Jag har förmånen att få vara på studievecka just nu. Jag och Daniel har planerat terminen så att vi under två veckor avlöser varandra i arbetet och ger den andre utrymme att helt fokusera på att studera utifrån de behov man stött på i tjänsten. Tack Daniel, och tack Roseniuskyrkan för förtroendet och förmånen att få tjäna genom lärande och reflektion. Den bredd och det djup av kunskap man som predikant/pastor skulle behöva bemästra är överväldigande. Den insikten är både ödmjukande och skrämmande å ena sidan (hur ska jag någonsin kunna klara detta?) och å andra sidan är kunskapsluckorna inbjudande att ge sig på (ooh, nya böcker!)!
Jag hoppas att det jag ägnar mig åt i veckan i förlängningen kan komma fler till del. Efter en dag begravd i böcker och bön finns förstås inte så mycket att säga, annat än vad det är jag pysslar med!
Tre förmiddagar räknar jag åt att ägna klassikern Christ & Culture av H. Richard Niebuhr, en bok som ger en översikt över olika sätt som kristna förhåller sig till den omgivande kulturen. Denna fråga ”dyker upp i många former i alla tider”, som han själv säger. Varje kristen lever, inte bara som efterföljare till Jesus, utan också som medborgare i en kultur. Att navigera i detta spänningsfält är lika svårt som det är viktigt (och spännande!).
På den mer personliga sidan läser jag Dan Allenders Den haltande ledaren, om hur man är ledare trots – eller med hjälp av – sina svagheter. Bibelns djupt tröstande mönster är att Gud kallar ofullkomliga och rentav dysfunktionella personer till ledare, till exempel för andra på hur mäktig han är att försona och hela. Jag hoppas få hjälp att reflektera över mina egna svagheter som ledare och mina strategier att dölja dem, så att jag kan bli bättre på att leva genomskinligt och hålla Jesus högre än min egen fasad. Det här är oerhört svårt; frågan om misslyckandets och brustenhetens plats i ledarskap. Som ung, idealistisk och många gånger naiv har jag nog en lång resa att göra här …
Längre fram i veckan blir det förhoppningsvis ytterligare någon bok, ett par artiklar och/eller föredrag när jag behöver något lättare. Dessutom spenderar jag varje morgon med Jesu översteprästerliga förbön; den bön Jesus bad för sina lärjungar sista kvällen innan han greps och korsfästes. Utan att planera för det har jag letts in i ett kapitel i Bibeln som både handlar om ledarskap och förhållandet mellan lärjungaskap och världen (det är på denna bön uttrycket ”i, men inte av världen” är baserat). Blir spännande att se vad som kommer ut av det.
Återigen; tack för förmånen att få göra detta!
Hälsningar från ett litet rum i den norrländska skogen,
Martin
Guds välsignelse över dig och hela familjen. Även Jens o jag kommer att befinna oss norrut i helgen, dock inte i den norrländska skogen.
Vill också önska Guds välsignelse över studierna.
Att vara medveten om sina svagheter är åtminstone bättre än att vara blind för dem… Och att veta att orena verktyg i sig inte är ett hinder för den Store Hjärtkirurgen är oerhört trösterikt.