Att vara hemma eller i landsflykt – Center Church, Kapitel 2

Hur förmedlar vi evangelium?

I det förra inlägget diskuterade jag frågan: ”Vad är evangelium?” Jag tänkte fortsätta på det spåret, men nu vinkla frågan till: ”Hur presenterar vi evangelium?” Det är egentligen samma fråga eftersom ”kärnan” (vad det är) bestämmer ”medlet” (hur det presenteras).

Jag ska försöka konkretisera. Om du skulle få frågan av en arbetskamrat eller granne: ”Vad är det egentligen ni kristna tror på?” – vad skulle du svara då? För mig som är fostrad i en evangelisk-luthersk tradition, ligger det nära tillhands att säga något i stil med (fast förkortat): ”Att Gud förlåter mig alla mina synder eftersom Jesus har tagit mitt straff på sig. Därför behöver jag inte vara rädd för vare sig Gud eller helvete, men kan se fram mot evigt liv på grund av Jesus.”

Säg: Shibbolet!

Detta är givetvis alldeles sant, men jag vill ändå invända två saker mot mig själv: (1) Det låter föga attraktivt för min granne om denne inte redan brottas med de här frågorna, (2) Det blir lätt ett alltför starkt fokus på det intellektuella; evangelium blir enbart att jag ska förstå rätt. Dessutom finns risken att vi utvecklar ett sorts shibbolettest: om vi bara hör ”dessa och dessa” kodord i predikan så är det en bra predikan, men om vi inte hör dem undrar vi om predikanten verkligen är troende. Jag tror att vi kan vara trogna evangelium, som jag förklarade det i förra inlägget, utan att för den skull falla offer för invändning 1 och 2.

Evangelium är ett men inte enkelt

I det andra kapitlet talar Keller just om evangelium och hur det presenteras, och han betonar hur evangelium är ett, utan att vara enkelt. Genom hela Nya Testamentet ser vi att apostlarna och Kristus använder olika bilder för att lyfta fram samma sak: Matteus, Markus och Lukas betonar hur Jesus kommer med Guds kungadöme till jorden; Johannes betonar det eviga livet och hur Jesus ger detta till människan; Paulus, å sin sida, talar förvisso både om kungadöme och liv, men betonar desto starkare rättfärdiggörelsen, d.v.s. att jag ställs i rätt förhållande till Gud – helig, ren, oskyldig – genom tron på att Jesus är allt det för mig.

Apostlarna betonar alltså olika saker men säger fortfarande samma sak. Paulus fördömer den som predikar ett ”evangelium” som har annat innehåll än hans, men han kan fortfarande bekräfta t.ex. Petrus trots att denne inte talar om rättfärdiggörelsen genom tron. Keller kommenterar:

Det vore omöjligt för Paulus att fördöma ett ”falskt evangelium” och bekräfta Petrus predikan som ”evangelium” utan att förutsätta en gemensam kärna av evangeliskt innehåll (a consensus body of gospel content). Och ändå är det uppenbart att de olika bibliska författarna uttrycker evangeliet på tydligt olika sätt. (s. 39)

De tre berättelserna

Keller lyfter fram tre narrativer (d.v.s. övergripande berättelser) genom vilka evangelium förklaras i Bibeln: hem och exil; förbundet och dess fullbordan; kungadömet och dess ankomst. Jag kan inte gå in på de olika temana i det här blogginlägget, utan säger något om det första temat för att förklara hur de är tänkta att tillämpas. Narrativen ”hem och exil” talar om hur människan har ett existentiellt hem i Eden. Vi är skapade för tryggheten och värmen i Guds närhet där livet kan blomstra i alla avseenden – andligt, fysiskt och socialt. Men genom synden har vi tvingats i exil från detta hem, och mänsklighetens historia är en berättelse om längtan och sökande efter detta hem. Du kan se det överallt i litteratur, film, musik, relationer, med mera. Avskurna från gemenskapen med Gud, alienerade för att använda ett politiskt ord, befinner vi oss i permanent oro. Evangelium är att Gud har lämnat Eden för att söka upp och frälsa det som är förlorat. Han har sökt upp oss för att återföra oss till hemmet där vi kan finna vila. Hans död och uppståndelse är den slutgiltiga segern över dödens och ångestens exil.

Givetvis är detta alltför kortfattat för att vara alldeles tillfredsställande, men den här narrativen låter oss tolka människans existentiella längtan och utanförskap i distinkt teologiska termer. Varje människa känner igen sig i hem/exil-temat (varför fick annars existentialisterna Sartre och Camus sådant genomslag!), men evangeliet inte bara kartlägger problemet utan botar det!

Fler berättelser

Förutom de tre berättelserna Keller lyfter fram, finns det ett antal andra bibliska modeller för vad evangelium är. Agne Nordlander lyfter fram ett antal i sin bok Korsets mysterium, John Stott lyfter fram några i Korset: meningen med Jesus död, och Gustaf Aulén lyfter fram i huvudsak ett i sin oerhört inflytelserika men kontroversiella bok Christus Victor. Evangelium är alltså inte enkelt, men det är ett! Detta enda evangelium är det vår uppgift att, i den helige Andes kraft, proklamera så övertygande som möjligt, så att människor känner värmen i fadershemmet och söker sig dit.

Utmaningen för oss idag är att både vara sanna mot det bibliska materialet och vara känsliga för vilka frågor och problem våra medmänniskor faktiskt söker svar på. De två går att kombinera men det kräver teologisk reflektion! (Läs gärna Olof Edsingers artiklar till den objektiva försoningslärans försvar! del 1 och del 2)

Under tiden som jag har skrivit det här inlägget har jag tänkt på vad den franske 1600 tals-matematikern, filosofen och janseniten Blaise Pascal skrev en gång:

Människor avskyr religion. De hatar det och är rädda för att det ska vara sant. Botemedlet mot detta är först att visa att religion inte är en motsats till förnuft, men värt vår aktning och respekt. Därefter gör religion attraktivt, få bra människor att önska att det vore sant, och visa sedan att det är det. Värt vår aktning därför att det verkligen förstår den mänskliga naturen. Attraktivt eftersom det utlovar vad som är sant gott. (citerat ur Groothuis, Christian Apologetics, IVP Academics, 2011, s. 25.)

Hur predikar vi evangelium på det viset?