Det är lätt hänt att man undrar vad som gör en predikant så speciell att man bör lyssna på, och rätta sig efter, vad denne har att säga. ”Det är bara din åsikt, men jag har min.” Det är dock en grov missuppfattning av vad predikan är för någonting, och i episteltexten för söndagen efter jul (2 Timotheosbrevet, kapitel 2, vers 10-17) får vi en god förklaring till varför det är en missuppfattning.
Men du har troget följt mig i lära och liv, i målsättning och tro, i tålamod, kärlek och uthållighet, i de förföljelser och lidanden som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra . Vilka förföljelser har jag inte fått utstå! Men Herren har räddat mig ur dem alla. Så kommer alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att bli förföljda. Men onda människor och bedragare ska gå allt längre i sin ondska, de bedrar och är själva bedragna.
Du däremot, håll fast vid det du har lärt dig och blivit övertygad om. Du vet av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis så att du blir frälst genom tron på Kristus Jesus. Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.
Paulus talar om Bibeln som ”utandad av Gud”. Det betyder att Gud själv finns i varje vers och varje ord. I Bibelns ord kommer Gud oss till mötes. Bibeln är full av vittnesbörd om just detta, och Jesus talar om Skriften (alltså Gamla Testamentet) som auktoritativt, ord från Gud, som vi bör hålla oss till. Gud har gjort sig känd för oss genom sina profeter och apostlar, och sedan genom sin Son Jesus (se Hebréerbrevet, kapitel 1, vers 1 – 3). Bibeln är dessa talade ord i skriftlig form. Bibeln är inte en antikvarisk samling av ordspråk som lärda män och kvinnor har gett från sig, utan de är det budskap som Gud har talat och som han fortfarande talar genom.
Dessutom äger Guds ord en förunderlig kraft, som inget annat ord äger. Redan i första kapitlet i den första boken läser vi hur Gud säger någonting (”Ljus, bliv till!”) och direkt skapas ljuset – Guds ord och Guds skaparmakt är ett och detsamma. Paulus ger uttryck för detta i slutet av den citerade passagen. Guds Ord gör någonting med oss, det undervisar, tillrättavisar, upprättar, fostrar, gör hel och färdig. Hebréerbrevets författare talar om det såhär: ” Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar.” (Kapitel 4, vers 12.) Guds ord kan avslöja hjärtats djupaste tankar, och syftet är att föra oss till tro på Jesus, som Jesus själv säger: ”Ni forskar i Skrifterna , för ni tror att ni har evigt liv i dem. Det är just de som vittnar om mig …” (Johannesevangeliet, kapitel 5, vers 39).
Så, vad är det egentligen som gör predikanten speciell och värd att rätta sig efter? Egentligen ingenting alls. Men ämnet som predikanten behandlar är oerhört speciellt och värt att rätta sig efter. Predikanten har i den lutherska kyrkans historia kallats för Verbi divini minister, d.v.s. ”det gudomliga ordets tjänare”, vilket är en fin beteckning på predikanten. Predikanten har ingen annan auktoritet än Skriftens auktoritet och bör bedömas utifrån hur denne utlägger Guds Ord. När denne är trogen sitt uppdrag så förkunnar han inte sina egna åsikter, utan förklarar och tillämpar Guds Ord så att han kan säga som Paulus: ”Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss.” (2 Korinthierbrevet, kapitel 5, vers 20.) När predikanten agerar som Guds ords tjänare hör vi Guds röst genom predikanten och bör lyssna som om det verkligen vore Gud som talade till oss. Om predikanten däremot förkunnar sina egna åsikter kan vi lyssna som medmänniskor men bör inte lägga större vikt vid predikantens ord än vilken annan människas ord som helst. Därför bör vi rätta oss inte efter vad predikanten tycker utan efter vad Gud vill och talar.
Så kan vi bli visa och vinna frälsning genom tron på Kristus Jesus.
Mycket bra!