därom.

Bevara friheten – och integriteten

Med det sagt måste vi samtidigt givetvis slå vakt om våra grundläggande värderingar. Religionsfriheten i Sverige innebär såväl en frihet till som från religion. Det innebär att klanmentalitet och hedersvåld saknar varje form av legitimitet i Sverige oavsett om det är religiöst eller politiskt motiverat, ty det kränker människans grundläggande och skapelsegivna rätt till liv, integritet och värdighet. Likaså är varje form av uppmaning till att med våld omstörta samhället uteslutet, och där måste polis och militär vara sista utposten för att freda oss mot sådana våldshandlingar. Jag är dock övertygad om att det går att både vara trygg och stark i sina egna värderingar, och samtidigt låta andra människor framföra sina egna värderingar.

Likaså finns det ingenting som säger att ett reservationslöst accepterande av böneutrop (eller gudstjänster i Humlegården) behöver accepteras. Man måste ta hänsyn till boende i området, till vilka ljudnivåer som är acceptabla ur miljösynpunkt samt vilka tider det handlar om.

Ett öppet samhälle

Det är inte lätt att leva i en demokrati och uppleva att ens egen grupp och identitet blir utmanad, men i stället för att se de andra som ett hot skulle vi kunna träna oss i att se dem som en möjlighet att förtydliga våra egna ståndpunkter och förklara varför vi gör våra ställningstaganden. Låt oss inte bidra till ett kulturkrig mellan olika religioner och politiska ideologier, utan stå upp för ett fritt och öppet samtal där alla får lov att bidra med sin röst så länge de accepterar de grundläggande spelreglerna: att alla får lov att bidra med sin röst så länge de inte uppviglar till eller utövar våld mot andra. (För övrigt säger Elisabeth Sandlund ungefär samma sak som jag men mycket mera kortfattat och koncist.)

Taggar: , , , ,
Publicerad i Hittat på internet
11 kommentarer på “Reflektioner över frågan om böneutrop
  1. Eric Malm skriver:

    Jag bor ca 300 meter från moskén. Jag skulle nog höra utropen om jag gick ut på balkongen. Intill moskén finns ett bostadsområde med fastigheter med många boende.
    (Dalbo heter stadsdelen) Det är de som bor inom detta område som reagerar för utropen. Finns det rasistmotiv till att man inte vill ha böneutropen?
    Jag har inget emot böneutropen. Vi borde istället diskutera hur vi skall nå de som besöker moskén med evangeliet om Jesus Kristus.

    Eric Malm

    • Daniel Ringdahl skriver:

      Käre Erik,

      Många tack för att du delar det lokala perspektivet på saken! Jag tänker att man måste ha ganska stark volym för att någonting ska höras trehundra meter i ett bostadsområde … Det är verkligen inte självklart att volymen ska tillåtas att vara fullt så hög. Samtidigt … när det är konserter på Gärdet i Stockholm kan man höra musiken över halva stan.

      Personligen menar jag att volymstyrkan måste begränsas – det finns ingenting i våra fri- och rättigheter som säger att man måste få skandera sitt budskap med en viss volym eller viss räckvidd, däremot måste man ha rätten att skandera sitt budskap. I övrigt delar jag ditt perspektiv: den grundläggande frågan är hur vi ska nå moskéns besökare med evangelium!

      Varma hälsningar,
      Daniel

  2. Tack för ett nyanserat inlägg i debatten!
    Många av de ”kristna) röster som har hörts vill ju förbjuda, men jag tror risken är stor att vi då slår undan fötterna på oss själva (vilket du också skriver) så att vi inte längre exempelvis skulle kunna ha ett ”väckelsemöte” på plattan.

  3. Arvid Birgersson skriver:

    Nu har Stefan Gustafsson lagt in ännu ett inlägg i debatten där han inte vill tillåta böneutrop och gardera sig att det skulle slå bakut mot oss själva genom: ”Böneutrop skiljer sig från rätten att anordna möten eller rätten att demonstrera – som muslimer förstås delar lika med alla andra – genom denna institutionaliserade proklamation av islam i det offentliga rummet.” (http://www.varldenidag.se/ledare/oppna-inte-dorren-for-muslimska-boneutrop/reprbo!hCBBhmOAJhS3CvH8wAjHJQ/).

