I söndags hade vi heldag i kyrkan. Först var det familjegudstjänst och jag försökte predika till barnen, och på eftermiddagen var det temaeftermiddag med fördjupad undervisning. Eftermiddagen handlade om vad det innebär att kalla sig evangelisk-luthersk. Det kan ju tyckas vara ett trist och lite splittrande ämne, men vi får inte skjuta det ifrån oss för enkelt. Jag ska återkomma med mitt manus till det första passet när jag har fått det litet mera redigerat, men nu vill jag ge ett kort svar på frågan.
Luthersk
Vad det betyder att kalla sig ”luthersk” är ju föga svårt att begripa. Det handlar om att vilja läsa Bibeln och förstå den kristna tron utifrån de upptäckter som Luther gjorde, och då särskilt genom de tre S-n: Sola Gratie, Sola Fide, Sola Scriptura (Nåden Allena, Tron Allena, Skriften Allena). Det betyder givetvis inte att man gör Luther till en ny påve vars ord är ofelbara – om vår självförståelse är sund spelar Luther i en mening ingen roll, utan bara hans upptäckter. Det betyder inte heller att ingen utanför lutherheten har upptäckt de tre S-n. Det är väl mer att förstå som en utpekande egenskap.
Evangelisk
Att vara evangelisk då? Ja, det handlar om att sätta betoningen på evangeliet. Det kan låta som en tom fras: ”Betonar inte alla kristna evangeliet?” Jo, men det här handlar om betoningen på att frälsningen genom tron allena av Guds nåd allena ”är den trossats med vilken kyrkan står och faller”, som Luther uttryckte det. Den trossatsen behöver vi fortfarande betona. Världen och människan blir aldrig så modern eller postmodern eller någonting annat, för att inte behöva höra att människan blir accepterad och bekräftad inför Gud enbart på grund av Guds vilja och handling.
Den trossatsen har stark potential att tala till vår tid. Vår kultur är oerhört prestationsbaserad. Du ska synas i rätt sammanhang och med rätt personer. Du ska göra intressanta och spännande saker. Du ska bidra till den offentliga välfärden. Du ska arbeta, ha en spirituell fritid och gärna springa långt och mycket, samt äta hälsosamt. Helst ska du dessutom vara privat miljöaktivist och typ ha ett ekologiskt minijordbruk hemma. Och lite mer. Gör du det är du rätt. Gör du det har du chans att uttrycka dig offentligt och klara dig undan dreven. Du kanske till och med kan bli uppskattad.
Den kristna tron förklarar att de där kriterierna inte gäller för acceptans i Guds ögon. Ingen når acceptans. Alla måste gå igenom det drev som domens dag kommer att orsaka. Om inte någon gör det i deras ställe.
Att vara rätt
Att människan blir rättfärdiggjord genom tro, av Guds nåd utesluter varje acceptans som bygger på min duglighet. Jag blir inte rätt inför Gud genom att tala i tungor. Jag blir inte rätt inför Gud genom att kunna visa att jag har rätt tro. Jag blir inte rätt inför Gud genom att läsa Bibeln. Jag blir inte rätt inför Gud genom att evangelisera. O.s.v.
Jag blir bara rätt inför Gud genom att erkänna att jag inte är rätt. Bara genom att ge upp kan jag vinna.
Gud har gått igenom drevet för min skull. Gud har dött i mitt ställe. När jag sträcker ut handen till Gud och säger: ”Ta emot mig för Jesu skull,” då byter jag status. Det behöver inte kännas någonting. Det behöver inte följas av stora förändringar. Jag bara byter status, men det gör all skillnad i världen.
Att vara evangelisk är att lägga betoningen på vad Gud har gjort för oss genom Kristus, när han tog vår synd på sig för att ge oss sin härlighet. Tro det, och du är evigt salig.
Gott och väl. Vilken glädje och frid evangelium kan åstadkomma! Tack för påminnelsen.
Vackert formulerat! Jag gillade särskilt tillämpning på vår tid.
För fortsatt samtal: har de evangelisk-lutherska bekännelseskrifterna någon roll i sammanhanget?
Hej Mattias!
Tack för respons. Menar du om bekännelseskrifterna har något att bidra med i vår nutida teologiska reflektion? Om det är frågan, så är mitt svar i nuläget: Ja, men vi behöver vara kloka när vi läser och tillämpar bekännelserna – inte minst med tanke på hur mycket som stod på spel för reformatorerna och deras understödjare teologiskt, men också politiskt och personligt. Christian Braw skrev kortfattat och tänkvärt i SPT nyligen (nr 22, 24/10 2014). Men det här ska jag fundera vidare över den kommande tiden. Jag har nyligen besetällt den här boken som jag tror kan vara intressant: http://www.amazon.com/Lutheran-Confessions-History-Theology-Concord/dp/0800627415/ref=sr_1_2?ie=UTF8&qid=1416826558&sr=8-2&keywords=book+of+concord+context
Hej Daniel! Jag glömde kolla om du svarat. 🙂 Det gläder mig att du läser om bekännelseskrifternas historia och användning. Det skulle vara intressant att prata lite mer om detta vid tillfälle. Arand har jag läst något annat av, och jag fick förtroende för honom. Vänliga hälsningar, Mattias