Bör kristna undvika politisk makt?

Det händer lite då och då att det dyker upp artiklar där författaren argumenterar för att kristna bör undvika politisk makt och inflytande. Nu har det kommit ett till, i tidningen Dagen. Studenten Tomas Lundström skriver: ”Låt oss undvika politisk makt” (Dagen, 2015-01-23) Det finns ett antal problem med artikeln.

”Sök den stads bästa …”

Det är lite typiskt för de som förespråkar nolltolerans mot politisk makt att hänvisa till kejsar Konstantins kristnande av Romarriket. ”Konstantinianism” kallar man det (efter John Howard Yoder och Stanley Hauerwas) när kyrkan använder staten för att kristna samhället eller införa en kristen ordning på samhället. Denna idé spökar också hos Lundström:

Det är som om vi kan ana hur kyrkan på 300-talet r­opar: ”Vi behöver politiker med en grundmurad kristen tro på ledande positioner!”

Men att vilja pådyvla kristna, som förespråkar aktivt kristet engagemang i samhällslivet, konstantinianism är dock ett alldeles för simplistiskt sätt att avskriva en idé som man inte gillar. Jag undrar om jag någonsin har mött en kristen som uppmanar kristna att engagera sig i politiken för att försöka kristna samhället?

Anledningen till att kristna bör engagera sig politiskt är inte för att kristna världen – det är kyrkans uppgift – utan för att verka för det allmänna bästa. Det går inte att göra en så skarp uppdelning mellan kyrkan och världen som a-politikerna vill. Mänskligheten delar ansvaret för världen och måste hjälpas åt att bära bördan. Gud sa genom Jeremia:

 Bygg hus och bo i dem, plantera trädgårdar och ät deras frukt. 6 Tag er hustrur och föd söner och döttrar, tag hustrur åt era söner och gift bort era döttrar, så att de föder söner och döttrar. Föröka er där och bli inte färre. 7 Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren . När det går väl för den, går det också väl för er. (Jeremia 29: 5 – 7)

Det är förvisso inte en uppmaning till politiskt ledarskap, men hur söker vi egentligen våra städers bästa i Sverige 2015? Genom att bygga starka församlingar, absolut. Men också genom att engagera oss i politiken och sträva efter att stifta lagar som är rättfärdiga och inte gynnar vissa grupper på bekostnad av andra; genom att engagera oss politiskt och föregå med gott exempel vad gäller ärlighet, sanningsenlighet och att stå för beslut och ta anvar för sina val. Idag är, tack och lov, den demokratiska metoden det medel genom vilket vi formar landets lagstiftning och inriktning och det betyder att den som vill vara med och leda ett land (eller en stad) i en god riktning måste engagera sig politiskt – och varje medborgare har den möjligheten, till skillnad från hur det har varit tidigare i historien och fortfarande är i många delar av världen. Jag har ännu inte lyckats förstå hur det ärar Gud mer att de kristna lämnar över denna centrala samhällsinstans till människor som inte vill tjäna Gud, än att de själva går in och verkar för landets bästa.

”Den som är utan synd …”

Lundström skriver:

För med handen på hjärtat, nog är det svårt att se J­esus uppmana oss att sträva efte­r politisk makt och ledande p­ositioner.

Kan vi verkligen älska våra fiender samtidigt som vi med militära medel försöker döda dem? Kan den som bestämmer över våldsmonopolet någonsin kunna leva efter Jesus ord: ”Om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom” (Matt 5:39)? Går det härska över ett system fyllt av fängelser och straff när Jesus lärt oss att den ”som är fri från synd skall kasta första stenen” (Joh 8:7)?

Det är ett minst sagt svagt argument. Jag förstår inte hur det skulle kunna finnas en motsättning mellan att vilja skydda sin befolkning mot ondska (d.v.s. att äga våldsmonopolet) och att följa Jesu kärleksbudskap. Givetvis går det att leda ett land som har ett rättssystem och ändå hålla fast vid att ”den som är fri från …”! Jesus kom väl inte för att skapa anarki utan för att skapa fred? Och för att skapa fred måste den som vill ont besluta sig för att lägga ned sina vapen. Annars finns det ingen fred. På vilket sätt ärar det Gud att säga till en våldtäktsman: ”Men jag är inte bättre än dig för jag har orena tankar ibland. Be henne om förlåtelse så kan du gå sedan.” Det vore ett ont och orättfärdigt samhälle, som behandlade sina utsatta medborgare på det viset. Det är en av statens grundläggande uppgifter att skydda sin befolkning mot den/de/det som vill ont, men då måste det finnas ett rättsystem, våldsmonopol och fängelser. Samhällets uppgift (och inte minst familjernas) är att uppfostra människor så att de inte vill ägna sig åt brott, men när de väl gör det måste de både ta sitt straff samt få vägledning till att byta livsinriktning.

Avslutning

Hur svårt är det att se Jesus uppmana oss att sträva efter politisk makt? Inte särskilt, skulle jag vilja svara. Av Nya Testamentet ser vi att det fanns kristna på de flesta positionerna i samhället, också vid kejsarens hov (Fil 4:22). Att ha en ledande befattning är ingalunda i strid med att vara en tjänare i Jesu efterföljd. Jesus uppmanade oss inte därmed att inte sträva efter något annat yrke än piga/dräng, utan efter en inre kvalitet och moralisk resning som gör att vi inte söker makt för maktens skull utan alltid strävar efter att tjäna dem vi leder.

Taggar: , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Läst och reflekterat
2 kommentarer på “Bör kristna undvika politisk makt?
  1. Bertil R skriver:

    Hej Daniel!

    ”Snubblade” idag över detta inlägg då jag sökte på Google på strängen ”politik för kristna”. Det är ett bra inlägg och du borde lyfta fram det igen. Är personligt intresserad av frågan och upplever den viktig. Politik får inte fjärmas från vår tro, men inte heller placeras i en låst exklusiv nisch för vissa troende, utan måste – tänker jag – vara ett naturlig engagemang i vårt kristna liv.

    Politik – i min tankevärld – knyter starkt an till Jesu berättelse om den barmhärtighet samariten. Att vända ryggen till politiken – ex inte ens rösta – blir som att försöka två sina händer och oskyldigt skylla allt som händer i samhället på andra.

Lämna ett svar till Bertil R Avbryt svar