Hur kan kyrkan i väst möta missionsutmaningen som vår förändrade kultur ställer oss inför? Vi tänker vidare med hjälp av Kellers Center Church.
På en obekväm brits överst i en liggvagnskupé blev jag i tisdags natt (18/3) förd tillbaka hit till Stockholm, efter en spännande kväll i Lund igår. Jag var inbjuden att ha ett föredrag på Credo Lunds ”skeptikerkväll” om frågan ”Är kristen tro en snuttefilt för svaga?” Roligt att få beskriva och utmana ett synsätt på tro som varit oerhört starkt sedan Freud: att gudstron bara är en projicering av vårt önsketänkande och längtan efter en fadersgestalt. Också roligt med ett format där inte bara kristna studenter utan också deras vänner och kursare som inte är kristna känner sig hemma att delta!
Det var ett exempel på ett tillfälle, ett arrangemang, en programpunkt för mission/evangelisation. När vi nu inleder en ny del i Tim Kellers Center Church kommer en angelägen fråga på tapeten: hur ser en missionerande kyrka ut i 2000-talets storstäder? Finns det behov av mer än bara enskilda evangeliserande ”evenemang”? (spoiler: svaret är ja)
Avstampet till jakten efter en missionerande kyrka finns i insikten om att vår kultur har förändrats drastiskt det senaste halvseklet. En brittisk missionär, Lesslie Newbigin, arbetade som missionär i Indien under flera decennier. Där var kyrkan naturligt nog i ständig mission. Mission var inte en verksamhet vid sidan av, utan formade hur man umgicks, hur man uttryckte sig, hur man levde. När Newbigin återvände till England såg han en kyrka som i mångt och mycket blivit lika främmande för den genomsnittlige britten som de nystartade kyrkorna i Indien var, men som fortsatte att leva och verka som om kulturen i stort var kristen.
Newbigins exempel är väldigt tankeväckande. Lite som när grodor inte märker hur temperaturen i kastrullen långsamt stiger, så undrar jag om vi inte bara vant oss vid att intresset för kristen tro avtagit, utan att chockeras och på allvar stanna upp och tänka på vad det innebär. Newbigin talar om att vi behöver ”en missionärs möte med västerländsk kultur”. Ett sådant möte handlar om att tillfälligt försöka ställa sig utanför vårt eget sammanhang och undersöka det på samma sätt som vi skulle undersöka en helt främmande kultur innan vi sjösatte en ny kyrka där: språk, värderingar, prioriteringar, känsligheten etc. hos de människor vi vill nå. Och inte minst att bli medveten om hur vi själva oreflekterat formats av världen vi har runt omkring oss.
Den missionerande kyrkan behöver ett solitt teologiskt fundament att stå på och en klar förståelse av evangeliet. Men också en större förståelse av ”mission”. Mission är mer än en verksamhet i kyrkan. Mission fanns innan kyrkan fanns, Guds mission började i samma stund han lovade att återupprätta och nyskapa den fallna världen. Guds folk i Gamla testamentet, profeterna och Guds eget handlande i Jesus är led i Guds mission. Kyrkan infogas alltså i ett uppdrag som är äldre och större än henne själv. Mission är både enskilda människors frälsning och hela universums förnyelse. Försoning med Gud genom Jesus är i centrum, men Gud vill mer än plocka individer ut ur världen och in i himlen: han vill rädda sin skapelse. Som Christopher Wright uttrycker det:
”Det är inte främst så att Gud har ett uppdrag åt sin kyrka i världen, utan att Gud har en kyrka för sitt uppdrag i världen. Mission skapades inte för kyrkan, utan kyrkan för missionen.”
Det här betyder att kyrkan har ett uppdrag som är större (vilket kan låta betungande), men också att Gud själv äger uppdraget (vilket är befriande!).
Låt mig till slut lista några av de aspekter som Newbigin uppmanar oss att införliva som en del av vårt missionerande möte med väst. Jag tycker den är värd att fundera över!
- En ny apologetik (som utmanar det s k ”neutrala, sekulära förnuftet”)
- Undervisning om Guds rike (att Gud vill rädda hela skapelsen)
- Att förtjäna ett förtroende genom självutgivande tjänst för medmänniskor
- Utrustande av lekmän att bära tron med sig i sin kallelse till arbete och kultur
- En gemenskap som vågar stå i kontrast med den omgivande kulturen
- En kyrka som visar enhet gentemot omvärlden
- En global kyrka – villighet att lära av kyrkor i andra delar av världen
- Mod
Daniel har redan skrivit om hur ett konkret uttryck hos den missionerande kyrkan skulle kunna se ut; den mindre missionerande gemenskapen. Hur tror du att vi i Roseniuskyrkan kan återerövra mission som ett grundläggande drag i vad vi är?
Kommentera