För ett par veckor sedan hade vi barn- och ungdomsläger i Roseniuskyrkan. Det var en värdefull helg av gemenskapsbyggande och undervisning. Allt eftersom våra barn växer upp kommer det vara viktigt att de har kristna vänner. Skolan kan vara en ensam miljö för en kristen, och under de år barnen och ungdomarna i vår kyrka formas i sina värderingar och livsriktning behöver de både vuxna kristna i sina liv och jämnåriga som genom sin blotta existens påminner dem om att de inte är ensamma i att försöka följa Jesus.
Min enda egentliga uppgift under barnlägret var att studera Psalm 139 med ungdomsgruppen genom bibelspelet Ingångar som hjälper en att ställa frågor till bibeltexten.
Ganska snart såg vi ett tydligt mönster. När frågorna gällde något vi gillade, värdesatte och kunde tänka oss att dela med andra i Psalm 139, så centrerade svaren kring vers 5: ”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.” När frågorna gällde vad i psalmen som är svårt, skrämmande etc. landade vi nånstans runt vers 19: ”Gud, om du bara ville döda de gudlösa!” Jag vill dela något av det vi pratade om, något som också är högaktuellt i vår stad och tid.
(19) Gud, om du bara ville döda
de gudlösa!
Bort från mig, ni blodtörstiga!
(20) De talar om dig med svek i sinnet,
de har fört dina städer i fördärvet.
(21) Skulle jag inte hata dem
som hatar dig, Herre,
och avsky dem
som gör uppror mot dig?
Vad är det som händer här? Varför denna tvära vändning och hur kan David plötsligt låta så full av vrede och hat?
Vi kan förstå David om vi vågar titta uppriktigt på vad David skriver. Som hebreisk poesi funkar, så ska vi ta de båda raderna i vers 19 som ömsesidigt tolkande och kompletterande. De ”gudlösa” David skriver om framträder än tydligare när David kallar dem ”blodtörstiga.” På Davids tid fanns troligtvis inte en enda levande ateist. De ”gudlösa” handlar därför inte om vilken teoretiskt ståndpunkt man intar i fråga om Guds existens. David talar om en grupp som lever som att Gud inte är verklig och som därför agerar som att allt är tillåtet: ”De har fört dina städer i fördärvet” beskriver liksom benämningen ”blodtörstiga” en grupp som brukar våld för att skaffa sig makt och därmed är fiender både till Gud och till människor.
Det senaste året ungefär har jag slagits av allt grovt och dödligt våld som rapporteras i nyheterna. Sådana intryck är delvis subjektiva, såklart, men det är svårt att skaka av sig intrycket av att tungt kriminella dragit nya linjer i sanden och nu gör i dagsljus och bland ”vanligt folk” sådant som förut bara hände utom synhåll. Senast här om dagen sköts en ung kvinna ihjäl ett par kilometer från oss.
Är Davids upprördhet i Psalm 139 fortfarande obegriplig? Nej. Naturligtvis känner vi ilska och hat när blodtörstiga människor river sönder tillit och trygghet. Bibeln ger oss ett språk också för de känslor som inte är fina och tillrättalagda, låter oss klaga och sörja inför Gud när våld råder i världen och hjälper oss överlämna hämnden till Gud istället för att hämnas och inleda en våldsspiral.
Gud, förbarma dig över Stockholm och särskilt över alla som lever i otrygghet och rädsla för våldsamma och blodtörstiga människor. Ge vår stad trygghet och välfärd och ge rättvisa till både brottsoffer och förövare. Låt sanning och frid befästas genom kunskapen om dig och ditt ord som uppmanar oss att älska til och med vår fiende och besegra det onda med det goda.
Amen