Varför så lite lidande?

Jag sitter och läser ifatt ett par kapitel i en kommentar till Första Petrusbrevet, och började med att läsa kommentaren till kapitel 1, vers 3 – 12. Där skriver Petrus att de kristna kan jubla även om de för en kort tid skulle få lida. McKnight skriver:Skärmavbild 2014-10-24 kl. 13.55.23

Med andra ord, jag argumenterar för att lidande, om än det inte är en lika stor del av vårt vardagsliv som det var när Petrus skrev, troligtvis borde vara en större del av våra liv än det är. Sant, vår tid är en tid av tolerans och pluralism. Dessa två utmärkande kännetecken gör säkerligen ett samhälle mindre benäget att förfölja. Inte heller är vårt samhälle lika nitiskt gällande sina religiösa trosföreställningar som man är i andra delar av världen, som lär ut både snabbare och mer fysiska svar på främmande idéer och beteenden. Men även om vi plockar bort vår västerländska artighet, så borde kontrasten mellan den kristna gemenskapens tro på evangeliet och dess hängivenhet till att leva heligt, och vår kulturs otro och fritänkande, slå mer gnistor än vad det nu gör. Jag hävdar att en av anledningarna till att det slår så få gnistor är att förbindelsen med Kristus och den omutliga sanningssägandets eld, som kommer av evangeliet, alltför ofta slår för små lågor, som om kyrkan växte bäst om den puttrar snarare än kokar. (Ganska fri egen översättning.)

Jag märkte när jag översatte texten att den är ganska snårig, så kanske får du läsa den två gånger; kontentan är dock tydlig: kanske är det så att vårt lidande är litet eftersom vår bekännelse är ”liten”, d.v.s. vi tonar ner de saker som kunde orsaka kontrovers.

Här får var och en pröva sig själv: tiger jag med de delar i min tro som kunde uppfattas stötande – t.ex. Jesus som enda vägen till Gud, Guds dom, behovet av omvändelse, vi äger inte oss själva eller våra pengar, o.s.v. – för att undvika konfrontation? I så fall är det ett sjukdomstecken på vår tro, och någonting vi behöver bekänna och be om hjälp att förändra. Paulus vet vad bekännelsen får för konsekvenser: ”Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas.” (2 Timotheosbrevet 3: 14), men Petrus skriver: ”Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er.” (Första Petrusbrevet 4: 14.)

Bara ett ärligt och frimodigt vittnesbörd om Jesus – i kärlek och ödmjukhet – kan leda andra människor till en frälsande tro.

Taggar: , , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Kommentera