Höstens predikoserie, Vad Kristus söker i sin kyrka, har kommit och gått. Några reflektioner så här i efterhand:
Ett brev från Jesus
Av alla kommunikationsmedel som står till buds kan vi ganska intuitivt göra en rangordning från minst till mest värdefullt. Längst ut i den triviala änden har vi kanske en ”gilla” på facebook. Det är kul att få en, men å andra sidan trycker många ”gilla” på en kiosks facebook-sida om det ger dem halva priset på en dubbel-daim. Ett handskrivet brev från en välkänd och älskad avsändare, levererat med livet som insats – det måste ligga långt ut på den andra änden. Vad kan vara mer värdefullt? Skulle vi inte spara det på en säker och tillgänglig plats, och läsa det om och om igen? Sändebreven som bokstavligt talat var handskrivna från aposteln Johannes och levererades under mödosamma och troligen farliga omständigheter – dessutom med Jesus som yttersta avsändare – påminner oss om vilket värde vi borde sätta på att ha Guds ord. Låt ingen slimline-bibel eller smartphone-app i världen lura dig: Guds ord har en personlig avsändare, är adresserat till dig och har ett dramatiskt budskap.
”Jag känner dig”
Nästan varje predikan i serien har tagit upp den dubbla laddningen i vad Jesus säger till sin kyrka: Jag känner dig (dina gärningar). ”Jag vet var du bor” kan vara nog så hotfullt; hur mycket mer: ”Jag vet vad du tänker”! Samtidigt är det så underbara ord. ”Jag känner dig, din stad och din kyrka. Jag känner din familj, dina vänner och kollegor.” Vår vardagliga erfarenhet lurar oss så lätt till att tro att Gud är långt borta. Jesus säger motsatsen. Det gör en viss skillnad för mina tankar, känslor och handlingar, när jag håller fast vid det.
Inte ett tamt lejon …
… så beskrivs lejonet Aslan, Kristusgestalten i C S Lewis böcker om landet Narnia. Sändebrevens Jesus, den Jesus som vandrade Palestinas landsvägar och gator och som sitter på Faderns högra sida ännu en tid, är inte tam. Han är inte behändig, trevlig eller snäll. Han varnar sin kyrka om att han inte tvekar att släcka dess ljus, bekämpa den eller rentav kräkas på den. Börjar du skruva obekvämt på dig ännu …?
Det här är Jesus ord till sin egen kyrka. Det är inte förakt för utomstående; det är en skarp uppfordran till ärlighet och seriositet, riktad till dem som säger sig tillhöra honom. Jesus skarpa ordalag handlar inte om att han har en låg syn på kyrkan, utan en hög. Han kallar oss ”ljusstakar av guld” – världens ljus – och med en sådan kallelse följer ett stort ansvar. Jesus raka puckar till kyrkan är för vår omvärld ett slags garanti på att Jesus inte gör skillnad på människor; av världens ljus ska man kunna förvänta sig att det lyser – annars kan man lika gärna kalla det mörker och ställa ljusstaken någon annanstans.
”Till den som segrar” – goda nyheter i sändebreven
De uppfordrande och skarpa orden från Jesus till sin kyrka är en del av hans goda vilja för den. Breven är så starkt personliga. Varje brev innehåller en presentation av Jesus och ett löfte ”till den som segrar” som på ett direkt sätt talat in i den utmaning (fientlighet utifrån eller än värre; inre förfall) som kyrkan står i, som i sin tur ofta relaterar till den omgivande staden. För de församlingar som först fick dem var breven därför en tydlig påminnelse om att Gud är lika verklig som luften jag andas. Han är inte en generell Gud, utan någon som är aktivt involverad i sin kyrka och därför i mitt liv. Han känner mig, han känner till min vardagssituation och oavsett vad jag står inför erbjuder han hjälp och en seger som är långt mer värd än den genväg jag frestas att ta i mötet med mina svårigheter.
Till församlingen i Filadelfia som helt undslipper kritik säger Jesus; ”din kraft är liten”. Till församlingen i Laodicea som får uteslutande kritik säger han ”Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig”. Det är inte styrka eller framgång som definierar församlingen; det är närheten till Jesus. En närhet som röjer såväl rädsla som självrättfärdighet ur vägen; och hela tiden återvänder till de goda nyheterna om Jesus: hans seger över synd, ondska och död är vår.
—
Här är ett annat sätt att smälta sändebreven: en spotify-spellista om Uppenbarelseboken.
Fastnade du för något speciellt i breven eller våra predikningar ur dem?
”Jag känner dig” är både skrämmande och tröstefullt! All min synd och brist känner han till, men då vet jag också att ”Jesus från Nasaret går här fram än som i gången tid, löser ur vanmakt ur synd och skam skänker sin kraft och frid. Himmelriket är nära.”