Här skrev jag några rader inför den första dagen på ELM Syds Sommarmöte, men sedan rann tiden iväg och jag hann inte skriva någonting mer under helgen. Jag gör en sammanfattning nu i stället. Det blev en fin helg med god undervisning. Lennart Johansson, från värdföreningen i Ängelholm, hade en stark inledning som anknöt till Sommarmötet i Ängelholm 1915, då världen låg i krig. Mycket har förändrats sedan dess, sa Lennart, men Jesus Kristus är densamme, igår och idag och i all evighet (Hebréerbrevet 13:8, vilket också har varit ”slogan” för Sommarmötet hur länge som helst). Daniel Johansson, lärare på Församlingsfakulteten i Göteborg, hade ett dubbelföredrag på lördag förmiddag, som bl.a. handlade om hur människan är skapad till Guds avbild och till likhet med Gud, och så fortsatte det.
Söndagen blev en härlig dag. Det var festgudstjänst med nattvardsgång på söndag förmiddag (som vanligt), och till de gudstjänsterna brukar det komma omkring 1 500 personer inklusive barn och unga. Mattias Engström, psykolog boendes utanför Kristianstad, hade ett tankeväckande föredrag efter lunch där han utgick från episoden då Jesus närmar sig och gråter över Jerusalem: ”Jerusalem, Jerusalem. Du som stenar profeterna och dödar dem som blir sända till dig …” Och så frågade han om vår kultur dödar profeter? Eller är det kanske snarare så att vi har skapat ett samhälle som dödar profeterna i dess linda. Kanske är det så att de ropar till oss ur tystnaden. De 35 000 barnen som inte får se dagens ljus; de äldre som blir satta på ett äldreboende och sedan inte ägnas en tanke; alla människor som ligger på botten av Medelhavet p.g.a. en flykt till vad de hoppades skulle vara en bätter värld. De ropar ur tystnaden till vårt samhälle … Det var oerhört rannsakande och bilden av de tysta/tystnade profeterna lär jag bära med mig länge än.
Själv fick jag möjlighet att hålla den avslutande predikan på eftermiddagen och den utgick från de två liknelserna i Matteus 13:44-46. Du kan läsa den predikan här (2015-07-19 Sommarmötet) och andakten på lördagskvällen här (2015-07-18 Sommarmötet).
Det finns mycket att vara stolt över inom ELM. Inte minst känner jag tacksamhet och beundran inför alla människor som ger av sin tid, sin kraft och sina resurser för att betjäna andra genom att resa tält, klippa gräsmattor, dirigera parkering, städa toaletter, leda barnsamlingar, predika, leda musik och mycket annat, utan någon som helst ersättning för egen del utan bara av kärlek till organisationens ändamål. Om man till det lägger ett djupt förtroende för bibelordet och en glädje öevr Jesus, som förkunnas tydligt och utmanar samtiden – då finns det hopp om framtiden.
Barnen kommer sjungandes.
Magnus Hagström, bibellärare på Strandhem, ledde söndagens högmässa.
Hela församlingen är med när barnen sjunger!
Barnkören Prim sjunger.
* * *
För övrigt är det en skam att vi inte kan skydda våra judiska vänner i Sverige (eller Europa) utan att de känner sig tvungna att fly landet. Likaså är det en skam att vi inte kan skydda flyktingar som kommer till Sverige för att fly undan bl.a. religiöst förtryck, från religiöst förtryck på asylboendena. ”Vi förväntar oss att de som kommer till Sverige lyder svenska lagar”, är väl ungefär så naivt det kan bli. Ja, det önskar man såklart att de gör, men när de uppenbarligen inte gör det? Ska flyktingarna behöva fly igen alltså?
Gång på gång, genom åren, kommer några rader av Göran Sonnevi för mig: ”Vi beskrivs av hur vi tar hand om våra döda. Hur vi tar hand om våra levande är obeskrivligt.”
Kommentera