Idag sitter jag med förberedelser inför söndagens gudstjänster. Jag ska dels leda familjegudstjänsten i Roseniuskyrkan, dels predika i ELM Gagnef på seneftermiddagen. Predikotexten blir ur Johannes 11, om när Jesus uppväcker Lasaros från de döda. Jag har suttit ett par timmar och bara läst, bett och reflekterat över texten. Särskilt när jag ska predika till barnen måste jag lägga särskild tid på att urskilja vad som är textens huvudärende, eftersom jag inte har tid att göra en massa avvikelser och utläggningar. Barnens predikan behöver vara förhållandevis kort och levande, men ska samtidigt vara innehållsrik. Det är en stor utmaning. Desto mer spännande blir då förarbetet! Jag tror att jag har lyckats urskilja kärnan i berättelsen och har skrivit ett manus för hur jag ska försöka förmedela detta.
Söndagens predikotext är hämtad ur evangelierna, och det är inte alltid alldeles enkelt att predika över de texterna. De berättar ofta en historia, och då måste jag ta hänsyn till att det är en berättelse jag predikar över och inte en dikt eller argumentation i ett brev. Berättelsen om hur Jesus uppväcker Lasaros är först och främst en redogörelse för ett historiskt skeende, någonting som ingen hade väntat sig, och är oerhört dramatisk. Den dramatiken behöver bevaras i predikan om jag ska vara trogen texten. Samtidigt indikerar placeringen av texten (mellan kapitel 10 (där Jesus nära på blir stenad av judarna för att ha jämställt sig med Gud) och kapitel 12 (där Jesus rider in i Jerusalem för att möta sin död, samt förutsäger sin egen död) att Johannes vill säga någonting ännu större än att en man återfick livet – det handlar djupast sett om Jesu identitet och varför han kom till jorden: för att göra döden om intet och befria alla dem som i fruktan har levt i slaveri under dödens herre (Hebréerbrevet 2). Vers 42 är en nyckelvers för att förstå undret: ”Själv vet jag att du alltid hör mig, men för att folket som står här skall tro att du har sänt mig bad jag denna bön.”
Det är först nu som det börjar bli meningsfullt att vända sig till en bibelkommentar. Om jag tar hjälp av en kommentar för tidigt går jag miste om att göra egna upptäckter i texten (som de jag har lyft fram i det andra stycket) och predikan blir sällan lika levande som när jag själv har fått brottas med den. Men nu ska det bli riktigt spännande att se vad Don Carson har skrivit om passagen och hur det kan fördjupa min förståelse av texten!
* * *
För övrigt kan jag aldrig läsa berättelsen om Lasaros utan att tänka på passagen i Dostojevskij’s roman Brott och Straff där just det här stycket spelar en så central roll. Mördaren Raskolnikov väcks ur sin inre död till gryende liv genom den av nöden prostituerade, men varmt troende, Sonjas läsning ur Johannesevangeliet. Så får Dostojevskij göra konst av sin kamp mellan det ortodoxa Ryssland och det gudlösa ateistiska Europa – ett tema som återkommer i flera av hans andra böcker. (Det känns väl inte igen i dagens ryska retorik …?)
Kommentera