    Jag är själva ganska skeptisk till ifall det verkligen går att göra en sådan distinktion. Den enda skillnaden är ju att det i det här fallet rör sig om en fast installation gentemot en bärbar och det tycker jag är en ganska svag skillnad. Men det går kanske att ha som argument, men jag tror fortfarande att det riskerar att medföra att vi slår undan fötterna på oss själva.

    /Arvid

  4. Mattias Hjort skriver:

    Jag har egen erfarenhet av att höra både muslimsk och kristen bön i högtalare i mitt hem. Min slutsats – förbjud båda två, gärna kyrkklockor också för den delen. Tycker att det handlar om att vi har rätt till lugn och ro där vi bor, och ärligt talat stör jag mig också på kyrkklockorna här i området, de kan bli ganska högljudda.

  5. Mattias skriver:

    Jag tycker att skillnaden mellan fast och bärbar är stor. T ex måste man ju söka tillstånd för att demonstrera med megafon (antar jag i alla fall) men kyrkklockor och fasta böneutrop får alla i området ”per default”.

  6. Max Wahlund skriver:

    Hej!

    Bara en rättelse i sak – det är biskop Fredrik Modéus i Växjö som uttalat sig om moskén i den staden, inte hans bror Martin Modéus i Linköping.

    • Daniel Ringdahl skriver:

      Hej Max! Ursäkta min sena återkoppling. Tack för rättelsen. Jag ändrar det i inlägget!

  7. jananders skriver:

    Inte helt enkelt men Thomas Idegard tycker jag breddar samtalet i sitt blogginlägg.
    http://signum.se/boneutrop-hor-inte-till-det-gemensamma-goda-tankar-om-religionsfrihet-och-mangfald/

  8. Johanna skriver:

    Kära bröder; Varför göra det komplicerat? Fråga de kristna (och andra) som flytt från islamska länder vad de tycker? Islam är en fruktansvärd förtryckarreligion som inte ska ha en millimeter av vårt land. Det är så här det alltid går till när de flyttar fram sina ”positioner”. Kristna vill vara förstående, toleranta, demokratiska osv, men islam har ingen historia i Sverige till skillnad från kristendom. Dessutom kan vi inte bortse från det barbari våra bröder och systrar utsätts för i islams namn. Vi ska älska muslimerna och be att de får möta Jesus men vara sanningsenliga med vilken frukt islam ger.

    • Daniel Ringdahl skriver:

      Hej Johanna!
      Jag låter svaret vara komplicerat eftersom frågan är komplicerad. Det är sant att människor utsätts för fruktansvärt förtryck av radikala islamister, men man kan inte dra alla muslimer över en kam. Det skapar bara polarisering mellan grupper och riskerar bidra till att dra isär landet allt mer. I stället måste vi försöka gå varandra tillmötes så långt det går och vid skiljelinjen föra en saklig och respektfull debatt om varför vi går skilda vägar.

      Det är nödvändigt att stå upp för religions- och yttrandefrihet i Sverige, och det gäller alla människor som bor här. Det innebär givetvis att de muslimer som flyttar hit måste acceptera att människor lämnar islam eller kritiserar islam. Därför kan muslimer bara ”flytta fram positionerna” så mycket som är förenligt med våra grundläggande fri- och rättigheter – och det måste vi givetvis hålla hårt på – men så länge de håller sig inom de gränserna har de samma rätt att försöka flytta fram positionerna som vilken annan grupp som helst. Att förvägra dem den rätten bara för att de är muslimer är inte rätt.

      Givetvis måste de som flyr från förtryck — oavsett om det är kommunistiskt, fascistiskt, islamistiskt, ateistiskt eller något annat – skyddas när de kommer till Sverige, men jag vill tro att man både kan skydda politiska flyktingar och samtidigt upprätthålla de grundläggande fri- och rättigheterna i Sverige.

      Vänliga hälsningar,
      Daniel Ringdahl

Lämna ett svar till Eric Malm Avbryt svar