#metoo

De senaste dagarna har hashtagen #metoo synts överallt i sociala medier. Mina vänner, nya och gamla, har skrivit längre eller kortare inlägg på Facebook (det enda sociala medium jag använder) med taggen, och det gör ont i hjärtat. Sexuella trakasserier, ~kränkningar och ~övergrepp kan se väldigt olika ut och lämna olika djupa sår, men oavsett hur de enskilda fallen ser ut visar kampanjen hur omfattande problemet är.

Här följer en längre reflektion över relationen mellan män och kvinnor, över Bibelns beskrivning av människans djupaste problem samt ett försök att visa på en väg framåt.

Från Eden till Ego

Hur har det egentligen blivit så här? Kanske ska man hellre ställa frågan: har det någonsin varit annorlunda? I Bibelns två första kapitel får vi en bild av hur världen var innan människan korrumperades. Då var mannen och kvinnan jämlika varandra. Sexuella övergrepp eller ~kränkningar fanns inte och människorna kunde gå omkring nakna inför varandra utan att behöva vara rädda. Det rådde harmoni.

Efter syndafallet förändras dynamiken mellan mannen och kvinnan och mannen intar en mer auktoritär roll. Människans vilja förvrids från att vara inriktad på att ära Gud och att tjäna sin nästa, till att sätta sin egen vilja och sitt ”jag” i centrum. Självcentreringen är roten till så mycket av världens ondska, och genom hela mänsklighetens historia ser vi hur historien är fylld av människors övergrepp gentemot varandra. Bibelns, såväl som hela mänsklighetens, historia vittnar om hur #metoo har följt kvinnor i alla tider, länder och kulturer. Vår vilja att äga, utöva makt och att kontrollera är stor och destruktiv.

Israel skulle vara annorlunda

Även i Israels historia är exemplen legio på kvinnor som har fått utstå sexuella övergrepp och kränkningar. (Vad jag vet finns det dessutom åtminstone ett exempel på en man som blir utsatt för detsamma, Josef i 1 Mosebok 39, vers 6-20.)

Det är dock värt att lägga märke till hur övergreppen aldrig godkänns i Israel – inte ens när det är kungen som handlar.

Tänk på historien om kung David. Han var Israels mäktigaste kung och när han en dag fick syn på sin generals hustru såg han helt enkelt till att lägga beslag på henne. Sett till de omkringliggande kulturerna var det ingenting märkvärdigt med det. I Egypten eller Babylonien etc. sågs kungen som Gud själv eller eventuellt som Guds avbild. Kungens vilja var rikets lag.

Men i Israel var det annorlunda. (Se den fina videon från The Bible Project om människan som Guds avbild.) Det spelade ingen roll vad kung David ville. Han hade brutit mot Guds lag och därför kom en profet som anklagade David för att ha gjort fel, och David omvände sig. I Israel gällde lagen till och med kungen. Inför Gud var alla jämlika.

Kyrkan kan vara annorlunda

Gång på gång misslyckas emellertid Guds folk, och varje annan människa med för den delen, kapitalt med att leva ut denna jämlikhet. Problemet sitter inte huvudsakligen utvärtes i strukturer utan invärtes i synden. Så länge hjärtat är korrumperat kommer problemet att bestå och nya #metoo-kampanjer att behövas.

Gud vill emellertid vända trenden och har arbetat med det ända sedan syndafallet. Gud sa genom profeten Hesekiel (omkring 600-talet f.Kr.):

Jag skall ge dem ett och samma hjärta, och en ny ande skall jag lägga i deras bröst. Jag skall ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, för att de skall vandra efter mina stadgar och hålla mina bud och följa dem. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. (Kapitel 11, vers 19-20.)

Det är detta som händer i det kristna dopet (se de filmerna om Lagen och Den helige Ande):

I honom blev ni också omskurna, inte med människohand utan med Kristi omskärelse, när ni avkläddes er syndiga natur och begravdes med honom i dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som uppväckte honom från de döda. (Kolosserbrevet 2, vers 11-12.)

Guds mål har ända från början varit att skapa en ny mänsklighet, där människans vilja till dominans och ägande byts i glädje och tacksamhet och respekt gentemot varje annan människa.

I den nytestamentliga kristna kyrkan var relationerna mellan könen annorlunda än i den omkringliggande kulturen. (Du kan läsa mer om det i det här blogginlägget.) När Paulus skriver till församlingen i Galatien, ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus” (Galaterbrevet 3, vers 28), var det ett radikalt påstående. Och är det fortfarande.

En väg framåt

Det har väl sällan blivit tydligare än genom #metoo hur närvarande och destruktiv synden är i våra liv. De sexuella övergreppen och kränkningarna är ju ett utlopp för vår vilja att äga andra människor och att dominera dem. Jag sörjer att jag själv är en del av problemet. Inte främst för att jag är man men för att jag är människa. Jag har också viljan i mig att äga och dominera. När jag var yngre accepterade jag den viljan på ett annat sätt än jag gör idag, men varje dag är ju en kamp mot de destruktiva krafterna i hjärtat.

Gud erbjuder en väg ut ur hjärtats inkrökthet och till upprättade relationer. Den vägen går genom dopet och tron. Jag förstår att du tänker att kyrkan sannerligen inte är fri från skuld, och det är sant, men det förtar inte kraften i den bibliska visionen: en nyskapad mänsklighet där relationerna på nytt är helade.