Tack till er som var med på tema-eftermiddagen om liturgi i söndags! Det var roligt att få studera, ordna mina tankar och tala med er om betydelsen av liturgi och vår gudstjänstordnings rötter. Det finns mycket mer man kunde ha sagt, och jag vill gärna höra mer reaktioner och reflektioner från er om hur ni upplever vår nuvarande liturgi. Tiden blev lite knapp i söndags, så låt oss fortsätta samtalet!
För er som missade föredraget – och jag vet att flera av er som efterfrågat ett sån här föredrag fick förhinder – ni kan nu ladda ner och lyssna på det i efterhand.
Några av sakerna jag ville lyfta fram var dessa:
Liturgi som strukturerande handlingsmönster. Liturgier existerar både i och utanför kyrkan. Julfirande, födelsedag, till och med vårt shoppingbeteende går att förstå som liturgiska handlingar – handlingsmönster vi utför tillsammans och som både väcker och formar våra känslor och attityder, till och med vår förståelse av oss själva.
Liturgi är en form av pedagogik. Jämför med en föreläsning aktiverar en högmässa fler sinnen, har en större delaktighet och ömsesidighet, bjuder på större skönhet och ett högstämt tonläge som ger utlopp för livsviktiga attityder som vördnad och förundran.
Liturgi kräver övning. Två liknelse jag gjorde var mellan liturgi och dans, samt liturgi och språk. När man först övar på att dansa vals kräver det ansträngning för att sätta fötterna på rätt ställe i rätt takt, och allt fokus är på att fatta den yttre formen. Men efter viss övning kan även en klumpig brudgrum nå en sådan vana att han kan fokusera på sin brud och njuta av hennes närvaro på ett sätt som förstärks av det inövade mönstret i en bröllopsvals. En liturgi kan till en början kännas ovan och man fokuserar då lätt på det yttre. Ju mer man blir hemma i den, desto mer kan den förmedla Guds närvaro genom sin innebörd och sin form.
Vår liturgi manifesterar enhet över tid och rum.
– ”Upplyft era hjärtan till Gud.
– Vi har upplyft dem till Herren.
– Lås oss tacka Herren.
– Det är tillbörligt och rätt.”
Dessa ord förekommer i öppningen till vår nattvardsliturgi. Men i den här formen är de hämtade från Hippolytos Apostoliska tradition från början av 200-talet. Läs den meningen en gång till. Vi firar gudstjänst med ord och mönster hämtade som är snart två millennia gamla! Hippolytus betraktade detta som tradition redan i sin tid, dvs. orden går längre tillbaka, troligen in i 100-talet. Vår liturgi visar därför en enhet som sträcker sig över både rum (geografiskt), olika kyrkofamiljer och tid. Samma evangelium, samme Kristus. Världen som tittar på kyrkans gudstjänstfirande kan efterhand förstå att vi inte hittat på vår tro själva, utan tagit emot den och dess mönster från de vittnen som gått före, ytterst från de som själva levde nära Jesus.
Vår liturgi återberättar evangeliet. Sist ett citat. ”Kristen liturgi har ett evangeliskt mönster, inte för att det står någon regelbok, utan för att troende uttrycker sin kärlek till Gud genom sitt gensvar på det sätt han uttryckt sin kärlek till dem.” (Bryan Chappell, i Christ-Centered Worship) Rörelsen från Gudsmöte till bekännelse, förlåtelse, uttryckande av vårt behov av Gud, instruktion från hans ord och utsändande i världen i Herrens kraft och välsignelse är ett sätt att återberätta Guds frälsningshistoria och forma oss till dem som lever i den.
För mig tog det tid att lära mig uppskatta vår liturgi i Roseniuskyrkan, så jag har full förståelse för att andra kan känna så. Den är heller inte oföränderlig, skriven i sten eller något slags uppenbarad perfektion. Liturgi hör till den kristna friheten, och vi kan både variera våra former och förändra dem. Men missa inte skönheten i och värdet av att fira gudstjänst på sätt som genom seklerna visat sig vara uthålliga och kraftfulla förmedlare av Guds närvaro.
Kommentera