Kristus och kulturen

Vi har definitivt inte slutat läsa Center Church, Tim Kellers tegelsten magnum opus om kyrkan och staden. I flera veckor var det  särskilt frågan om stadens plats i Bibeln, om viktiga prioriteringar för en urban kyrka etc. som vi läste – sådant som ni i Roseniuskyrkan hört mig och Daniel prata om, och kanske även läst i vår artikelserie som Världen Idag publicerade. Har du inte läst dem än, så varsågod: 1 Kallelsen till staden, 2 Att förkroppsliga evangeliet i storstaden, 3 Att kommunicera evangeliet i storstaden!

Det kändes alltså lite onödigt att sammanfatta något som redan finns med i vårt eget skrivande. Men nu är det andra bullar.

”Kristus och kulturen” är namnet på en omfattande teologisk diskussion. Under min studievecka i höstas läste jag klassikern på området, ”Christ & Culture” av H Richard Niebuhr, en amerikansk teolog. Hans bok och diskussionen som helhet är ständigt aktuell. När man orienterat sig i frågeställningarna får man ibland känslan att det är olika synsätt i just frågan om att relatera kyrkan/tron till kulturen som ligger bakom en massa av de debatter som förs i kyrkan. Kategorierna löper inte längs med samfunds- eller traditionsgränser, utan komplicerar landskapet lite. Lite grovt kan man säga att det finns fyra sätt att förstå förhållandet mellan kyrka (eller Kristus) och kultur:

1.  Motkultur: Kyrkans främsta uppgift är att vara en ny och annorlunda kultur, som lever i kontrast till omgivningen. Man har en negativ syn på kulturen utanför och är pessimistisk till tanken att kunna åstadkomma samhällsförändring. Den kristne och kyrkan relaterar till samhället genom att gestalta ett radikalt annorlunda sätt att leva i världen – vilken ibland kan locka människor till Kristus.
2.  Relevans: Kyrkan befinner sig inte i motstånd till kulturen, utan kan bejaka och använda den omgivande kulturen. Vår största utmaning är inte att bli för anpassade till världen utan att bli irrelevanta och främmande. Kyrkan bör samarbeta med sekulära institutioner som gör gott, för Gud verkar genom dem också, och vi bör använda de tekniker inom t ex. marknadsföring och organisation som finns i den omgivande kulturen för att lättare ”smälta in”.
3. Förvandling: Kyrkan har uppdrag och möjlighet att tillämpa ett kristen synsätt (världsbild) i alla livets områden, och kyrkan kan som del av guds rike i viss mån medverka till att en god världsordning återställs. Kristna bör engagera sig i samhällsförändring och hitta det specifikt kristna sättet att leva på i världen, att utföra sitt arbete, gestalta kultur och regering.
4. Två regementen: Kyrkan och kulturen är två olika regementen eller riken. Kyrkans rike styrs av Guds ord, världens rike av den ”naturliga” lagen, dvs. vad människan finner genom att studera världen. Som en följd av uppdelningen i två regementen har man mindre intresse av samhällsförändring i ”kristen riktning” – det räcker med goda principer grundade i den naturliga lagen. Kyrkan däremot leds inte av naturlig lag utan av Guds Ande och Ord.  Sekulärt arbete är värdefullt, men kyrkans angelägenheter rör de ”andliga” frågorna.

Var det för abstrakt? Låt mig ta ett banalt exempel, så kan du uppfatta de distinkta skillnaderna mellan synsätten och byta ut mot ditt arbete, eller en fråga som engagerar dig. Exemplet? Facebook.

1. Motkulturell om Facebook: ”Jag är skeptisk till Facebook. Människor träffas mindre ”på riktigt” och spenderar mer tid framför datorn eller mobilen. Facebook sprider all möjlig sorts information och bilder som jag eller andra kan ta skada av. Jag tänker inte skaffa ett konto, och anser att kristna bör gestalta en annorlunda gemenskap där man umgås ansikte mot ansikte.”
   
2. Relevantist om Facebook: ”Facebook är grymt bra! Och hur som helst; man får ju försöka hänga med och vara där människor är. Kyrkan borde definitivt använda Facebook så mycket man kan – lägga upp bilder och citat som folk kan se vid datorn och på telefonen. Facebook kan fungera som evangelisationsverktyg.”
3. ”Förvandling-ist (snyggt ord) om Facebook: ”Facebook kan helt klart gå över styr. Som kristen försöker jag balansera min tid mellan nätet och möten ansikte mot ansikte, samtidigt som jag via Facebook kan länka till kyrkans evenemang och artiklar som jag tycker förmedlar ett bra budskap. Jag vill använda Facebook på ett sätt som är förenligt med min tro.
4. Tvåregement-ist (förlåt mig, svenska språket) om Facebook: ”Facebook är väl varken bra eller dåligt – det är ett verktyg för människor att ha kontakt med varandra. Jag ser inte nån koppling mellan kyrkan och sociala medier direkt – men jag använder Facebook både privat och för att marknadsföra mitt företag.”

Vad tänker du när du ser den här uppställningen? Kan du känna igen dig i något synsätt? Vilket föredrar du spontant – eller känns alla lockande? Lyckades jag maskera vilken modell jag lutar åt själv, eller är det lätt att gissa?