Adventstidens bibelläsningar blickar i många avseenden framåt. Vi vet om att vi förbereder oss för att fira jul, men texterna handlar ofta om dagen då Jesus ska komma tillbaka för att skapa allting nytt. Vi påminns därigenom om att vi lever i spänningen mellan det som är och det som ska komma: Gud har redan kommit till oss som människa, men en dag kommer han tillbaka som Konung och som Domare. Söndagens psaltarpsalm är ett fantastiskt exempel på vad vi väntar på.
”Psalm 85”, Konst av John August Swanson (länk)
Jag vill höra vad Gud, Herren, talar. Han talar frid till sitt folk, till sina trogna, men de får inte gå tillbaka till dårskap. Ja, hans frälsning är nära dem som vördar honom, för att härlighet ska bo i vårt land.
Nåd och sanning ska mötas, rättfärdighet och frid ska kyssas. Sanning ska växa upp ur jorden och rättfärdighet blicka ner från himlen. Herren ska ge det som är gott, och vårt land ska ge sin gröda. Rättfärdighet ska gå före honom och bana väg för hans steg. (Psaltaren 85:9–14)
Orden är svar på en bön där författaren ber om Guds förbarmande och att Gud ska avvända sin vrede från folket. Det verkar som att författaren har ropat länge till Gud om förlåtelse och hjälp. Han har fått vänta på svaret, men den som ropar till Gud väntar inte förgäves. Gud kommer med frid till den som håller sig nära honom. Det gäller också dig. Jag vet inte hur din livssituation ser ut och vad du ropar till Gud om, men jag vet om att den som väntar på Gud, och vill gå på Guds vägar, inte väntar förgäves. Men hjälpen är faktiskt inte utan villkor, utan knyts till att vilja älska Gud: Guds hjälp är nära ”dem som vördar honom”. Så får också du och jag pröva våra hjärtan och fråga oss om vi är trogna Gud, vördar honom och älskar honom som vår Herre och Konung. Ja, visst brister vår kärlek, men att vörda Gud som Gud handlar om att erkänna vår bristfullhet och att leva i tro på Guds löften om barmhärtighet med dem som ber om förlåtelse för Jesu skull.
Den andra delen av texten är så vacker! Författaren låter abstrakta begrepp ta konkreta former: de möts, de kysser varandra, det växer, det blickar ner, det går före, det banar väg … Det är givetvis omöjligt – ’sanning’ kan inte växa som en planta – men tillsammans förmedlar det bilden av ett land som alltigenom genomsyras av harmoni, frid och Guds nåd.
Samtidigt slår mig tanken: ”Nåd och sanning” behöver paras eftersom de kommer i konflikt vad gäller Gud och människa. Sanningen avslöjar synden och visar vårt avstånd till Gud, medan nåden överskyler och förlåter. ”Rättfärdighet och frid” behöver paras eftersom också de kommer i konflikt vad gäller Gud och människa. Guds rättfärdighet kräver att han handlar enligt sanningen och straffar det onda, medan friden följer på att Gud handlar med oss i nåd. Och plötsligt ser jag ju Jesus: ”Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.” (Johannes 1:17.) I Jesus kan det som ser ut att vara olösliga paradoxer få sin förklaring. I Jesus kan vi både se Guds rättfärdighet och frid, nåd och sanning.
Idag finns rättfärdighet och frid och nåd och sanning i Guds rike, i kyrkans gemenskap, i förkunnelsen av evangelium. Det är meningen att det vackra vi läser om i psalmen ska få prägla Guds folk och i förlängningen hela världen. Det är väl värt att fundera över hur kyrkan kan få gestalta vad psalmen talar om idag när det finns så mycket polarisering och konflikt i samhället.
Och samtidigt väntar vi på dagen då Guds rättfärdighet och frid ska genomsyra allt, och då konflikter och strider inte längre kommer att finnas. Då kommer vi att, på global skala, få se hur rättfärdighet och frid kysser varandra i evig lycka. Det är en dag att längta efter.
Kommentera