Att stå upp för någonting. Att tala sanning och att försvara det som är sant och rätt och gott. Jag antar att vi är många som längtar efter mod till det. Det är så frigörande och styrkande att se exempel på människor med sådan passion att de till och med är beredda att lida för sin övertygelse.
Förra söndagen hade jag förmånen att predika över Apostlagärningarna 4 som berättar om följderna av att Petrus och Johannes botar en lam man. De börjar snart förklara för folket att det inte har varit några magiska krafter inblandade utan att Gud har förhärligat Jesus Kristus och att det är genom Jesus död och uppståndelse som mannen har blivit frisk. Ganska snart kommer ledaren för templet, tempelkommendanten, dit tillsammans med saddukeerna som var ”upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen från de döda”. Dagen efter ställs Petrus och Johannes till svars inför det högsta religiösa ledarskapet i staden för vad de har gjort och sagt.
När jag förberedde min predikan slog det mig hur oerhört aktuell texten är. Guds Ord slutar aldrig att vara relevant! Jag är övertygad om att du, om du vill kalla dig för en kristen, har erfarenhet av att behöva svara på vad du tror på och varför. Det är inte alltid så enkelt och ibland kan vi känna oss i skarpt underläge, men vilken uppmuntran det är att då läsa om Petrus. När han ställdes till svars står det: ”Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem …” Samma Ande lever i dig och mig. Han är Hjälparen som vill ge oss mod och frimodighet även när vi bara ser motstånd, och den helige Ande kan göra så långt mycket mer än vi anar. Vågar vi lita på Guds löften om att han är med oss? Gud ge oss mod!
Gud, ge oss också mod att våga inse att bekännelsen alltid kommer att kosta! Olof Edsinger skriver en debattartikel i tidningen Dagen idag där han kommenterar den senaste tidens mediala förföljelse av präster som står för en klassisk kristen syn på sexualitet. Läs den! Och så tänker jag på att såväl Jesus som apostlarna ofta blev anklagade för att de gjorde gott. Petrus säger i sitt försvarstal: ”Ni folkets rådsherrar och äldste, eftersom vi i dag förhörs med anledning av en välgärning mot en sjuk man och tillfrågas hur han har blivit botad …” I min predikan citerade jag ett utdrag ut Diognetosbrevet och tänker att det är förunderligt välfunnet även idag:
De bor i köttet men lever inte efter köttet, de vistas på jorden men är medborgare i himlen. De lyder de lagar som stiftats och överträffar lagarna i sina liv. De älskar alla och blir förföljda av alla, de är oförstådda och blir fördömda, de blir dödade men får nytt liv. De är fattiga men gör många rika, de saknar allt men har allt i överflöd. De blir vanärade men förhärligas mitt i vanäran, de blir förtalade men får upprättelse. De blir smädade och välsignar, de blir skymfade och visar respekt. När de gör det goda blir de straffade som onda, när de blir straffade gläds de som om de fick nytt liv. De bekämpas som främlingar av judarna och blir förföljda av grekerna, och de som hatar dem kan inte förklara orsaken till fientligheten.
Gud give att detsamma kan sägas om kristenheten i Sverige, 2014!
Kommentera