Visst är det litet skitigt?

Jag är inte särskilt mycket för nyårslöften, men förra året lovade jag mig själv att jag skulle följa bibelläsningsplanen som jag och Martin publicerade för några år sedan. Genom den planen läser man igenom hela Bibeln på ett år (du kan hitta den här), och varje dags läsning tar inte ens särskilt lång tid. Det gick rätt så bra, och i år ska jag se till att läsa dagligen ur planen så att jag inte halkar efter. Jag tänker: tänk att om tjugo år ha läst igenom hela Bibeln en gång om året. Vilken välsignelse!

Idag läste jag kapitel 25-27 i Första Mosebok, och det slog mig att Första Mosebok måste vara en av de böcker jag tycker allra mest om. Inte bara i Bibeln, utan generellt sett. Livsödena i boken är så tragiska, men samtidigt strålar ett oemotståndligt ljus igenom personernas spruckna liv. Ta Adam och Eva. Hur lever man egentligen med skulden över att vara orsaken till att ha fördrivits från Eden, och ”på köpet” fått se sitt barn slå ihjäl sin bror? Eller ta Abraham. Vilket mod krävs inte för att lämna sitt folk och sitt land för att följa Guds löfte, som låter helt orimligt? Vad gick egentligen genom hans huvud när han vandrade till Moria berg för att offra sin son Isak? Eller ta Isak. Han älskar sin fru Rebecka och ändå verkar de bli rivaler när de favoriserar var sin son. Och sönerna. Jakob och Esau tar konsten att intrigera till nya höjder, men mamma Rebecka är en ”skicklig” spelare hon också.

Människorna är så fulla av brister. Vissa uppenbara, andra mer subtila. De blir sårade och sårar varandra. De har fruktansvärt svårt för att lita på Gud, men Abraham, Isak och Jakob lär sig genom livets prövningar att sätta sin tilltro till Gud. Och framför allt: Guds kärlek till människorna blir så tydlig i berättelserna. De är verkligen ”skitiga”, människorna och berättelserna. Men Gud älskar dem och ger inte upp med dem. Det ger så mycket hopp.

Jag vet ju ingenting om din livsvandring och dina erfarenheter men om Gud kunde arbeta med så trassligt material som Jakob, så kan han arbeta med dig också! Gud älskade dessa trassliga, bråkiga, ovilliga människor, och gav inte upp. Tänk vilken uthållighet och vilken kärlek. Sådan kärlek visar Gud fortfarande!

Gud har inte gett upp hoppet om dig. Du kanske har gjort det, och människor i din närhet har kanske gjort det, men inte Gud. Tack och lov för det!

Taggar: , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg
En kommentar på “Visst är det litet skitigt?
  1. Sonia Lunnergård skriver:

    Jag tror jag är inne på 4e året med bibelläsnlngsplanen.
    Sonia

Lämna ett svar till Sonia Lunnergård Avbryt svar