Jag skulle egentligen börjat läsa, men så kom jag över ett intressant web-klipp på Facebook och tänkte att jag var tvungen att kommentera det. På tisdag är det en ny träff i vår lärjungaskola som vi kallar för VARDag och ämnet är Religion utan Gud. Joel Halldorf, till vardags lärare på THS, kommer att undervisa. Du kanske tycker att det låter väldigt flummigt, men kolla här!
En förhållandevis ny rörelse
I den brittiska tidningen The Guardian kunde man finna följande i måndags: ”Atheist Mega Church Welcomes Everyone Except God” (Ateistisk megakyrka välkomnar alla utom Gud) och när jag ser programmet för S:ta Katharinastiftelsen i Stockholm hittar jag följande programpunkt imorgon (torsdag, se s. 6 i programmet): ”Samtal om Alain de Botton: Religion för ateister : en icke-troendes handbok i religionens användningsområden.”
Det låter kanske märkligt men det är faktiskt en växande trend att det uppstår ateistiska alternativ till religiösa handlingar och samlingar. Utan att ha läst de Botton’s bok har jag förstått att han argumenterar för att det finns värden i religionerna som alla mår bra av, och som man gärna kan delta i, men utan att ”blanda in” Gud.
Vad kommer först?
Ja, det ligger verkligen något djupt mänskligt i de religiösa handlingarna och sammankomsterna, men är det så att människan har skapat religiositeten för att möta det behovet, eller kan det kanske vara så att behovet finns därför att Gud har planterat den i oss …? Martin hade ett föredrag för ett par veckor sedan om Längtan som en fingervisning till Gud. Vi länkar till föredraget så snart det finns tillgängligt på webben!
Vad är poängen?
Där var en mening i Guardian-artikeln som stack ut lite extra:
Församlingen, i stort som kristna megakyrkor, består av människor som söker efter en plats att umgås med likasinnade; de råkar bara vara ateister.
Jag menar verkligen inte att raljera över det här fenomenet. Det är gott att människor upptäcker en längtan efter gemenskap och djupare dimensioner i tillvaron, men den kristna gemenskapen är något helt annat. Jämför den citerade meningen ovan med aposteln Johannes förklaring av den kristna gemenskapen:
Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar. Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus.
Det är detta som är poängen med att samlas till gudstjänst: inte att vi möter människor som tänker likadant som vi – det gör de sällan! – utan att vi möter den levande Guden genom Jesus Kristus. Allt fokus i gudstjänsten ligger på att upphöja och förhärliga den uppståndne Herren Jesus Kristus, och det är just det som ger den kristna tron sådan sprängkraft. ”Religion utan Gud” kan nog vara både sofistikerad, trevlig och rolig, men det kommer inte att generera vare sig martyrer eller helgon.
Kommentera