Vad är Guds rike?

I söndags handlade evangelietexten (Matteus 13: 44 – 46) om en av Jesus många liknelser. Jesus förklarar att det är med Guds rike som med en man som hittar en skatt i en åker. Guds rike är något helt annat än Svea rike, eller Frankernas rike, eller något annat rike vi känner till. Guds rike bär dessutom (kan bära) med sig en helt annan sorts glädje än någonting annat. Här är ett utdrag ur predikan, något omarbetat.

Inte religiös stat

Det kan vara lite frånstötande för oss att tala om ett ”himmelskt rike” eller ”Guds rike”. Den naturliga associationen är att det skulle handla om en nation som byggs på religiösa lagar och där man straffar människor för de inte lyder Guds lag. IS är ju den tydligaste idiotin just nu, och från vår egen historia känner vi till religionskrigen i Europa eller striderna mellan katoliker och protestanter. Ett himmelskt kungarike låter då inte särskilt lockande. Det låter direkt farligt. Men Guds rike, det som Jesus kommer med, är dock alldeles annorlunda. När Jesus stod inför Pilatus, innan han skulle korsfästas, utspelade sig detta märkliga samtal:

”Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen.” Pilatus sade: ”Du är alltså en konung?” Jesus svarade: ”Du säger själv att jag är en konung. (Johannes 18: 36 – 37.)

Tydligare kan det inte sägas, och det kommer från Jesus själv: Guds rike finns, och det är ett verkligt rike där Herren Jesus är Kung och Guds lagar gäller – men det skiljer sig samtidigt radikalt från alla andra riken. Det är nämligen inte av den här världen, vilket betyder att det inte kan definieras genom landsgränser, politiskt ledarskap, våldsutövande, m.m. Eftersom Guds rike inte är ett sådant rike, får inte dess medborgare gripa till våld eller tvång för Guds rikes skull. Varje försök att utvidga himlens kungarike med tvång eller våld – vare sig det riktas mot kroppen, intellektet eller samvetet – är en pervertering av den kristna tron och direkt i strid mot Bibelns ord.

Guds rike

– är inte en plats men en person

Vad är då Guds rike? Jo, det är inte en plats på jorden, men en person som har vandrat på jorden: Jesus Kristus. Judarna, och mänskligheten, har ända sedan början väntat på och längtat efter en uppgörelse med det onda. Judarna väntar på att Guds ska upprätta sitt fredsrike igen, genom den utlovade kungen Messias. Nya testamentets mäktiga proklamering är att Jesus Kristus är uppfyllelsen av detta hopp och denna väntan; hela Guds härlighet är närvarande i honom, och han förkroppsligar och förverkligar Guds rike. Det betyder att överallt där Jesus är, där är Guds rike. Hur ska då Guds rike definieras? Jo, utifrån vem Jesus är, och vem som hör samman med honom! Vem är då denne Jesus? Hans namn betyder ”Herren frälsar”, och det sätter fingret på vad Guds rike är. Gud har blivit människa i Jesus Kristus – inte för att inrätta ett skräckvälde; inte för att tvinga folk till lydnad; inte för att promota sig själv; men för att tjäna och ge sitt liv i ditt och mitt ställe. Jesus är inte en härskare som de vi finner i världen. Han har blivit frestad att missbruka sin makt till egen vinning, precis som varje jordisk ledare, men till skillnad från dem har han bevarat sin integritet kritvit. (Matteus 4: 1 – 11.)

– är en skurkstat (men ändå inte)

Guds rike styrs verkligen av Gud lag, och det finns sanktioner kopplade till dem – Bibeln talar tydligt om domen då Gud ska döma världen, och också oss – men det finns en grundläggande skillnad mellan Guds rike och varje annat rike: tänk dig om det hade grundats en ny stat vars högste ledare började sitt ledarskap med att gottgöra (hur nu landet definierar rättvis gottgörelse) för varje möjligt brott, och sedan erbjuder amnesti i landet för varje brottsling. Det skulle bli en veritabel skurkstat. Och likväl är det en bra bild för Guds rike. Jesus, Guds rikes kung, har låtit straffet för varje människas uppviglande verksamhet drabba sig själv; och den gottgörelsen är så grundläggande att det inte finns någonting att anklaga den för som tar sin tillflykt till Guds rike. (Matteus 20: 28.)

