Idag reflekterar jag över hur lätt det är att visionen blir allt suddigare och status quo kommer krypande. Jag vill göra motstånd mot bekvämligheten och välkomna elden.
Kallelsen till staden
Nu har jag och Martin kommit igång med terminen och då har vi också återupptagit läsningen i Center Church. Det här kapitlet handlar om vår kallelse till staden, och jag påminns om visionen och längtan som fick mig att söka tjänsten i Roseniuskyrkan. Keller lyfter fram städernas växande betydelse för världen och hur avgörande det är att kyrkan finns i, och får prägla, stadskärnan om övriga landet ska kunna nås med evangelium. Det är en enorm utmaning.
Inte till för sig själv
Jag sökte tjänsten som predikant i Roseniuskyrkan med en längtan efter att vårt närområde skulle få se någonting av Guds evangelium. Både jag och Martin älskar staden och uppskattar stadslivet. Samtidigt ser vi hur mycket bundenhet och mörker det finns i staden, och det är vår övertygelse att Jesus Kristus måste få lösa de banden. När Gud blir människa i Jesus väljer han att gå in under våra villkor för att befria oss från mörkret. På liknande sätt är nu Guds kyrka Guds redskap till att genom den helige Ande fortsätta Guds verk och leda människor till friheten och upprättelsen i Kristus. Det är därför Roseniuskyrkan finns. Inte för sin egen skull. Inte för trevlighets skull. Inte för traditions skull. Utan för Guds evangeliums skull. För människors frälsnings skull.
”Förnya ditt verk!”
Vi satt i morse och pratade om rädslan för att bli bekväm och förlora visionen. Det är så lätt att hamna i status quo och resignera inför utmaningarna. Vi vill inte göra det! Vi tror att Gud har lagt en äkta längtan i oss efter att få vara med och leda Roseniuskyrkan till att bli ett vittnesbörd för Stockholm om Guds godhet. Vi har fått se något av Guds kärlek till oss och har fått förstå något litet av hur rikt evangelium är. Det driver oss till handling. Allting vi gör i kyrkan vill vi ska bäras av glädjen över Guds frälsning och uppmaningen till mission. Vi går in i det nya året med en bön om att Gud ska blåsa liv i elden så att 2014 för Roseniuskyrkan får bli ett missionens år.
”Kom ihåg”
Och så får vi påminna oss om varför vi gör det vi redan gör. Gudstjänsterna finns för att Guds nåd och förlåtelse ska få förmedlas. Där blir vi betjänade av Gud. Vi å vår sida strävar efter att tala och bete oss på ett sätt som gör att människor som inte är uppvuxna i kyrkan ska känna sig hemma och förstå vad vi gör. VARDag kom till som en längtan efter ett mindre forum där vi dels kan utrustas i vårt lärjungaskap, och dels kan ta med oss vänner som ställer frågor om vår tro. Jag och Martin tror att vi är på god väg att uppfylla det första syftet men ber om Guds hjälp att fullfölja det andra. Kyrkan på stan är ett försök att komma utanför kyrkans väggar och möta nya människor. Vi är mycket glada över att kunna komma igång med den här verksamheten och hoppas att vi ska få goda samtal med människor under våren. Förhoppningsvis kan vi även bjuda in till någon särskild samling som riktar sig till människor som funderar över vad kristen tro är. Förbehållslöst fika har inte kommit igång ordentligt ännu, men ska göra det under våren. Den samlingen ska vara en hjälp för oss att ta med frågvisa vänner, arbetskamrater, grannar el dyl.
Nyårsbön
Och så är bönen för det nya året att visionen inte ska slocka utan fastmer förnyas, konkretiseras och levas i vardagen. Roseniuskyrkan finns inte för sig själv utan är, tillsammans med hela Guds kyrka, Kristi kropp i världen som är satta att predika evangelium om syndernas förlåtelse och de dödas uppståndelse – i ord och handling. Gud hjälpe oss med det!
Kommentera