En ”jordisk” religion

Vissa bibelverser får mig att stanna upp. Så var det i min dagliga bibelläsning i förra veckan.

Jag har börjat följa vår bibelläsningsplan igen – ”Läs Bibeln på ett år” – som vi använde för något år sedan, och hade kommit till 2 Mosebok 24. (Berättelsen om Isak och Josef i 1 Mosebok, fick mig nästan att börja gråta, men det får bli ett annat inlägg.) Kapitlet jag läste handlar om hur Gud bekräftar sitt förbund med Mose, och efter att folket har offrat och bekräftat att de vill lyda Gud står följande:

Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel gick dit upp. De fick se Israels Gud, och under hans fötter var som ett golv av safirer, likt själva himlen i klarhet. Men han lät inte sin hand drabba de främsta av Israels barn. De skådade Gud, och sedan åt de och drack.

Det var den sista meningen som särskilt träffade mig. Det var inte så länge sedan jag läste ännu en text där det talades om de tidiga kristnas avsky för kroppen, och visst har dessa avarter funnits i kyrkans historia, men se här hur gudomligt och jordiskt hör så nära samman! Först skådar människan Gud – sedan äter och dricker hon. De får lov att äta och dricka inför Gud – tillsammans med Gud? – för han är ju Skaparen av såväl jordiskt som himmelskt, fysiskt som andligt. Det är en sådan underbar beskrivning av livet med Bibelns Gud. Där finns ingen motsättning mellan en djup andlig upplevelse och att tillfredsställa vanliga mänskliga behov som att äta. Nej, måltiden helgas och blir någonting djupare än bara en vanlig måltid, när vi börjar med att vända oss till Gud.

Sedan är det ju en obeskrivlig händelse: ”De fick se Israels Gud”, men vi får inte mer beskrivet än golvet under fötterna. Det kan förvisso ha att göra med respekt för det heliga och att inte vilja beskriva mer, men jag tror att det också handlar om att inte kunna beskriva mer. Orden räcker inte till för att beskriva Guds skönhet. Han är bortom ord.

Idag läste jag följande märkvärdiga verser ur 2 Mosebok 35:

Mose sade till Israels barn: ”Se, Herren har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam, och han har fyllt honom med Guds Ande, med vishet, förstånd och kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, slipa stenar för infattning och snida i trä, ja, utföra alla slags konstfulla arbeten. Åt honom och åt Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, har han också givit förmågan att undervisa andra. Han har fyllt deras hjärtan med vishet att utföra alla slags snideriarbeten och konstvävnader och brokiga vävnader av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt fint lingarn och andra vävnader, ja, att utföra alla slags arbeten och tänka ut konstfulla verk.

Det är rätt fantastiskt att det är en Guds nådegåva att vara hantverkare och smyckearbetare, och att ha förmågan att lära upp andra. Det är ju inte särskilt ”andliga” sysselsättningar, men vilken uppvärdering det är av vardagslivet.

Det är gott att få tillhöra Israels Gud.