Det är dags att fira nyårsafton och jag ska alldeles snart sätta igång med de sista förberedelserna inför kvällen, men jag passar på att skriva en rad innan dess.
I förmiddags firade vi gudstjänst i Roseniuskyrkan och det är fint att få avsluta året genom att överlämna det som har varit i Guds händer och be om hans välgång och beskydd över året som kommer.
Många av oss gör bokslut över det gångna året och i dagstidningarna jag läser kommer det nu många artiklar som på olika sätt och ur olika perspektiv summerar 2017. Det får vi lov att göra också med hänseende till vår tro. Har jag vuxit närmare Gud under året? Har jag vuxit i trohet och lydnad till Gud? Har min kärlek till Gud och till människor blivit starkare?
Oavsett vad svaret på frågorna är kan vi vara vissa om att Guds kärlek är oförändrad. I dagens episteltext står det:
Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt. (Galaterbrevet 4:4-5)
Guds Son har blivit människoson för att göra människan till barn hos Gud. Det är vad hela julen handlar om, och Guds kärlek förändras inte beroende av hur våra känslor och omständigheter växlar. Guds kärlek är densamma och kommer före varje lyckande eller misslyckande vi är med om.
Det löftet ger mig trygghet att lämna det gångna året bakom mig, med alla dess ”ups and downs”, och mod att ta mig an det nya året.
Gott nytt år i Jesu namn!
Kommentera