Att träna för evigheten

Kan man egentligen tala om ”att träna för evigheten”? Vad betyder egentligen den frasen? Vi vet ju om att Jesus har gjort allt för vår frälsning, och att våra ansträngningar inte har med saken att göra. Två saker har fått mig att tänka till de senaste 10 dagarna, och jag skulle vilja dela några reflektioner.

Två reflektioner

Den första händelsen var VARDag förra tisdagen. Rickard Petersson talade om idrott och kristen tro, och mot slutet av föredraget frågade han vad vi tänkte på när vi tänker på elitidrottare. Många förslag kom upp, t.ex. målmedvetenhet, ihärdighet, ödmjukhet, kaxighet, m.m. Rickard visade sedan på hur flera av dessa karaktärsdrag används av Paulus när han talar om det kristna livet. Han läste bl.a. 1 Korinthierbrevet 9:

Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. Löp då för att vinna det. Var och en som tävlar måste försaka allt – löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. Jag har målet i sikte när jag löper, och jag slår inte i luften när jag boxas.  Jag går hårt åt min kropp och tvingar den till lydnad, för jag vill inte predika för andra och själv komma till korta.

Han läste också 2 Timotheosbrevet 2:

Var också du beredd att slita ont som en god soldat åt Kristus Jesus. Ingen soldat låter sig upptas av civila angelägenheter om han vill vara sin befälhavare till lags. Ingen idrottsman kan få segerkransen om han inte följer reglerna.

Paulus, aposteln som framför alla andra har utvecklat läran om trons rättfärdighet, kan också likna det kristna livet vid en tävling och uppmana den kristne till hård och målmedveten kamp.

Det andra som satte igång mina tankar var i tisdags när vi träffades i hemgruppen. Vi kom in att tala om vilka motiv vi har när vi utför våra handlingar och vad vi ska göra av det faktum att våra motiv så ofta är så tvivelaktiga.

Att träna helighet

Det är sant att Jesus har gjort allt för vår frälsning, och det är sant att våra motiv ofta är blandade. Men vet du, Paulus hittar en väg framåt som innebär både att vi kan hålla fast vid att rättfärdigheten är endast av nåd genom tro, och att vi kan förändras och förbättras. Paulus skriver i Galaterbrevet 3:

Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig.

och i Romarbrevet 8:

Om Kristus bor i er, så är visserligen kroppen död på grund av synden, men anden har liv på grund av rättfärdigheten. […] Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot köttet, inte att leva efter vår köttsliga natur.  Om ni lever på det sättet kommer ni att dö, men om ni med ande dödar kroppens gärningar skall ni leva.

Det är alltså varje kristen människas plikt att bekämpa allt ont i sitt liv och i stället söka sig till det som kommer från Gud. Det hör till vår nya natur att sträva efter det goda och slå ner det onda. Luther förklarar detta så enkelt och så bra i Lilla Katekesen angående dopet:

Vad betyder detta dop i vatten?

Det betyder, att den gamla människan i oss skall dränkas genom daglig ånger och bättring och dödas tillsammans med alla synder och onda begärelser, och att sedan en ny människa dagligen skall uppstå och leva i rättfärdighet och helighet inför Gud för evigt.

Det är fullt möjligt att göra framsteg i helgelsen – inte beroende av oss själva, utan på grund av att det nu är Guds Ande som lever i oss och som inifrån verkar förändringen. Det är i Guds Ande som kraften finns, och tron och Anden hämtar kraft ur vissheten om att jag är Guds barn på grund av Jesu död och uppståndelse – för mig. Därför får och ska vi samarbeta med Guds Ande i vår helgelse. Sedan är det ganska sällan som jag själv märker av förändringen till det bättre. Tvärtom säger oss erfarenheten att vi snarare upplever det som att vi blir allt sämre, men det ska vi inte förskräckas över. Där synden blir större, flödar nåden allt mera, som Paulus skriver i Romarbrevet 5.

Paulus är ju uppenbarligen högst målmedveten i sin strävan efter helgelse. Tänk om också vi kunde tillägna oss något av denna målmedvetenhet. Vi pratade en del om hur målmedvetna vi kan vara med vår fysiska träning. Vi vet om att kroppen mår bra av att få träna ett par gånger i veckan och därför gör vi det även när vi inte känner för det. Varför skulle det vara annorlunda med ”den andliga träningen”?

Låt oss sträva efter att lära känna Herren Jesus allt mera och lära känna hans kärlek som är större än allt annat.

Taggar: , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg
4 kommentarer på “Att träna för evigheten
  1. Lars Artman skriver:

    Gott!

  2. Per Henriksson skriver:

    Det svåra i det här är väl den ”heliga balansen”; balansen mellan nåd och kallelse? Eller för att uttrycka det på ett annat sätt; Var går gränsen mellan, å ena sidan, ett sunt arbete på sin helgelse och fariseism, och, å andra sidan, mellan vilan i nåden och andlig lättja?

  3. Och när det var tungt och svårt då bar Han mig.

Lämna ett svar till Sonia Lunnergård Avbryt svar