Vad betyder ’kyrka’?

Hade Roseniuskyrkan kunnat vara Roseniuskyrkan utan lokalerna på Smala Gränd 5? Det är en fråga som jag funderar över lite då och då. Hur mycket av vår identitet sitter egentligen i fastigheten och hur mycket sitter i någonting annat, och vad är i så fall detta ’någonting annat’?

Du vet väl om att du är annorlunda?

Jag sitter just nu med förberedelser av diverse slag men på typ samma tema: att vara kyrka i dagens globala samhälle, och att dessutom vara en kyrka/gemenskap som människor vill bli en del av även om de aldrig tidigare har satt sin fot i en kyrka. Det verkar rimligt att påstå att Sverige inte bara är ett sekulariserat land, utan ett i många avseenden hedniskt land som en gång i tiden var genomsyrat av den kristna tron. Bortsett från det kuriosa minnet av svunna tiders fromhet har vår tid troligtvis fler likheter med det Romarrike som Paulus missionerade i än det Sverige som min farmor, och hennes mor, växte upp i för 100-150 år sedan. Och ändå bygger mycket av vårt tänkande kring att vara kyrka på att allting är ungefär som vanligt, bara lite sämre. Men tänk om det i själva verket är botten, och att det är toppen!

De människor du möter på arbetsplatsen – framför allt de som är typ under 40 – har troligtvis aldrig mött en människa som tror att Gud existerar utanför tid och rum, oberoende av att det finns människor som tror att Gud finns, som är allsmäktig, allgod och rättvis; troligtvis har de (flesta) aldrig mött en människa som tror att den guden har blivit människa på en specifik plats i en specifik tid i historien för att lida och dö och uppstå för människans skull; troligtvis har de aldrig mött en människa som tror att denne Gud meddelat sig, ofelbart och oföränderligt, genom en skrift komponerad av ett antal författare över ett antal sekler. Du är rätt så annorlunda.

Däremot tror de på alla möjliga andra saker, som de svårligen kan bevisa. De tror t.ex. att mänskliga rättigheter finns. De tror att evolutionsteorin kan ge en tillfredsställande förklaring av mänskligt medvetande och moral. De tror (kanske) på ett multiversum som kan förklara universums uppkomst. De tror på vad horoskopen säger och en massa annat. Men de tror inte på institutionaliserad religion och gamla auktoriteter.

Vem är Roseniuskyrkan?

Min poäng är den att det är svårt att möta dessa människor på samma sätt som min farmor mötte sin generations medmänniskor. Det är ingalunda självklart att de uppfattar kyrkan som en auktoritet eller någonting värt att besöka. Därför är det värt att reflektera över poängen med att ha ”sökar-gudstjänster” och dylika träffar, eftersom de flesta svenskar inte tänker på kyrkobyggnader som möjliga platser för att möta ”Gud”. Och det är (bland annat) det som får mig att ställa frågan i inledningen om hur mycket av vår identitet som hör samman med vår fastighet. Missförstå mig inte, jag är så oerhört tacksam för att vi har vår fastighet och den ger oss mängder av fördelar, men också vissa problem. När jag säger: ”Roseniuskyrkan”, erkänn att du genast tänker på en lokal … Jag gör det! Men det är ju alldeles tokigt, för ”Roseniuskyrkan” är ju inte lokalen utan människorna som utgör gemenskapen. Eventuellt skulle man kunna säga att det är föreningen ”Roseniusföreningen i Stockholm” med ett visst organisationsnummer, men om det inte finns några medlemmar finns det ju ingen grund för en förening.

Men om det är vi som är Roseniuskyrkan så betyder ju det att Roseniuskyrkan just nu, i denna stund, finns spridd över hela Stockholm. Hur många människor träffar du per vecka på arbete, dagis, när du skjutsar barnen, på universitetet, o.s.v. och som du har någon form av relation till? Mellan 50-100? Säg att vi är 40-50 personer (lågt räknat) med var sitt sådant nätverk. I så fall kommer Roseniuskyrkan i kontakt med ca 2 000 – 5 000 personer varje vecka.

Där har du ett missionsfält som heter duga. Det är den vardagen som jag och Martin, och alla andra som arbetar i församlingar, behöver utrusta Roseniuskyrkan till att möta. Där är vi kyrka. Där är vi Guds folk som ska ”förkunna hans härliga gärningar , han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus” (Första Petrusbrevet 2: 9). (Jag läser den här och den här boken just nu om du själv vill fördjupa dig.)

Kort lärdom från Paulus och väckelsen

Bör kanske vår hem vara den grundläggande enheten för att vara kyrka i den här tiden? Givetvis spelar fortfarande lokalen, där vi samlas, stor roll, och min poäng är inte att vi skulle lösa upp Roseniuskyrkan till förmån för små gemenskaper, men hemmen är den naturliga platsen där relationer mognar och djupnar. Där har vi bäst möjlighet att förkunna evangelium på ett enkelt och jordnära sätt. Så skulle Roseniuskyrkan vara spridd över hela Stockholm, men ha ett centrum först och främst i evangelium om Jesus Kristus, men också i den gudstjänstfirande gemenskapen som träffas varje söndag.

Tänk på Paulus missionsresor. Han befann sig i den tidens metropoler där livsåskådningarna var legio och värdesystemen ofta i stark motsättning till den kristna tron. Det fanns inga kyrkor att ta människor till, utan man möttes för det allra mesta i hemmen. Den som hade (var förmögen nog att ha) ett tillräckligt stort hus bjöd in de nykristna och så hade församlingen en plats (se t.ex. Apostlagärningarna 16: 13–15, 40). Eller också hyrde han en föreläsningssal mitt i stan och förkunnade därifrån (Apostlagärningarna 19: 8-10).

Eller tänk på väckelsen på 1800-talet från vilken vi har våra rötter. Hemmen var noderna i väckelsen, där man samlades till bön, sång, bibelläsning och förkunnelse – även när det var i lag förbjudet med sådana samlingar. Så spreds tron som en löpeld.

Ta nu detta som prövande reflektioner och inte en programförklaring, men jag tror att vi behöver lära av såväl antiken som av väckelsen om vi över huvud taget vill se väckelse i Sverige. Kanske kan ovanstående vara en hjälp på vägen.

Taggar: , , , , , , , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Läst och reflekterat
0 kommentarer på “Vad betyder ’kyrka’?
1 Pings/Trashbacks för "Vad betyder ’kyrka’?"
  1. […] förra inlägget reflekterade jag över begreppet ‘kyrka’ och att vi har goda skäl att låta ordet […]

Kommentera