Ett rikt och omvälvande evangelium, Center Church kapitel 3

Eftersom Daniel täckte in det bästa och viktigaste från kapitel 2 unnar jag mig och er att slippa upprepning. Istället går jag på kapitel 3, där det finns fler aspekter än Daniel hann täcka in medan han satt och skrev på en konferens i Holland!

Evangeliet påverkar allt

– Så lyder den anspråksfulla rubriken till kapitlet, och det är en erfarenhet som bekräftas av de som tagit det till sig och lever av det. Evangeliet kan uttryckas i en enkel formulering (ex: Gud blev människa i Jesus Kristus, dog på ett kors som offer för våra synder och uppstod som den förste i en förnyad, upprättad skapelse), men kan inte reduceras till en formulering att säga ”ja” till och sedan lägga åt sidan. Evangeliet är hjärtat i Bibeln, centrum för Guds plan för världen och det enda som kan både frälsa och behålla någon i tron. Men på vilket sätt förändrar eller påverkar evangeliet? Keller lyfter fram tre aspekter (allting kan sammanfattas i tre punkter! 😉 ) som varje kristen och varje församling bör leva ut i balans till varandra.

1. Evangeliet vänder ut och in på vårt förhållande till Gud

Religion/tro/andlighet utan evangelium arbetar utifrån och in; genom att försöka vara en god människa och ”hålla reglerna” etc. ska jag bli god och vinna Guds kärlek. Evangelium vänder detta ut och in, förvandlar oss inifrån: Gud älskar mig av nåd, förlåter, befriar och upprättar pga. vad Jesus har gjort – inte vad jag har gjort. Istället för att lyda för att förtjäna Guds välvilja gör evangelium Guds välvilja mot oss till utgångspunkt och motivation för lydande. Evangelium föder tacksamhet och glädje – i den kontexten kan min vilja att leva gott bli varm mot och attraktiv för andra människor, istället för moralism. Det här är själva hjärtat i evangeliets vändning och orsaken till Jesus ständiga konflikter med den religiösa eliten i sin samtid.

2. Evangeliet vänder upp och ner på våra värden

Jesus är himlens konung som blev jordens tjänare. Han som var Gud ödmjukade ända sig till döden på korset (Fil 2:6-7). I hans rike följer allt hans mönster, så att de fattiga, sörjande och ödmjuka prisas saliga för den rikedom, tröst och inflytande de ska få (Matt 5:3-11). Evangeliet lyfter alltså upp motsatsen till de värden som världen upphöjer. Att leva av evangeliet innebär att i sitt liv sträva efter att härma Jesu mönster och utge sig själv i tjänande kärlek för sin omvärld. Så kan Guds folk lyfta upp de som världen tryckt ner, och verka försoning över de gränser som klass, etnicitet och andra skillnader skapat.

3. Evangelium vänder historien bak och fram

Som kristen orienterar jag mig inte bara bakåt i historien; till Jesus död och uppståndelse, för att sätta mitt liv i ett begripligt sammanhang. Uppståndelsen och den helige Andes utgjutande över församlingen är invigningen på det kommande riket, beviset på att vårt hopp är verkligt och att något nytt är här redan nu, men ännu inte kommit fullt ut (se t ex. Efesierbrevet 1:13-14). Som kristen lever jag därför inte bara ur historien utan också ur framtiden (”med framtiden i ryggen”, som teologen Mikael Tellbe har sagt). Vi har ett hopp som går utöver den här världen och är därför fria från förtvivlan när världen tycks riven i spillror. Men vi väntar på en ny himmel och en ny jord; och därför drar vi oss inte bort från världen utan tjänar den och nyskapar den ödmjuk tjänst och arbete för det gemensamma goda.

Blev det tekniskt och invecklat? Jag hoppas inte! Poängen är att evangelium har konsekvenser för hela livet. Det är rikt. Vi får börja med en enkel förståelse och vila i att Jesus gjort allt som krävs för att ge oss evigt liv med Gud, men det finns djup att reflektera över och modellera hela vårt liv utifrån. Evangelium låter oss vila i Gud, men gör oss inte passiva i relation till vår omvärld! Jag hoppas du gör det både i gudstjänst och enskilt – kanske ska du göra det ett par minuter nu? Har du förstått, tagit in och i ditt hjärta lovsjungit Gud för dessa tre aspekter av Jesu verk för oss?

Nu är ju evangelium inte bara individens frälsning utan också världens hopp. Därför är detta något vi som gemenskap och Guds folk ska leva ut kollektivt och ge vidare till vår stad. Tyvärr är det lätt att ensidigt betona ett av dessa perspektiv. Vissa kyrkor betonar individens omvändelse och frälsning på bekostnad av att vara en gemenskap som verkar för försoning och tjänst för den fattige. Andra gör motsatsen och inbjuder inte till frälsning alls utan förkunnar ett ”socialt” evangelium som bara inkluderar och aldrig konfronterar. Ytterst få kan balansera dessa två aspekter, och dessutom lägga till den tredje och vara en kraft för att utifrån det framtida hoppet vara medskapare av en förvandlad kultur som utifrån hoppet om det nya Jerusalem arbetar för den nuvarande stadens bästa.

Jag önskar verkligen att vi skulle ha med alla dessa tre, i Roseniuskyrkan, och varken förvränga eller förminska det evangelium som Gud har gett oss att förvalta.

Taggar: , ,
Publicerad i Center Church, Läst och reflekterat

Kommentera