Inte så svartvitt
I lärjungaskolan VARDag håller vi just nu på att gå igenom bibelboken Ester. Händelserna är förlagda till det persiska storriket omkring år 475 f.Kr. och kungen heter Xerxes. Man har i modern tid gjort flera fynd som stärker den historiska trovärdigheten, och för judarna hör händelserna omkring Ester till de viktigaste i hela religionen – det är till minne av henne man firar den årliga Purimfesten. Men det är något annat som har slagit mig när jag har läst boken, och det är hur gråskalig boken är i sin etik.
När kungen, under en stor fest, befaller drottningen att visa upp sig för alla gästerna, vägrar hon att komma. Det leder till att kungen avsätter drottningen och utlyser en skönhetstävling för att finna en ersättare till drottningen, ”en som är bättre än henne”. Under 12 månader ska kvinnorna (givetvis jungfrur (it goes without saying …)) genomgå en skönhetsbehandling för att sedan föras till kungen för en och endast en natt med honom. Därefter tas de till hans harem och får aldrig mer träffa kungen. Såvida inte kungen har blivit så fäst vid kvinnan att han vill göra henne till drottning.
Judinnan Ester ställer upp i tävlingen.
Vad som förbryllar mig
När jag arbetade med texten tillsammans med Anna, som undervisade över kapitlet förra gången, fick jag verkligen klia mig i huvudet för att försöka komma underfund med huruvida Ester handlade rätt eller inte. Det är detta som förbryllar mig:
Varför ställer Ester upp i tävlingen över huvud taget? Förvisso rådde hennes fosterfar Mordokaj henne till det, och Esters förtroende för sin fosterfar är oerhört stort, men ändå. Anna sa: ”Tänk om Paradise Hotel vore en motsvarighet, och du av någon anledning kände dig kallad att ställa upp i tävlingen – hade du gjort det, och kunnat tänka dig att du gjorde rätt?” Frågan är provocerande, men den träffar något intressant. Det för oss till frågan om dygd.
En mycket, mycket kort introduktion till moralfilosofi
Dygdetiken är ett alternativ till konsekvensetik och pliktetik. Enligt konsekvensetiken är den handling rätt som genererar mest lycka eller nytta. Det är uppenbart att den etiken är svår att förena med Bibelns budskap. De tio budorden är inte relativa hur mycket nytta det skapar att följa buden. Enligt pliktetiken är den handling rätt som svarar mot en objektiv norm, t.ex. budorden. I dygdetiken blir allting lite mer grått. I dygdetiken är en handling rätt om en dygdig människa skulle utföra den … Eller, den är rätt om den innebär att man använder och förverkligar de dygder – eller ’karaktärsdrag’ – som leder människan mot att förverkliga sitt ändamål som mänsklig varelse. I den kristna traditionen har dygdetiken fått sin mest tongivande tolkning av Thomas av Aquino, efter den grekiske giganten Aristoteles arbete inom etiken.
Vad har dygdetiken med Ester att göra?
Det som gör dygdetiken så intressant, och så tillämpar, i Esters fall är att hon verkar bryta mot flera uppenbara bud. Hon döljer sin judiska identitet, vilket skulle kunna tolkas som ett brott mot – eller åtminstone som en utslätning av – det första budet, och kanske också mot det åttonde; och hon ställer upp i en tävling som innebär att ha sex med kungen för en natt utan garantier för att han ska ta henne till sin hustru, vilket uppenbarligen strider mot det sjätte budet. Och ändå verkar Ester göra rätt! Det är svårt att förklara det om man enbart ska ta hänsyn till plikten. Vi, som läser boken och känner till slutet, vet att Esters deltagande i skönhetstävlingen leder till att hon blir drottning, vilket leder till att hon kan rädda det judiska folket när det hotas av utrotning, vilket leder till att Guds frälsningsplan trots hot kan fortgå – men det visste inte Ester. Därför kan hon inte hänvisa till något högre gott, som en motivering till att bryta mot ett eller flera av buden. Och ändå verkar Ester göra rätt. Hur kan det komma sig?
En viktig aspekt av dygden är att det inte går att ställa upp enkla regler. En dygdig människa vet av sig själv vad som är rätt handling, hon äger dygden praktisk vishet. Den praktiskt vise kan avgöra när det är rätt läge att göra någonting som du i en annan situation skulle anse orätt: Jesus visste att det var rätt handling att välta omkull handelsborden i templet, trots att det hade varit fel handling på en annan plats eller om föräljningen hade skett av andra motiveringar än bara vinst. En god målvakt vet när det är rätt att kasta sig huvudstupa in i en situation för att rädda ett mål och när det är läge att avstå från en sådan handling eftersom det riskerar att tillfoga mer skada. En god förälder vet när det är rätt att göra sitt barn ledsen, eller att ljuga för sitt barn, även om det vore otänkbart i andra situationer.
Saken är den att livet ofta är långt mera grått än vad pliktetiken och konsekvensetiken vill göra gällande. Esters bok ger exempel på detta, och det är en av anledningarna till att jag finner den så oerhört intressant. Jag kan givetvis inte leda i bevis att Ester handlar dygdigt och av kärlek till Gud, genom sina handlingar, men med tanke på hur Gud välsignar hennes val verkar det orimligt att anta att hon väljer fel. Men då har Gud välsignat Ester i vad som verkar vara moraliskt tveksamma handlingar. Det har jag svårt att förklara på annat sätt än att Ester är en gudfruktig kvinna, som har lärt sig att älska Gud och därför vet vad som är rätt att göra – även när det inte är uppenbart.
Kallade att välja det rätta framför det lätta
Dygden är givetvis inte en ursäkt för att utföra vad som verkar vara fel handling. Det som verkar vara fel, är oftast fel, men den dygdige vill inte göra det som är fel. Den helgade människan söker ju Guds vilja. Det är värt att notera att den här typen av etik stämmer väl överens med Bibelns egen tolkning av lagen. Ta Psalm 51 som exempel (här i 1917 års översättning för språkets skull):
Ty du har icke behag till offer,eljest skulle jag giva dig sådana;till brännoffer har du icke lust.Det offer som behagar Gudär en förkrossad ande;ett förkrossat och bedrövat hjärtaskall du, Gud, icke förakta.
Gud har förvisso givit lagar om offer, men David ser bortom bokstaven till lagens djupaste mening: hur lagen avspeglar Guds goda väsen och kallar människan till Gudslikhet genom att avslöja synd och föra till ödmjuk botfärdighet inför Gud. Eller ta Jesus konfrontation med de skriftlärda och fariséerna (Matteus 23) som ytterligare ett exempel:
Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som ger tionde av mynta och dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet, trohet. Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra. Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!
Och givetvis bekräftas detta i det största budet: att älska Gud av hela sitt hjärta och sin nästa som sig själv. Kärleken är lagens uppfyllelse. Kanske kan man därmed säga att på motsvarande sätt som den aristoteliskt dygdige människan äger praktisk vishet, så äger den helgade människan kärleken. Kärleken till Kristus fullkomnar dygden och lär oss att avgöra vad som är rätt och sant och gott.
Så kan jag förstå Esters handlande, och det höll på att kosta henne livet. Men hon valde det som var rätt framför det som var lätt. Gud give att också vi lär oss det. Ad majorem Dei gloriam.
Kommentera