Det är snart ett år sedan jag läste den amerikanska författaren Marilynne Robinsons essä ”Fear” i den amerikanska tidskriften New York Review of Books. Det var en märkvärdig essä som gjorde mig mycket intresserad av författaren (essän börjar med meningen: ”America is a Christian country,” vilket i sig är ett ganska märkligt påstående att finna i New York Review, om du är bekant med tidskriften). Ungefär samtidigt gavs hennes senaste roman ”Lila” (det är ett flicknamn) ut på svenska vilket gjorde mig uppmärksam på henne som romanförfattare.
Jag förstod snart att Robinson är personligt kristen och själv aktiv i en församling (hon är kalvinist) där hon ibland predikar, och trots att hon inte har skrivit mer än fyra romaner (hon är 73 år gammal, romandebuterade 1980 och gav ut nästa roman 2004) är hon en av USA:s mest omtalade författare. President Obama har omtalat henne som (en av) sin(a) favoritförfattare, och Robinson gjorde en lång och omskriven intervju med presidenten som publicerades i två delar i New York Review hösten 2015 (del 1 och del 2).
Under senvåren tog jag mig till slut tiden att läsa hennes tre senaste romaner, den så kallade Gilead-trilogin, och de gjorde ett starkt intryck på mig. Det är de romanerna som den här bloggposten i all korthet ska behandla.
Samtliga tre romaner utspelar sig i den fiktiva staden Gilead, i Iowa, och kretsar huvudsakligen kring samma personer men ur olika perspektiv. Två åldrade pastorer, John Ames och Robert Boughton, är vänner sedan årtionden och bor nära varandra, och har olika sorger att bära på. Den första romanen, ”Gilead”, är skriven som ett långt brev från John Ames till sin son. Ames träffade sin hustru när han var gammal och han vet om att han inte kommer att leva tillräckligt länge för att kunna berätta för sin son om varifrån han kommer, hur hans fars familj har sett ut och vad som har präglat dem. Därför skriver han ett långt brev under en längre tid och förklarar allt detta för sonen. Boken är full av förundran inför livet, och vittnesbörd från ett liv som en småstadspastor. Romanen gjorde ett starkt intryck på mig, och särskilt Ames’ förundran inför livet. Återkommande skriver han: ”That is a remarkable thing to consider.”
När jag nu bläddrar i boken på nytt gör den fortfarande ett starkt intryck. Det är någonting med hur Ames uttrycker sig och tänker, som griper tag i läsaren på ett särskilt sätt. Där är i synnerhet två passager som jag vill citera:
Why do I love the thought of you old? That first twinge of arthritis in your knee is a thing I imagine with all the tenderness I felt when you showed me your loose tooth. Be diligent in your prayers, old man. I hope you will have seen more of the world than I ever got around to seeing—only myself to blame. And I hope you will have read some of my books. And God bless your eyes, and your hearing also, and of course your heart. I wish I could help you carry the weight of many years. But the Lord will have that fatherly satisfaction.
Det är någonting med vemodet i den djupa faderskärleken och samtidigt vetskapen om att inte få se sitt barn växa upp. De sista två meningarna är ljuvliga: ”Jag önskar att jag kunde hjälpa dig bära tyngden av många år. Men Herren kommer att få den faderliga tillfredsställelsen.”
Den andra passagen kommer precis i slutet av romanen, och uttrycker just denna förundran inför livet, som jag har skrivit om tidigare:
It has seemed to me sometimes as though the Lord breathes on this poor gray ember of Creation and it turns to radiance—for a moment or a year or the span of a life. And then it sinks back into itself again, and to look at it no one would know it had anything to do with fire, or light. […] Wherever you turn your eyes the world can shine like transfiguration. You don’t have to bring a thing to it except a little willingness to see.
Just så. Varthelst du vänder dina ögon kan världen stråla i förklaringsljus. Isn’t it a remarkable thing to consider?
Den andra romanen, ”Home”, handlar om Jack Boughton. Också han är gammal och sjuk och han bor tillsammans med en av sina döttrar, Glory, som har flyttat hem efter att ha lämnat sin partner. Även om Boughton har många barn är det ett som inte upphör att oroa honom: Jack, som alltid var familjens ”svarta får” och en dag lämnade hemmet och sedan inte har hörts av på 20 år. Romanen börjar med att Jack meddelar att han avser komma hem för en tid. Det rör upp många känslor, och det är inte lätt för någon av de tre att hantera situationen och såren från historien men Robert är villig att förlåta allt som har varit i glädje över att sonen har återvänt. Boken är en tolkning av Jesu liknelse om de två sönerna (Lukas 15) och är samtidigt en hjärtskärande vacker skildring av en förälders obetingade kärlek till sitt barn. Den här boken var den som grep mig djupast.
Den tredje romanen, ”Lila”, handlar om John Ames hustru, som har fått ge namn åt romanen. Hon förekommer endast i bakgrunden i de två första romanerna, men i den tredje romanen berättas hennes livshistoria. Detta är den svåraste av de tre romanerna, där Robinson skriver i mer modernistisk tradition vilket t.ex. visar sig i att det ibland är svårt att urskilja vad som är berättarens röst och vad som är Lilas inre röst. Boken är en vacker berättelse om en flicka som har hamnat fel i livet redan från början, och som har fått lära sig hur hårt livet kan vara, och som därför har svårt för att våga lita på en annan människas kärlek.
Hela romanen blir en sorts meditation över trofast kärlek som inte sviker, trots att den ena parten har så förtvivlat svårt att tro och lita på kärleken. I den bemärkelsen kanske Robinson har velat teckna bilden av Guds kärlek till människan, så som det berättas i Israels i historia (i Gamla testamentet) eller i berättelsen om Hosea och hans hustru.
Samtliga tre romaner kretsar kring livets sårighet men också dess skönhet. Den kristna tron är en oumbärlig del av identiteten för de gamla pastorerna, och de hamnar allt som oftast i djupa diskussioner med varandra och ibland också med andra familjemedlemmar, med aldrig blir det förenklat eller glättigt. Trons mysterium förblir lika fullt av lockande skönhet som livet i sig.
Om du bara ska läsa en roman till i år – läs en av dessa.
Kommentera