”Vem snackar hen med?”

Bloggar är ju bra på flera sätt. Ett av dem är att de är interaktiva, d.v.s. författare och läsare kan enkelt samtala med varandra. Det var en av anledningarna till att jag och Martin valde att blogga om vår läsning av Keller’s bok. Nu är det dags att försöka komma igång med interaktiviteten!

Vi har läst första tredjedelen av Keller’s bok och den delen har handlat om Evangelium: vad är evangelium, och varför behöver det ständigt förnyas för varje människa? Det är gott att få börja reflektion och studium kring kyrkans uppdrag i staden med att reflektera över evangelium. Det är där kraften finns både till ett trovärdigt vittnesbörd och till glädjefyllt arbete.

”Vem snackar hen med egentligen?”

Andra delen i boken handlar om ”kontextualisering”. Ordet kommer från ”kontext”, d.v.s. sammanhang och handlar om i vilket (kulturellt) sammanhang något sägs eller görs. Så, att Jesus i flera liknelser anknyter till den palestinska landsbygden och inte den romerska stadsmiljön har att göra med kontextualisering, eller en anpassning till sammanhanget. Att en predikant i Roseniuskyrkan troligtvis använder referenser till Melodifestivalen, när denne vill tala om musik, snarare än Bayruthfestspelen är också en fråga om anpassning till sammanhanget.

Mitt exempel kan tyckas löjligt, men det är inte oviktigt. Vad hade egentligen predikanten signalerat om han refererade till den årliga festivalen för Wagners operor istället för Melodifestivalen? Och vad signalerar han med att välja Melodifestivalen istället för Way Out West? Eller istället för American Country Festival?

Min poäng är: genom att välja ett exempel före ett annat (Melodifestivalen), eller ett ord före ett annat (varför blir du så negativt eller positivt påverkad av att jag har använt ordet ”hen” i rubriken …?) vänder jag mig till en viss typ av person, och detta har betydelse för hur åhöraren tar emot predikan, eller känner sig hemma i gudstjänstmiljön, eller förstår vad som sägs.

Man skulle kunna tänka sig att man kan skippa snacket om ”kontextualisering” och bara predika ”bibliskt”, men då har man inte förstått poängen: om man inte kontextualiserar medvetet, så gör man det omedvetet och man riskerar dessutom att göra det dåligt. Det finns nämligen inget sådant som ett helt neutralt språk – du och jag är ”inbäddade i” vår kulturella omgivning, och det krävs arbete för att urskilja vad i mitt språk och sätt att vara som är knutet till en specifik kontext.

”Vad diskuterar denne?”

Jag ska bara göra ett par utdrag ur Keller’s text innan jag ställer ett par frågor till dig, läsaren av den här bloggposten.

Kontextualisering är inte – som man ofta argumenterar – ”att ge människor vad de vill höra”. Det är snarare att ge Bibelns svar, vilka de måhända inte alls vill höra, på frågor om livet, som människor i deras särskilda tid och plats ställer sig, i språk och uttrycksmedel som de kan förstå, och genom vädjanden och argument, vars kraft de kan känna även om de avvisar dem.

Att ”kontextualisera” handlar alltså inte om att relativisera, d.v.s. att ta udden av evangelium. Nej, istället handlar det om att göra sig medveten om den kulturella omgivningen och kunna använda ord, bilder och uttryckssätt som bekräftar eller upprör omgivningen för att bättre kunna presentera sitt budskap. ”Men, då finns det ju inga eviga sanningar!” säger relativisten. ”Då är det ju uppenbarligen så att Jesus ord tillhörde en specifik kontext och inte äger samma tillämpning på vår kultur!” Det där är ett missförstånd. Keller skriver:

Här är en underbar paradox som är lätt att förbise: det faktum att vi måste uttrycka en universell sanning i en specifik kulturell kontext medför inte att själva sanningen kommer bort eller skulle vara mindre universell. D.A. Carson skriver, ”[Medan] ingen sanning som människor formulerar någonsin kan formuleras på ett kultur-överskridande sätt … betyder det inte att sanningen så formulerad inte överskrider kulturen.”

Just det. Vi är bundna till en kultur – men inte sanningen. Oavsett vilka liknelser du använder för att förklara hur man räknar ut kvadratroten ur X, kommer regeln alltid att vara densamma!

Frågor till läsaren

Det här är frågor som jag gärna vill ha hjälp med att reflektera över!

  • Lägg märke till sångval, ordval, klädsel, etc. i gudstjänsten (Roseniuskyrkan eller någon annanstans). Till vilken typ av människa verkar kyrkan rikta sig? Vad kan du säga om vem kyrkan riktar sig till genom vad som inte sägs?
  • Hur skulle man behöva tala/sjunga/vara gemenskap för att du eller någon du känner skulle känna sig mer hemma i kyrkan?
  • Vilken är den dominerande berättelsen i samhället om livets uppkomst, mening, mål och värde? På vilka sätt skiljer den sig från den kristna berättelsen? Vilka likheter finns det?
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Center Church
0 kommentarer på “”Vem snackar hen med?”
1 Pings/Trashbacks för "”Vem snackar hen med?”"
  1. […] har redan sammanfattat och förklarat kortfattat vad kontextualisering innebär utifrån Kellers inledande presentation av ämnet. Här […]

Kommentera