Det har gått en tid nu, men jag tänkte återkomma till filmen ”Noah”. Det är en dryg månad sedan filmen hade svensk biopremiär och då skrev jag även ett blogginlägg som handlade om generella principer för hur man som kristen kan tänka kring kultur. Sedan dess har jag både hunnit se filmen och prata med vänner om den. Det här blir ett ganska kort blogginlägg men jag pratar gärna vidare nästa gång vi ses, om du har fler funderingar! Längst ner i inlägget sammanställer jag även lite länkar till andra som har diskuterat filmen.
Vad kan vi bejaka?
Det var särskilt en sak som slog mig när jag såg filmen: Noa har förstått något av Guds helighet och människans tillkortakommande. I början tror Noa att han har fått i uppdrag att rädda de oskylda djuren undan de onda människorna. Människorna runtomkring är verkligen onda, men Noa verkar tro att hans familj ändå är bättre eftersom de lever i relativ harmoni med skapelsen. Den här insikten förändras under filmen och vid ett tillfälle förstår Noa: ondskan är inte utanför dem utan sitter inne i var och en av dem. ”Ondskan finns inte bara i dem. Den finns i oss alla,” säger Noa. Därför ska Gud utrota mänskligheten och börja om på nytt, utan människor, tror Noa.
I en bemärkelse har Noa rätt. ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud,” skriver Paulus (Romarbrevet 3: 23), och kung David ber: ”Du har rätt när du ställer mig till svars, den dom du fäller är rättvis.” (Psaltaren 51: 6.) Noa har sett Guds lag och dom och förstår att Gud har rätt när han dömer världen. Det är inte många som vågar erkänna det.
Likaså ger Tuval-Kain (den store skurken i berättelsen) uttryck för mänsklighetens avskurenhet från Gud och oförståelse inför att den som vill möta Gud måste göra det i ödmjukhet och förkrosselse. Han skriker ut till Gud: ”Jag är en man. Skapad till din avbild. Varför talar du inte till mig? Jag ger liv och tar liv liksom du. Är jag inte som du? Tala till mig!!” Men Gud svarar honom inte.
Var går filmen fel?
Det finns många problem att lyfta fram i filmen, men om den största förtjänsten med filmen är att den tydliggör Guds dom så är dess största brist att den över huvud taget inte förmedlar Guds nåd. Noa har alldeles rätt i att ondskan är invändig och att Gud skulle behöva göra slut på alla människor om han ville bli av med ondskan från jorden, men Bibeln är alldeles tydlig:
Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. (Johannes 3: 17 – 18)
Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, 6 som gav sig själv till lösen i allas ställe. (1 Timotheusbrevet 2: 3 – 6)
Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, HERREN. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva. (Hesekiel 18:23)
Dessa bibeltexter är alldeles centrala om vi ska förstå vad kristen tro handlar om: Ja, människan har vänt sig bort från Gud och gör det som är ont. Därför kommer Gud att döma världen. Men: Gud älskar världen mer än sitt eget liv, och därför har han dömt sig själv för att kunna rädda människan!
På grund av att Noa inte ser Guds vilja till frälsning håller han på att ta livet av sina barnbarn, som föds på båten, för att säkerställa mänsklighetens utplåning. Noa plågas verkligen av att behöva döda sin barnbarn, men han är övertygad om att det är Guds vilja. Han skriker även ut sin frustration till Gud och frågar vad han ska göra, men Gud är alldeles tyst vilket Noa tolkar som att de nyfödda måste dö. Hans kärlek till barnbarnen hindrar honom dock i sista ögonblicket. Ila, sonhustrun, säger: ”Han la valet i dina händer och du valde barmhärtighet, du valde kärlek.”
Om jag ska tolka slutet välvilligt så förstod nog kvinnorna någonting om Gud som Noa aldrig förstod, men som filmen slutar sitter jag med intrycket att Noa valde kärleken till människorna framför Guds väg. Det är en djup olycklig tolkning, och någonting som vi behöver prata om när vi träffar människor som har sett filmen men inte känner till Bibelns förklaring av vem Gud är.
För övrigt …
… har jag hört väldigt skiftande åsikter om filmen. Personligen tyckte jag att den, som film betraktat, var rätt så bra medan andra jag har pratat med tyckte att den var alldeles fruktansvärd och full av klichéer. Här är både några sekulära och kristna perspektiv på filmen och Bibelns berättelse om Noa.
• Svenska Evangeliska Alliansen skriver om filmen på den här länken
• Där kan du hitta länkar till videoklipp där bl.a. Stefan Gustavsson kommenterar Bibelns berättelse
• I poddradion Samtid och Sanning pratar Martin Helgesson och Stefan Gustavsson om Bibelns flodberättelse
• En inte alldeles positiv recension i SvD
för att bara nämna några av alla bidrag till diskussionen om filmen och Bibelns berättelse
Kommentera