Om tunga bördor trycker ner mig
och allt blir olust och besvär,
om mina vänner överger mig,
om gammal sjuk och trött jag är,
ett stöd i sorg och ensamhet
jag har i Guds barmhärtighet.
(Svenska Psalmboken 245:5)
Tänk vilken nåd att det får vara så. Tänk vilken tröst och vilken glädje.
Idag är livet ljust. Solen skiner, det är snart helg, och det har varit en bra vecka. Men det är inte där grunden för livet finns. Nej, det finns någonting starkare och någonting bättre. Någonting som inte rubbas i takt med världen, utan som står där orubbligt fast oavsett hur livet artar sig. Det är Guds barmhärtighet.
”Kan det verkligen gälla mig? Jag tvivlar ju. Jag kan inte förstå allt som står i Bibeln. Jag har ju gjort sådant som jag aldrig för mitt liv skulle vilja att andra fick veta. Jag ler i gudstjänsten, men känner mig som en hycklare. Nog för att Guds barmhärtighet gäller dem som har gjort upp med sin synd, men jag faller ju tillbaka i den. Kan verkligen Guds barmhärtighet gälla också för mig?” Ja, vet du, den kan faktiskt det. Guds barmhärtighet omsluter varje människa som vänder sig till Gud i bön.
Vi bär alla på synder som vi inte är stolta över, och kom det an på oss själva vore vi alla utan hopp om Guds barmhärtighet, men Guds barmhärtighet grundar sig inte i mottagarnas värdighet utan i givarens kärlek. Det gör hela skillnaden.
Kommentera