Gott nytt år!

Gott nytt år vänner i Roseniuskyrkan! Hoppas jul- och nyårshelgen mött er med värme, gemenskap och Guds goda nyheter.

Den av julens scener som slog mig starkast när jag läst och förberett predikan i år var den med herdarna utanför Betlehem. Tänk dig en änglakör på landsbygdens himmel för en grupp nattjobbande bönder! Gud är inte en Gud som beräknar så det nätt och jämt räcker. Hans godhet, hans nåd, hans önskan att bli känd, tillgänglig och älskad vet överhuvudtaget inga rimliga gränser. Just därför ger han oss inget mindre än sig själv – och hur skulle han då inte ge oss allt med honom?

Det är verkligen inte helt fel att nyår följer så tätt på julen, för vad kunde ge mer kraft i mötet med ett nytt år av förhoppningar och rädslor än det faktum att vår Gud blev människa; att han delat vårt sätt att leva och verkligen är Gud med oss!? Ingenting av det vi möter möter vi längre ensamma. Allt vi går igenom har han delat, men i varje valsituation, i varje glädje och smärta är han vår perfekta trohet, godhet och helighet där vi själva tar miste.

Tiden runt nyår är väl lämpad för reflektion över mitt liv. Vad hände under 2013? För min del är det förvånansvärt få saker som sticker ut; det tar en stund att försöka förena årets spretiga enskildheter till en röd tråd – men ofta är det värt det. Var har du sett Guds nåd i ditt liv under året? På vilka områden har han hjälpt dig att växa? Finns det mönster i ditt liv som du särskilt behöver lämna till Gud i bön om förlåtelse och hjälp att lämna bakom?

På samma sätt är tiden full av prognoser och vaga löften inför 2014. Vad tar du med dig in i 2014 i form av längtan och förhoppning? Av rädsla? Hur vill du möta allt detta – hur vill du ta vara på Guds löfte i din egen osäkerhet?

Jag och Ulrika har börjat en vana av att skriva ner några personliga mål var, och några gemensamma, att ta med sig i en ny termin eller ett nytt år. Vi brister i uppföljningen (förhoppningsvis kan vi få tid att titta på listan för 2013 under veckan!), men åtminstone kan man se hur min horisont var vid förra årsskiftet och se vad som förändrats – ibland med en positiv överraskning (”det där gick ju bättre än jag trodde!”) eller bara igenkänning (”det där brottas jag fortfarande med, får försöka igen det här året”). Det är egentligen inget annat än att föra enkel dagbok med långa mellanrum – och jag tror man gör rätt i att kalla dagboksskrivande en andlig disciplin; det är ett utmärkt sätt att forma ett liv i bön och reflektera över vad man går igenom. Kanske det borde vara ett av mina mål 2014, att faktiskt använda dagboken lite oftare.

Har du ett mål med det nya året? Dela gärna i kommentarerna. Vad gäller sammanfattning av Roseniuskyrkans 2013, och en ordentlig framåtblick får jag be att återkomma. Tills dess,

ett riktigt gott nytt nådens år, 2014!