I söndags avslutade vi höstens predikoserie. I den avslutande predikan gick jag igenom kapitel 5–6 i Första Korintherbrevet (quite a challenge …!), och valde att lägga tonvikten på de bakomliggande orsakerna till Paulus irritation. Han var förvisso irriterad på deras bristande etik, men ännu mer bekymmersamt fann han deras teologi och självförståelse vara. Genom sin hantering av de olika etiska problemen avslöjade församlingen sin okunskap om vad det innebär att vara Guds församling. Församlingen är redan helig, ren och rättfärdig; medlemmarna är redan förenade med Kristus och ett tempel för Guds Ande. Därför ska de förändra sina liv efter den av Gud givna verkligheten. De ska bliva vad de redan är, för att använda en van formulering av Paulus etik. Här kan du läsa predikan och här kan du lyssna till gudstjänsten.
Sedan var det en sak som slog mig och som jag glömde ta upp i predikan. Paulus är mycket upprörd över att en konflikt mellan två församlingsmedlemmar har gått till stadens domstol. Paulus menar att man skulle ha hanterat konflikten inom församlingen i stället. Paulus upprördhet framstår som oproportionerlig för oss – domstolar ska ju säkerställa att allting går rättsäkert till. Hur kan han vara så irriterad för det? En möjlig förklaring är att sociologisk: domstolarna i Korinth, på den tiden, var en del i stadens spel för att tillskriva någon heder eller skam, och var en aktivitet öppen för rika fria män. Genom att dra någon inför rätta kunde man alltså offentligt brännmärka personen och/eller bygga sin egen heder. Plötsligt är det inte lika svårt att förstå varför Paulus är så upprörd: församlingsmedlemmar driver alltså sin egen kamp för offentlig prestige, på församlingens (och en kristen broders) bekostnad. Det är inte så snyggt.
Jag kom inte längre än till slutsatsen att vi bör vara mycket noga med hur vi hanterar konflikter i församlingen, och det är ju sant, men vad är den närmaste likheten till det offentliga tillskrivandet av heder/skam? Det bör väl närmast vara sociala medier. Hur ofta används inte Twitter för att förklara en annan människa ond och omoralisk och att samtidigt själv stå fram som god och moralisk. Hur ofta används inte samhällsföreteelser för att locka den egna gruppens applåder och misskreditera dem av annan åsikt. Hur lätt är det inte att skriva ett blogginlägg och peka ut vissa människor som ondskans hantlangare, och hur lätt uppstår inte ett sociala medier-drev. Det vare fjärran från kyrkan och hennes företrädare att falla i den fällan och ”driva process” för att skuld-/skambelägga en meningsmotståndare. I stället bör vi vinnlägga oss om hederliga debatter, om att försöka se den andres goda avsikter och att skjuta i sank argument – inte personer.
Vi är ju kallade att vara jordens ljus och salt, för att visa omvärlden att en bättre värld är tillgänglig, en värld som lever av Guds mångfaldiga nåd.
Kommentera