Missionerande gemenskap

Hur tänker du på vårt land och vår stad när du läser din Bibel och ber? Jag tänker på Sverige som ett missionsfält, inte alls olikt missionsfälten som ELM har skickat missionärer till i 100 år (ja, ända sedan mitten av 1800-talet för att räkna med EFS-tiden). Vad betyder det för vårt liv och arbete? Den här posten ska särskilt handla om hemgrupper!

 Ett nytt landskap …

Efter att ha avslutat den andra delen av tre i Kellers bok Center Church har vi nu kommit till den tredje och sista delen. De första två hade följande innehåll och indelning:

Evangelium

  • Evangeliets teologi
  • Evangelisk förnyelse

Stad

  • Evangeliets kontextualisering
  • Vision för staden
  • Kulturellt engagemang

Den tredje avdelningen har som huvudrubrik ”rörelse” (som i ’en våg/kraft som rör sig’). Precis som evangelium om Jesus Kristus skapade en rörelse som förändrade hela världen, under de första århundradena, så finns det fortfarande kraft i evangelium till att åstadkomma rörelse och förändring!

Vi pratar ofta om vårt samhälle som sekulariserat, d.v.s. som föga präglat av den kristna tron utan snarare av icke-religiösa livsåskådningar. Det var träffande att  läsa om Leslie Newbigin som kom tillbaka till Europa efter att ha varit missionär i Kina i tjugo år. Han såg de stora samhällsförändringarna som hade skett under tiden som han hade varit borta och avvisade åsikten att Väst var sekulariserat samhälle – Newbigins åsikt var att Väst är ett hedniskt samhälle fyllt av idoler och falska gudar. Man måste givetvis inte hålla med Newbigin, men jag tror att det ligger någonting i hans analys. Vad innebär då det för oss som kyrka?

… kräver ”nya” metoder

Jag skulle vilja lyfta fram en viktig del i det här arbetet: nämligen smågrupperna. I vår kyrka har vi några hemgrupper där man regelbundet träffas till samtal, bibel och bön. Det är värdefulla gemenskaper som kan få vara till god hjälp för oss i vår vandring med Jesus. Det är dock viktigt att komma ihåg att grupperna inte enbart finns där för vår egen skull – de finns också till för andra. Så är det med allting i kyrkan: vi finns inte för oss själva utan för de andra. Vår förebild och hjälte är Herren Jesus som sa: ”Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” (Markus 10: 45.) Och så sänder han oss, inte till tjänst för oss själva utan för världens frälsning.

Detta kräver givetvis ett ”uttåg” ur vår invanda självupptagenhet, men det är en befriande resa som Gud vill leda oss på. Han har sagt att den som mister sitt liv för hans skull skall vinna det, och att den gör en vinst som ger sig själv i kärlek till Gud och sina medmänniskor. Vi får be om nåden och modet att våga lita på Guds löften och så försiktigt praktisera tillit. Ett sätt att göra det på är att börja be i hemgruppen om att Gud skulle sända en ny människa som behöver en plats i gemenskapen.

Hemgruppen

Vi ser med glädje och tacksamhet hur det kommer nya människor till våra gudstjänster. Vi vet också om att det inte är det enklaste att få vänner och komma in i en gemenskap i Stockholm. Stockholm är speciellt i den bemärkelsen – det är åtminstone min erfarenhet. Som kyrka är vi kallade till att vara annorlunda. Vi är Guds familj och har fått uppdraget att visa vad det betyder. Den mindre gemenskapen, som hemgruppen, är en plats dit nya gudstjänstfirare skulle kunna slussas in i vår gemenskap för att få vänner, gemenskap och möjlighet att växa i sin tro. Tänk vilken uppgift!

Då skulle det givetvis kunna hända att våra grupper blir stora, men lösningen på det är inte att säga: ”Vi har inte plats för fler”, utan: ”Då får vi dela på vår grupp så att fler får plats.” Jag vet om att det kan kännas hårt, särskilt om man har en grupp som har fungerat i många år, men jag har själv fått vara med om att dela på en hemgrupp som jag hade varit en del av i många år och har fått se hur också det kunde bli välsignat. Vi finns inte bara för oss själva utan har en viktig uppgift att fylla för andra! Gud må ge oss hjärta och vilja därtill.

Taggar: , , , , ,
Publicerad i Center Church, Läst och reflekterat

Kommentera