Guds rike är ett förlåtelsens rike och ett nådens rike, och dess gränser är Guds kärleks gränser. De gränserna är inte stängda mot flyktingar; i det riket beräknar man inte kostnaderna för att ta emot alla dem som flyr undan satan, synden och döden; deras Herre har själv betalat varje kostnad för mottagandet, genom att ge sitt liv för att kunna göra dem till medborgare som flyr till Guds rike, i Jesu namn. (Efesierbrevet 2: 17 – 22.) Det är evangelium!

Kyrkan är det synliga uttrycket för detta nådens rike, och det är kyrkans uppgift att i ord och handling förkunna evangelium och kalla människor in i Guds rike – för just nu står de utanför. Det är bara genom predikan om Jesus Kristus som har dött och uppstått för världens skull som människor kan förstå att de behöver amnesti. (Romarbrevet 10: 14 – 17.) Annars blir det som med den som tittar på den oansenliga åkern och inte för sitt liv kan förstå att mannen var villig att sälja allt han ägde för att komma över den lilla jordplätten. Men för mannen som hade upptäckt skatten under jorden och stenarna, kunde inte bytet vara bättre. Bara Guds Ande kan väcka medvetenhet om synd och behov av frälsning, och han gör det genom bibelordet om människans skuld och Guds nåd. Därför ska kyrkan jämt och ständigt förkunna evangelium och kalla människor till omvändelse, för det är bara hon som förvaltar den skatten!

Kyrkan är, och ska i en mening vara, en skurkstat. Kyrkan är platsen där Guds nåd och förlåtelse fritt ges och förkunnas för var och en som erkänner sitt behov därav. När vi böjer knä runt nattvardsbordet, eller när vi bekänner våra synder i början av varje gudstjänst, är vi alla radikalt jämlika. Vi visar att vi alla kommer till korta inför Gud. Det finns ingen åtskillnad. Utbildad eller outbildad, hemlös eller hem i överflöd, rik eller fattig, överarbetad eller arbetslös … Alla är vi syndare i behov av Guds nåd, och den ges fritt utan anseende till person – endast och allenast från Kristus, genom tron, av nåd. (Romarbrevet 3: 21 – 28.) I den meningen är kyrkan en skurkstat, men vi är förlåtna eftersom Gud har dött för att kunna förlåta oss. Vi minns jämt och ständigt vår skuld, hans kärlek, och vad den kärleken kostade honom. Därför övar vi oss ständigt, genom den helige Ande, i att byta ut våra dåliga vanor som är synden, mot de goda vanor som är Andens nya liv. (Första Petrusbrevet 2: 1 – 3.)

– har ett märkligt förhållningssätt till sina medborgare

Men, i Guds rike är det inte bara så att alla som ansöker om asyl, för Jesu skull, också får det; det är inte bara så att varje brottsling som söker amnesti i Guds rike, för Jesu skull, får det; var och en som ansöker om medborgarskap i Guds rike, för Jesu skull, blir också adopterad in i regentens familj och kommer att få ärva kungen. (Första Petrusbrevet 2: 9 – 10.) Tänk dig om varje asylsökande i Sverige hade blivit mottagen; och lägg till det att varje asylsökande dessutom hade fått brev från statsminister Löfven, eller kungahuset, där det stod:

Käre NN. Välkommen till Sverige. Jag skulle vilja adoptera dig till min familj så att mina privilegier blir dina privilegier.

Det är ju bara en konstig tanke. Och likväl är det just vad som händer i Guds rike. Den som tar emot Jesus genom dopet och tron blir också Guds barn och Kristi medarvingar.

Guds rike är nämligen inte bara omkring oss, eller mitt ibland oss, det är dessutom inom oss. Du som har tagit emot Jesus genom dopet och tron är nämligen iklädd Kristus och Guds Ande bor i dig. Det betyder att Guds rike också bor i dig. Förlåtelsens rike, nådens rike, kärlekens rike och barmhärtighetens rike – allt det finns inom dig genom tron på Herren Jesus Kristus. Gud har bestämt om dig att du ska mogna i tron så att just förlåtelse, nåd, kärlek och barmhärtighet kan strömma ut ur ditt liv och bli andra människor till välsignelse. Då kommer också, som en följd av mognaden, genuin glädje att prägla ditt eget liv även om din tillhörighet till Guds rike skulle föra med sig lidande. ”Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande.” (Romarbrevet 14: 17.)

Det är värt att offra mycket för att få vara en del av det riket.

Kristus kommer – Davids son, konung utan like. / Ondskans välde, mörkrets makt bävar för hans rike. (Svenska Psalmboken 111)