Vad är evangelium? – Center Church, Kapitel 1

Våren 2012 hade jag och Martin förmånen att läsa en kurs i ”Storstadsteologi”, som avslutades med en studieresa till London. Där besökte vi ett antal församlingar som tolkade uppdraget att vara kyrka i en storstad på skilda sätt, men vi tyckte oss se ett mönster som gick igen: de högkyrkliga församlingarna gav intrycket av att ha en stark och god bekännelse men förhållandevis svag medvetenhet om de sociala utmaningarna i storstaden; de församlingar som vi uppfattade som mer liberala verkade ha en svagare bekännelse men desto större medvetenhet om sitt sociala uppdrag. Och vi undrade varför det är så svårt att kombinera en god bekännelse med ett aktivt socialt engagemang i staden.

Vad är evangelium?

Jag vet inte riktigt varför, men jag kom att tänka på den reflektion vi gjorde i London, när jag läste det första kapitlet i Kellers bok. Där diskuterar han frågan: ”Vad är evangelium?” och förklarar: ”Evangelium är inte i första hand en livsstil. Det är inte något vi gör, utan något som har gjorts för oss och som vi måste svara på.” Den betoningen är oerhört viktig: evangelium medför en ny världsordning, men är inte den nya världsordningen; evangelium medför upprättade människor, men är inte människors upprättelse. Ytterst sett är evangelium budskapet att Gud har blivit människa för att befria oss ur syndens och dödens våld, och ge oss del av sin odödlighet genom att förlåta synder och läka sår. Här finns ingenting mer att lägga till. Det Gud har gjort i Jesus är alldeles tillräckligt. Det måste inte till några fler böner, inga fler kamper, inga fler tårar. Jag får ta emot Jesu seger i tro.

Dessa goda nyheter måste predikas – glatt och övertygande! Det finns inget budskap som bär större positiv sprängkraft än evangelium. ELM har alltid varit en predikocentrerad rörelse och den traditionen vill jag och Martin fortsätta i. Romarbrevet 10 är klassiskt i det här sammanhanget:

Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända? Det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet. Men alla ville inte lyda evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan? Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.

Vilka konsekvenser får evangelium?

Men om jag faktiskt tror att detta är evangelium, och att det är så fritt – då följer det av sig självt att konsekvenserna blir stora där den segern proklameras söndag efter söndag. I den gemenskapen kan människor upprättas, se sina liv förvandlas; där kan en ny världsordning ta plats (som när kvinnorna fick en ställning i det antika romerska samhället på grund av Jesu och apostlarnas undervisning, eller när slaveriet successivt avskaffades såväl i Rom som i England), och där kan fler människor få se ljuset som strålar fram ur Kristi ansikte.

Det följer naturligt av evangelium, men det är inte kärnan i evangelium. Kanske är detta en delförklaring till dilemmat som jag inledde med (och jag vet om att jag förenklar – ha tålamod!): de bekännelsetrogna är så klara över vad som är kärnan i evangelium att de riskerar glömma att evangeliets dynamis ger långtgående effekter på människor och samhällen som drabbas av dess kraft; medan liberala har så stort fokus på effekterna att de inte lyckas (eller vill) särskilja mellan evangelium och dess konsekvenser.

Gud give att Roseniuskyrkan inte hamnar i något av dikena, så att Kristus har anledning att anklaga oss: ”Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra.” (Matteus 23:23) utan kan säga att vi har varit trogna i det vi har fått oss tilldelat.

* * *

Vad gör vi nu?

Det är besvärligt att reflektera över det man läser, för plötsligt upptäcker man hur många frågor det finns att ställa till texten och sig själv. Från den här veckans läsning tar jag med mig fyra frågor, som ni gärna får hjälpa till att reflektera över:

1. Jag vet om att jag redan har skrivit om det, men jag ställer ändå frågan igen: vad är kärnan i evangelium? Hur skulle du vilja beskriva kärnan?
2. Givet att du tror så om kärnan, vad bör det få för konsekvenser i vår gemenskap när den kärnan får ”sprängas” och dess kraftvåg far över människor och städer? Vad händer där?
3. Bör dessa reflektioner över fråga 1-2 få oss i Roseniuskyrkan att göra någonting annorlunda? Kan vi bättre spegla och förmedla evangelium på något annat sätt än det nuvarande?
4. När vi talar om att kyrkan också har ett socialt uppdrag att ta hand om människor, sätter vi så gott som alltid likhetstecken mellan ”människors behov” och ”uteliggare eller missbrukare”. Men hur gör man egentligen på en plats där människors missbruk snarare sitter i arbete, konsumtion, ”sval, kontinental vinkultur”, och Prada-mjuka väskor? Alltså: hur ”kontextualiserar” vi uppdraget att möta människors behov i innerstaden, där det själsliga behovet är femtio gånger större än det kroppsliga?

Helige Ande, led oss!