Korsförankrad förnyelse

Hjärtat är en lurig sak. Händer det någonsin att du kommer på att du har gått runt och omedvetet lurat dig själv? Det händer mig lite då och då. Jag trodde att jag var en person med administrativa gåvor tills dess att jag träffade Martin, och insåg att jag egentligen bara är en ”wanna-be”. Sådana avslöjanden kan komma i mitt förhållande till Gud också. Jag har bilden av mig som tålmodig, generös eller kanske ärlig, och så hamnar jag en dag i ett trängt läge och det visar sig att jag inte var tillnärmelsevis så god som jag trodde. Det där kan vara en ganska besvärlig upptäckt, men det är inte avslöjandet som är problemet utan självbilden.

*SYSTEMFEL*

I kapitel fem av Center Church fortsätter Keller att förklara behovet av evangelisk förnyelse och förklarar skillnaden mellan evangelisk förnyelse och andra sorters ”förnyelse”. Bibeln är tydlig med att hela mänskligheten är fallen i synd och under Guds dom (se t.ex. Romarbrevet 1:18 – 3:20). Du vet, lite som när en alldeles ny mobiltelefon kommer ut på marknaden och det alltid upptäcks konstruktionsfel i början; så finns det liksom ett systemfel i människan.

Vårt hjärtas startläge är inställt på: ”Jag klarar mig själv! Om jag bara anstränger mig tillräckligt, så kommer jag att vara Gud till lags och Gud kommer att belöna mig.” Den inställningen kallar Keller för ”religion”. Den religiösa människan tror att Gud kommer att belöna henne om hon är en hygglig människa, gör goda gärningar, ber ordentligt, o.s.v. Jag, som är uppvuxen i en luthersk tradition, är mer van vid att kalla ”religionen” för ”lagens väg”, men de betecknar samma problem.

Det besvärande med Kellers förklaring är fortsättningen: många kristna förstår att de ska tro på Jesus för att bli frälsta och att de inte blir frälsta på grund av goda gärningar, men kan ändå vara fast i ett ”religiöst” tänkesätt. Vilken är motiveringen till att ”vara hygglig”, göra goda gärningar, be, ge gåvor, m.m. alltså till att helgas? Är det kanske: ”Gör det, annars blir Gud arg på dig”, eller ”annars riskerar du att hamna i helvetet!” Hur många av oss använder inte yttre faktorer som motivering till att vara en bättre människa? D.v.s. jag ska vara bättre för att vinna eller slippa ”det och det”. Men det här bara förtydligar vårt hjärtas bortvändhet från Gud. Om min motivering till att helgas är rädsla eller självkänsla, så drivs jag fortfarande av religiositet.

*VÄNLIGEN STARTA OM APPARATEN*

Om jag är ”religiös” sätter jag mitt hopp till att jag själva ska lyckas. När jag väl upptäcker att jag misslyckas (jag upptäcker att jag inte är särskilt tålmodig, trofast, ihärdig, evangeliserande, rättrogen, ärlig, o.s.v.) kommer jag att bli arg, förlägen, missmodig, irriterad och besviken – på mig själv, på andra och på Gud. Jag kommer att behöva hitta ursäkter för mig själv och lägger därför skuld på Gud och på andra.

Evangelium däremot är något helt annat. I evangelium förklaras det redan från början att bättring som frälsningsväg är misslyckad. Min utgångspunkt är en konflikt mellan mig och Gud som jag aldrig kommer att kunna räta ut. Jag är rättvist dömd av Gud. Men Gud väljer – utan något krav på motprestation, eller tecken på god vilja från min sida – att bli som jag för att jag ska kunna bli som han. I evangelium förklarar Gud att min utsikter är mörkast möjliga, men Gud stiger ner i mitt mörker och lyfter mig upp till sitt ljus. Utan min inblandning.

Det är evangeliets ödmjukhet. Eller som vi sjunger i en psalm:

Fast Satan mig frestar / och prövning mig når, / må denna försäkran stå fast: / Att Kristus grep in / i min hjälplöshet svår / då han utgöt sitt blod för min själ.

I evangeliets ljus finns det inget utrymme för självsäkerhet. Jag kan inte berömma mig av något annat än att Gud älskar mig – och det gör han inte på grund av min förträfflighet, utan på grund av sin kärlek. Detta är den verkliga grunden för helgelse: att Kristus redan har gjort allt för mig och gett mig all sin renhet. Det är lite som för mig som är nygift: jag strävar inte efter att vara en bättre människa för att Maria ska vilja älska mig – jag strävar efter att vara en bättre människa eftersom Maria älskar mig.

Vad hände då med omstarten? Jo, den skedde en gång i det heliga dopet. Där startade Gud om hela mig och fyllde mig med sin Ande.

Taggar: , , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Center Church, Läst och reflekterat

Kommentera